Tillbaka i sadeln - Spinning

Om du inte hängt med här på bloggen sedan start kanske du inte vet att jag var spinningledare i nästan 10 år.

Jag slutade som ledare när dottern (Joy) var ungefär 6 månader. Det var snart min tur att vara föräldraledig och det fanns inget sätt att garantera att jag skulle kunna vara på plats den tid jag förväntades leda. Innan Joy kom spelade det ingen roll om den ene behövde jobba över eller om det var kö på vägen hem men med en bäbis på plats och fullständig avsaknad av barnvakt är det en absolut omöjlighet för mig som föräldraledig, ansvarig förälder att ha bokade tider på eftermiddag/kväll när fru AvL har ett arbete som innebär oregelbundna arbetstider och dessutom ansvar för liv vilket gör att arbetstider inte alltid spelar så stor roll. Kommer det in en person som riskerar att dö kan man inte bara sluta och åka hem för att gubben skall cykla på låtsas.

Jag kan inte påstå att jag tycker att de första två åren har varit enkla. Vi har sovit väldigt mycket mindre än vi gjorde innan. Vi har varit oerhört mycket mer sjuka än vi var innan dottern började på förskola. Det mesta i livet har förändrats och upplevelsen har krävt ganska mycket av den här 38-åringen. Jag hade haft mycket lång tid på mig att bli bekväm med mitt sätt att leva och det är mycket få delar av det livet som finns kvar idag.

All denna omställning och påfrestning har, tillsammans med en osedvanligt dålig karaktär och en kraftfull latmask genererat ett fettlager på ca 15 kg runt herr AvLs mage vilket inte fanns där innan. Herr AvL har dessutom tappat en rejäl mängd av sin styrka och kondition.

Allt kommer inte lösas genom att knäppa med fingrarna men sedan några veckor är jag tillbaka i sadeln. Inte som ledare men väl som motionär.

Så här i efterhand känns det lite fånigt att jag drog ut på återkomsten så länge eftersom det är superhärligt att vara tillbaka igen. Känslan av att pressa på till dunkande musik är faktiskt ganska tillfredsställande.

Tyvärr är dottern tillbaka på förskolan bland 15 slemmiga virusspridare och jag vet inte riktigt vad som händer där men jag förutsätter att de slickar på varandra regelbundet och nyser varandra i ansiktet med samma frekvens som vuxna andas för det tog inte mer än några dagar innan vi var sjuka förkylda igen hela bunten. Men skam den som ger sig. Nu skall jag träna igen.

Önska mig lycka till