Låsta obligationsfonder

Jag har haft tur ganska många gånger än så länge i den här krisen. En av de gångerna var när jag, fredag den 13 satt och funderade på mina obligationsfonder.

Jag resonerade som så att det mest sannolika skulle vara att det fanns en del inneboende risk i marknaden även om volatiliteten sannolikt skulle vara lägre i obligationer än i aktier. Om jag nu har obligationsfonderna för att skydda mot nedsidan samtidigt som de skall ge en möjlighet till positiv avkastning också konstaterade jag att om sannolikheten för kraftiga negativa resultat är överhängande borde det vara bättre att sitta på kontanter...

Det var i alla fall min tes och jag såg inte hur det skulle kunna bli något annat än nedgång även på obligationsmarknaden så jag tryckte på säljknappen och tur var väl det.

Det resulterade i en marginell nedgång (2 % är en vansinnig nedgång om man tar hänsyn till att det inte skall svänga på det viset) men några dagar senare fanns pengarna på kontot.

Den 20 mars insåg man så att marknaden för svenska obligationer är så liten att det räcker med ganska lite störningar för att marknaden helt skall haverera vilket betyder att flera fonder stängde möjligheten till uttag.

Det betyder att en stor mängd sparare satt inlåsta i ett tillgångsslag som skulle vara nästan lika säkert som bankkonto (i alla fall om man fått tro alla riskskalor och bankrådgivare).

Skriverierna har varit många och jag förstår att folk är missnöjda men jag förstår samtidigt att man blockerar möjligheten till utflöden eftersom det inte finns köpare på obligationsmarknaden. Det är inte rimligt att obligationer i Telia eller SBB skall gå ned med 20 % över en natt. Hade jag kunnat köpa en obligation i Vattenfall, Telia eller SBB för 60-80 % av nominellt värde hade jag gjort det vilket ögonblick som helst men jag har inte resurserna för det.

Anledningen till att fonderna har stängt är för att skydda oss privatsparare från de här vansinniga priserna för den som trycker på säljknappen nu kommer bli lurad.

Det var inget jag visste när jag sålde mina andelar utan det handlade bara om tur (eller otur för det kan ju vara så att när fonderna väl öppnar igen har läget stabiliserats och det visar sig att jag var förloraren).

Oavsett vad som händer kommer jag inte vara ledsen för det. En del av det frigjorda kapitalet har använts för att köpa aktier i kraschen och det finns kvar en del som kan användas om det skulle visa sig att köpläge kvarstår.

Räntesparande med 2,2 % garanterad avkastning

Det är viktigt att ha en plan. Det är viktigt att ha en strategi. Det är viktigt att ha ett mål.

Jag har under en lång tid varit övertygad om att jag har ett grepp på min egen portföljteori. Jag skall hålla huvuddelen av mitt kapital i aktierelaterade tillgångar. Ca 90 % av portföljen skall investeras i aktier eller aktiefonder och inom detta segment skall ungefär 50 % placeras utanför Sverige. De sista 10 % skall placeras på räntemarknaden.

Visst låter det enkelt?

På senaste tiden har jag lekt med tanken på guld i portföljen men som tur är har jag lyckats avfärda det vilket du kan läsa om här.

Guld är meningslöst

Om jag nu inte skall ha guld i portföljen men ändå skall ha 5-10 % ränta eller liknande i portföljen. Vad skall jag ha då? Detta brottades jag med i ett inlägg i mitten av februari.

Sparkonto, räntefonder eller skogsaktier

Det var nu inte helt tydligt i det senare inlägget vad jag var ute efter och det är fortfarande inte helt klart hos skribenten vilket gör det lite svårt men jag har landat i att jag skall ha någonting som utan tvivel kan anses vara en ränteplacering.

Buffert

Jag kommer givetvis behålla mitt buffertkonto. Det är ett vanligt sparkonto fast hos en bank som erbjuder straxt under 1 % i ränta istället för storbankernas 0 %. På detta konto sitter det tillräckligt med pengar för att jag skall kunna hantera varje given kortsiktig oförutsedd utgift jag kan föreställa mig.

Givetvis kan jag föreställa mig att bilen exploderar eller att vi blir hemlösa eller någonting liknande och jag har inte täckning för att köpa en ny bil eller ett nytt hem på buffertkontot men jag har tillräckligt för att ta in en vecka på hotell eller åka lite taxi om det skulle behövas. Det finns pengar nog för att vi skall klara våra normala liv i några månader om vi helt plötsligt inte får någon inkomst. Sådana saker.

Räntesparande

Jag avskyr att spara stora summor pengar utan att få någon avkastning på pengarna. Jag vet att det finns forskning som visar att det är sunt att ha i portföljen men jag tycker att det är svårt.

Vad jag har bestämt är att sätta av en portion av mitt sparande till Spiltan högräntefond. Det är en räntefond där man tar lite risk eftersom det är företagsobligationer man investerar i vilket gör att man tar en företagsspecifik risk. Fonden har dock väldigt många innehav varför den specifika företagsrisken är låg.

En annan fördel är att man är aktivt förvaltad vilket gör att det finns folk som hela tiden har koll och justerar om det händer någonting. Sist men inte minst är durationen kort vilket gör att man inte lider särdeles mycket av om räntan stiger. Fonden investerar nämligen primärt i obligationer där räntan är rörlig. Det innebär att om riksbanken höjer räntan får företagen betala mer i ränta på obligationen och så länge det inte blir några drastiska höjningar borde de flesta företagen klara av det.

Man betalar lite mer för fonden men i gengäld får man en skaplig förväntad avkastning.

Amortering

Som komplement till sparandet i räntefonden ovan har jag bestämt att amortera mer. Inte på bolånet för det lånet är låst på 1,19 i ett och ett halvt år till. Det är en bra ränta jag är nöjd med givet våra ekonomiska förutsättningar. Vi amorterar redan 2 % så det är alldeles tillräckligt.

Nej vad jag skall amortera på är ett billån.

För snart 2 år sedan köpte vi ny bil. Vi valde att låna till köpet och jag lånade så mycket jag fick eftersom räntan då var, om jag minns rätt, ungefär 1,8 %. Räntan på lånet är rörlig med justering månadsvis och som följd av att riksbanken höjde räntan höjdes också billånets ränta. Utöver det har ränteläget fortsatt att ticka på uppåt så nu är räntan runt 2,2 %.

Det är nivån där jag tycker att det börjar bli svårt att räkna hem det. Klart att det är en stor skillnad mellan 2,2 % utgiftsränta och 10-15 % avkastning på börsen men jag tycker inte riktigt att man kan räkna så eftersom det är helt olika risker.

2,2 % är inte nivån då jag flyttar kapital från mina investeringar för att lösa lånet men 2,2 % är nivån där jag vill hålla närmare koll på räntan och betala av i lite snabbare takt. Med ränteavdraget betalar vi ungefär 1,5 % på det lånet och om vi räknar att en långsiktig börsportfölj ger realt 6-8 % blir riskpremien inte så väldans hög.

Därför kommer ungefär hälften av vad jag borde räntespara allokeras till att betala av det där lånet lite fortare.

Det kommer tyvärr att göra att bloggresultatet blir sämre eftersom jag ser bilen som konsumtion varför amorteringen på lånet räknas som en kostnad och inte som ett sparande men det spelar faktiskt ingen roll. Bloggen är på en klar andraplats när det kommer till att hantera privatekonomin i familjen.

Summering

Nysparande mot räntor kommer alltså ske dels genom att en liten slant hamnar i en räntefond och en stor slant amorterar ned bostadslån och billån. Skulle billånets ränta närma sig 3 % kommer jag lösa det lånet om vi inte fått några vettiga investeringsalternativ som kan vara värdefulla att välja istället men eftersom det rör sig om förhållandevis lite pengar är det sannolikt inte värt att bråka om när den dagen kommer.

Det innebär att jag i praktiken kommer få en garanterad avkastning på 2,2 % på amorteringen av billånet. 1,19 % på amorteringen av bostaden och utöver det får jag förhoppningsvis en positiv avkastning på räntefonden.

Det är långt ifrån de 5-7 % jag skulle vilja ha men strategin kommer göra oss tryggare finansiellt även om det rent rationellt förmodligen inte är det absolut mest optimala.

Gör vi rätt?

Sparkonto eller räntehedge? Bankaktier eller skog?

Inlägget innehåller affiliatelänkar

Jag har haft en slant utanför börsen på ett sånt där konto utan insättningsgaranti. Vad jag har noterat de senaste åren är att räntorna går ned bland de aktörer som har en förhållandevis låg risk men för de aktörer där räntan fortfarande är attraktiv tycker jag att risken generellt har ökat.

Som komplement till den här typen av investering finns aktörer på privatlånsmarknaden som erbjuder P2P lending. Jag tycker dock att jag ser samma tendens här. Avgifterna är ganska höga, utlåningstiderna, dvs tiden man som investerare låser pengarna på blir längre eller så får man gå upp rejält i risk.

Eftersom det här är en investering jag ser som en hybrid mellan ränta och aktie har jag mentalt kategoriserat den som ränta i brist på andra alternativ med någorlunda avkastning. Problemet är att risken på den här typen av avkastning ofta är binär utan uppsida. Om allt går bra kommer du få alla dina pengar inklusive en skaplig ränta men om saker går fel kommer du inte se röken av några pengar.

Bild: freeimages.com

I det hänseendet är risken långt större än de flesta publika aktieinvesteringar man kan göra. 

Vad skall jag då göra med pengarna?

Under årets första familjekickoff konstaterade vi att vi med fördel kan minska lite på ränteplaceringar och buffert men då skall bufferten placeras i instrument som har faktiskt låg risk både i hänseendet volatilitet men också i hänseendet förlustrisk/katastrof. Anledningen är att vi just nu har en fast räntedel om 10 % och ju mer portföljen växer desto mer pengar blir det och vi behöver inte alla dessa pengar i en buffert samtidigt som jag inte känner att vi är i läget då vi behöver säkra upp portföljen med en rejäl portion ränteplaceringar.

Nu råkar jag inte känna mig helt bekväm med att bara ta en stor påse pengar och slänga in de pengarna på ett vanligt sparkonto samtidigt som jag tar resten av högen  planlöst rakt in på aktiemarknaden. Jag behöver fundera lite och då tvingas du vara med.

Så vad skall man göra?

Dels vill jag ju försöka få lite ränta på min buffert men det är ingen enkel ekvation. Jag ämnar lägga ungefär 30-50 % på ett sparkonto hos en nischbank men de resterande hade jag velat utsätta för viss risk. Problemet som jag ser det är att om man sätter slantarna i en högräntefond tar man bolagsrisk. Sätter man pengarna i en lång obligationsfond är risken väldigt stor att vi får negativa utfall de kommande åren i takt med att räntan ökar och väljer jag en korträntefond kommer jag nästan garanterat få negativ avkastning på kort sikt.

Det lutar således åt att ta 100 % av portföljens räntedel och lägga den på ett sparkonto. Det svider men jag ser inte riktigt att det finns några bra alternativ. Det skulle kunna vara ett alternativ att lägga några procent i guld men då är det inte buffert längre utan en portföljstrategi.

Aktiedelen

Givetvis hade jag kunnat se det här som en klassisk omfördelning av portföljen och bara mata in pengarna i de aktier jag vill vikta upp men jag ser det mer som att jag justerar vikterna mellan ränta och det område jag kallar fixed income. Det senare området innehåller privat ägda obligationer och andra räntebärande instrument samt preferensaktier.

Jag kan visst tänka mig att öka min exponering i det här tillgångsslaget men inte med alla pengar. Det skulle bli en rejäl slant in i Klövern preff eller liknande. Det är inte många av preffarna jag anser värderas rimligt givet risken just nu så utbudet är begränsat.

Ett annat alternativ skulle kunna vara att öka exponeringen mot banksektorn och skogssektorn. Jag har ganska mycket bankexponering men nästan ingen skog. Helst skulle jag direktäga skog men jag har ingen tid att förvalta och jag har inte råd med särdeles stora arealer så aktier är just nu det bästa alternativet.

Min tro är att banker kommer kunna hantera höjda räntor och behålla sina marginaler på utlåning samtidigt som man kan börja tjäna lite pengar på inlåning. Just nu tror marknaden på sämre tider och det har den gjort länge men om man ser aktien som en kupongtillgång får man kanske 6-8 % avkastning under stillastående omsättning och man betalar runt p/e 10. 

Kombinera det med skog. En realtillgång som tenderar att öka i värde i nivå med inflationen plus den fysiska tillväxten. Tillgången är räntekänslig och om jag inte är helt ute och cyklar borde därför värdet på skogen gå ned de kommande åren men fördelen med skogsbolagen är att de också driver förädlande verksamheter så med lite tur klarar den delen att väga upp för de räntehöjningar som kan ligga i framtiden.

Slutsats

Jag tror inte jag har någon fullt utvecklad slutsats ännu men jag tror vi kommer ta portföljens räntedel som för närvarande är 10 % och sänka den till 5 %. Dessa 5 % kommer gå in på ett sparkonto med en blygsam ränta.

De återstående pengarna kan antingen bli råvaror exv guld eller så kan det bli en aktiebaserad räntehedge med banker och skog.

Det skall också nämnas att det är det här området jag känner mig allra svagast på så om du hittar ett fel i mina antaganden får du gärna berätta det för mig. Om du har en åsikt gällande guld vs. banker/skog får du gärna delge den också.

Jag må vara utdelningsinvesterare och jag må sakna skog i min portfölj men jag är mycket osäker på om nu är helt rätt läge så all hjälp välkomnas.

Belåning och inflation - tjäna på att låna

Jag satt nyligen och filosoferade över vårt bolån, räntor, inflation och samhällsekonomi - som man ju gör en vardag i september. Gör inte du det också?

När jag var yngre sa alla gamla rävar att på 80-talet kunde man tjäna pengar på att låna pengar. Jag förstod aldrig egentligen vad de menade men nu vet jag att under vissa perioder var inflationen i landet högre än räntan vilket i teorin innebär att man får betalt för att låna pengar.

Som av en händelse är situationen liknande idag.

Det fungerar såhär...

Om jag lånar 100 kr idag och skall betala 1 % ränta på pengarna samtidigt som vi har 2 % inflation kommer jag om ett år behöva betala tillbaka 101 kr till den som lånade ut pengarna till mig men men om man jämför de där 101 kronorna och vad jag hade kunnat köpa för dem året innan är de egentligen värda straxt under 99 kr.

Jag blir fortfarande tvungen att betala 1 kr i ränta men eftersom pengarna är mindre värda har jag i teorin tjänat 1 kr totalt.

Det är inte helt intuitivt och jag kanske inte är världsbäst på att förklara det hela men inflation är ändå ganska intressant om man har ett grundläggande grepp på vad det betyder. Har du inte hundra koll - sök upp det och läs för det är ett fundamentalt ekonomiskt begrepp vilket är mycket värdefullt att förstå.

Det som gjorde att jag satt och filosoferade över detta var att jag ganska nyligen sänkte vår boränta till 1,19 % och innan dess var vi aldrig över 1,36 %. Vi köpte lägenheten i början av 2017.

Inflationen just nu är 2,2 % och sedan vi tog vårt lån har inflationen sänkt värdet på pengar med 4,03 %. Vi har alltså betalat ungefär 2,6 % ränta och inflationen har gjort att vårt lån är värt 4 % mindre idag än när vi tog det. Det innebär i teorin att vi har fått 1,4 % i avkastning på lånet exklusive eventuell värdetillväxt på lägenheten.

Med en belåningsgrad på 85 % innebär det (om man är oförsiktig och inte tar hänsyn till amorteringen och dessutom avrundar lite grann) att vi fått 8 % avkastning på eget kapital. Detta är dessutom utan hänsyn tagen till ränteavdraget.

Är det nu man borde skriva in en disclamer om att man aldrig skall låna för att spekulera och att tillgångar kan öka eller minska i värde? Jag säger verkligen inte att man skall slänga sig på köpknappen och köpa ett hus med skyhög belåning bara för att tjäna pengar. Vad jag säger är att det kan vara ett intressant räkneexempel att fundera över när man sitter där på kammaren och grubblar över räkningarna.

I en situation där inflationen är högre än räntan kan man tjäna pengar på att låna. Man kan inte förvänta sig det eller räkna på det som någon form av säker placering. Man kan heller inte förvänta sig ett kassaflöde i slutändan och ur ett aggregerat perspektiv borde den typen av situation vara ovanlig och tidsbegränsad.

Men 8 % är 8 % och kan jag få en så hög real avkastning är jag ganska nöjd även om jag å ena sidan tar en skyhög risk och å andra sidan inte är benägen att sälja min tillgång för att realisera vinsten.

Tänker jag rätt?

Bildkälla: pbs.twimg.com

"Riskfri" ränta innebär garanterad förlust

Det finns många som tycker att det är rimligt med en andel ränta i sitt sparande. Räntefonder, premieobligationer eller banksparande. Jag är själv en förespråkare för detta men det gäller att veta vad man ger sig in i.

Jag hade en kompis på högskolan som växlade över hela sitt sparande från ränta till aktiefonder. Efter ett par veckor bytte han tillbaka och låste pengarna på några år i en storbank som erbjöd någon procent i ränta. Anledningen var att det svängde så mycket på fondkontot och räntesparandet var ju säkert. Man hade ju till och med insättningsgaranti och 1,5 % är ju inte så dåligt när man får 0 % på vanliga sparkontot. Eller?

Den avkastning du kan förvänta dig på et korträntefond eller ett banksparande med insättningsgaranti idag ligger mellan -0,5 % - 1%. Mer än så kan du inte få och i de flesta fall skall du vara glad om du lyckas få +/- 0.

Men det är ju bra eftersom det är "riskfritt"...

Låt oss titta på det där begreppet "riskfritt". Ja om du sätter in pengarna på ett bankkonto och banken går i konkurs garanterar svenska staten att du får tillbaka upp till en miljon kronor ungefär. Samma sak om du köper en statsobligation. Då garanterar staten att du får tillbaka pengarna och eventuell ränta när löptiden är till ända. Givet att man litar på svenska statens solvens är alltså pengarna förvaltade riskfritt givet att det enda man inbegriper i begreppet att få tillbaka pengarna.

När man diskuterar aktier finns givetvis risken att bolaget man äger aktier i går i konkurs och man blir av med alla pengar men i Sverige är det mycket liten risk att man blir av med sina aktier om en bank skulle gå i konkurs varför det är nästan riskfritt ur den aspekten att äga aktier. Men visst kan du förlora pengar. Det kan också svänga betydligt mer att äga aktier än att ha pengarna på ett räntekonto men det är också det man får betalt för. Risken att förlora pengar skall korrelera med möjligheten att tjäna pengar på affären.

Riskfritt

Det finns dock en sak som stör mig och det är alla som hävdar att räntekotot är så bra för det är riskfritt. Klart att du skall ha din buffert på ett konto där du garanterat kommer åt pengarna och där du kan vara rimligt säker på hur mycket pengar du har varje dag men antag för ett ögonblick att du sparar till pensionen... Om du sparar dina slantar på ett sparkonto i 30-40 år kan du se fram emot en garanterad förlust vilken kommer göra att du har mindre köpkraft med dina pengar vid pension än du hade när du satte in pengarna på kontot.

Förlusten kommer sig av inflationen. Inflationen är den kraft som gör att saker och ting blir dyrare hela tiden (ok, nästan hela tiden) och slutsatsen är att 100 kr idag räcker inte till lika mycket prylar som de gjorde igår.

https://www.ecb.europa.eu/explainers/tell-me/html/nominal_and_real_interest_rates.sv.html

Nu kan ju givetvis någon invända att vi under ganska lång tid haft positiv realränta, dvs skillnaden mellan inflationen och den räntan man får på banken men det har slutat vara så och det är sannolikt att det kommer dröja ganska lång tid innan vi får se ett räntesparande som genererar en positiv avkastning igen om man räknar bort inflationen.

Det mest sannolika är alltså att om du sparar på banken kommer du kunna köpa mindre för pengarna imorgon än du kan idag vilket ger dig en garanterad förlust. För all del är denna garanterade förlusten inte så stor men om man investerar i exempelvis aktier finns det ju faktiskt en ganska stor sannolikhet att man i slutändan har en starkare ekonomisk ställning än man hade när man började.

Summering

Räntesparande i all ära men att säga att räntesparande är det säkraste som finns kräver att du gör en rad antaganden och för att kunna jämföra äpplen med äpplen är det lämpligt att försöka presentera de där antagandena så väl som möjligt.

Om du sätter in 50000 kr på ett konto idag och det kontot har insättningsgaranti kan du vara väldigt säker på att du om tio år kommer kunna ta ut 50000 kr. Med lite tur har du under perioden fått lite ränta så du kanske kan få en tusenlapp till men efter inflationen kommer du sannolikt inte kunna köpa lika mycket saker för dessa pengar som du kan idag.

Om du istället investerar i en väl avvägd portfölj aktier finns alltid risken att ett bolag eller flera går i konkurs eller att vi är mitt inne i brinnande lågkonjunktur när du behöver dina pengar och att du då bara får ut 25000kr men sannolikheten är också ganska stor att du kan plocka ut avsevärt mycket mer pengar.

Bildkälla: freeimages.com och ecb.europa.eu