Glendronach - Whisky och sherry i en perfekt harmoni

Jag är, som den trogne läsaren kanske känner till, ganska intresserad av whisky.

Mitt whiskyintresse tog fart på allvar för ungefär 15 år sedan när en kompis till mig hällde upp en 10-årig Laphroaig utan att visa vad han gjorde. Det var något av det godaste jag inmundigat så jag skyndade mig att köpa en flaska men det var inte alls samma dryck.

Det var inte förrän några månader senare när jag åter var hemma hos honom, han hällde upp ytterligare en skvätt och det smakade exakt likadant som jag krävde att få veta vad han gjorde.

Han visade det fåtalet droppar lagom tempererat vatten som han hällde i whiskyn och det var då jag insåg vad oerhört mycket whiskyvärlden har att erbjuda.

Ej AvLs bild

Sedan dess har jag provat det mesta rökiga som skottarna producerat och rök från många andra platser också och på senare år har jag vandrat iväg för att uppleva andra saker också. Jag har alltid tyckt att orökig whisky har varit för tam för min del men jag börjar hitta till flaskor jag uppskattar utanför Islay.

Ett av destillerierna jag snöat in på är Glendronach vilket är ett litet destilleri i östra högländerna vid staden Forgue. Destilleriet grundades 1826 och man destillerar en mycket smakrik whisky vilken man lagrar nästan uteslutande på andalusiska sherryfat under hela whiskyns livstid.

Det är ganska sällsynt med whisky helt lagrat på sherryfat och jag har insett att jag är ganska svag för kraftfull, smakrik whisky med de smaktoner som sherrylagring erbjuder.

Glendronach är tyvärr ett ganska litet destilleri som länge haft det lite svårt med produktionen eftersom ägarbilden varit lite rörig. Därför finns det ganska lite whisky att tillgå men nu för några månader sedan kom det några extra flaskor av deras ordinarie sortiment till systembolaget. Jag passade således på att införskaffa mig ett par av varje och efter att ha ställt 12 år, 15 år, 18 år, 21 år, Port wood finish och deras senaste cask strength har jag korat min favorit.

För mig är det den 18-åriga som är den bästa med sin rika och fylliga arom med mörka frukter och kraftfulla, mörka sötma. Cask strengthen bär väldigt mycket smaker och hade den varit aningen äldre hade nog den varit nummer ett.

Kvar för mig återstår att köpa en peated och sen finns det ju alltid massa single casks också men de tenderar att vara så jädra dyra att jag inte riktigt anser att det är förenligt med mina nuvarande mål i livet. Det får komma om några år.

Har du provat några Glendronach?

En riktig guldkant på Januari

Det kan ha framgått tidigare att jag är lite av en whiskynörd men jag har i ett år sagt till mig själv och hustrun att jag inte skall köpa så mycket whisky för vi börjar få ont om plats och jag behöver dricka upp några flaskor innan det får komma in någonting nytt.

Nog för att jag lyckats avsluta en flaska eller två under hösten, vilket kanske bidragit till min kassa mage, men det är fortfarande ganska fullt här på hyllorna. Men i mellandagarna kunde jag inte hålla mig utan skickade efter ett litet paket med ganska exklusiv whisky - eller som chefen sa; den var dyr den.

Bild: Allthingswhisky.com

Men livet är för kort för att dricka dålig whisky och de senaste flaskorna är riktiga mästerverk.

Jag var egentligen ute efter en annan flaska än den jag skriver om idag och hittade den på en obskyr europeisk sida och när jag ändå skulle slänga iväg en hiskelig massa pengar på en chansning kunde jag ju lika gärna ta i lite eftersom frakten blev billigare per flaska om man köpte fler eftersom det var en fast summa oavsett hur många flaskor man köpte.

GlenDronach Parliment 21y

Jag är egentligen en rökig person. En sån där vars whisky helst skall smaka som om någon har destillerat en gammal uppeldad, tjärad eka som någon gömt ett par stövlar i, en låda vanilj och kanske en ask mjuka kolor eller citrusfrukter. Smakar det på det viset är jag en ganska lycklig person men någon sa en gång till mig att jag var tvungen att bredda mina vyer.

Det är nu inte därför jag köpte den här och det var inte heller för att vidga mina vyer. Glendronach ligger i Speyside och speysidewhisky är ofta ganska långt ifrån det jag uppskattar men det finns några destillerier jag tycker klarar av att leverera någonting som passar mig och det är i regel de destillerier som fortfarande köper vettiga sherryfat och hanterar sin whisky med gammaldags hantverksstolthet.

Glendronach är ett sådant destilleri och deras 21-åring har legat på Oloroso- och Pedro Ximenesfat i minst 21 år. Ingen fatfinish här inte utan riktiga grejer.

Färgen är som te man tappat rödvin i och smaken är ljuvlig. Det är en len whisky med massor av söta frukter. Tänk lätt övermogna bär och en hel del medelhavsfrukter typ russin, fikon och citrusfrukter. Det är en hel del sherry i den här fast uppblandat med whisky vilket gör att man slipper den där tantiga sherrysmaken.

På bolaget kostar den här flaskan 1202 kr men jag betalade en aning mindre för den. För 1200 kr kan man köpa 4 H&M aktier och ändå ha råd att gå på bio och fira sitt köp men i en whiskyfantasts värld är dessa 1200 kr några av de bäst spenderade pengar jag någonsin lagt.

Klart att det finns bättre whisky men för 1200 kr; jag är inte helt säker faktiskt.

Jag sparar och gnetar för att få pengar nog att leva livet som jag vill men jag är inte rabiat. Jag kommer fortfarande unna mig saker och det är till och med så viktigt för mig att ett av mina fyra mål för året är att förgylla varje månad med någonting och guldkanta vardagen.

Den här flaskan har definitivt satt guldkant på min januarimånad.

Hur guldkantar du årets fattigaste månad?



Bildkälla: allthingswhisky.com