Glendronach - Whisky och sherry i en perfekt harmoni

Jag är, som den trogne läsaren kanske känner till, ganska intresserad av whisky.

Mitt whiskyintresse tog fart på allvar för ungefär 15 år sedan när en kompis till mig hällde upp en 10-årig Laphroaig utan att visa vad han gjorde. Det var något av det godaste jag inmundigat så jag skyndade mig att köpa en flaska men det var inte alls samma dryck.

Det var inte förrän några månader senare när jag åter var hemma hos honom, han hällde upp ytterligare en skvätt och det smakade exakt likadant som jag krävde att få veta vad han gjorde.

Han visade det fåtalet droppar lagom tempererat vatten som han hällde i whiskyn och det var då jag insåg vad oerhört mycket whiskyvärlden har att erbjuda.

Ej AvLs bild

Sedan dess har jag provat det mesta rökiga som skottarna producerat och rök från många andra platser också och på senare år har jag vandrat iväg för att uppleva andra saker också. Jag har alltid tyckt att orökig whisky har varit för tam för min del men jag börjar hitta till flaskor jag uppskattar utanför Islay.

Ett av destillerierna jag snöat in på är Glendronach vilket är ett litet destilleri i östra högländerna vid staden Forgue. Destilleriet grundades 1826 och man destillerar en mycket smakrik whisky vilken man lagrar nästan uteslutande på andalusiska sherryfat under hela whiskyns livstid.

Det är ganska sällsynt med whisky helt lagrat på sherryfat och jag har insett att jag är ganska svag för kraftfull, smakrik whisky med de smaktoner som sherrylagring erbjuder.

Glendronach är tyvärr ett ganska litet destilleri som länge haft det lite svårt med produktionen eftersom ägarbilden varit lite rörig. Därför finns det ganska lite whisky att tillgå men nu för några månader sedan kom det några extra flaskor av deras ordinarie sortiment till systembolaget. Jag passade således på att införskaffa mig ett par av varje och efter att ha ställt 12 år, 15 år, 18 år, 21 år, Port wood finish och deras senaste cask strength har jag korat min favorit.

För mig är det den 18-åriga som är den bästa med sin rika och fylliga arom med mörka frukter och kraftfulla, mörka sötma. Cask strengthen bär väldigt mycket smaker och hade den varit aningen äldre hade nog den varit nummer ett.

Kvar för mig återstår att köpa en peated och sen finns det ju alltid massa single casks också men de tenderar att vara så jädra dyra att jag inte riktigt anser att det är förenligt med mina nuvarande mål i livet. Det får komma om några år.

Har du provat några Glendronach?