Att spara är att konsumera medvetet

Det första man får lära sig när man går med i sparkyrkan är att man inte skall dricka kaffe på det dyra fiket på hörnet och man skall definitivt inte äta lunch på restaurang.

Efter det får man reda på att man måste cykla till jobbet i snöslask och man måste göra sina egna möbler av gammalt skrot man kan hitta i sophuset.

För att komma hela vägen till frihet måste man leta pantburkar och bara äta havregrynsgröt men om man verkligen är ihärdig kan man sluta arbeta för pengar 10 år efter att man började jobba för pengar.

Jag borde inte raljera om sparkyrkan eftersom jag varit medlem i fem år men jag hoppas inte det finns någon som förknippar vår familjs liv med asketism. 

Som familjeenhet sparar vi ungefär 50 % av våra nettoinkomster men nu efter ett par lönsamma högskoleutbildningar och en handfull år i yrkeslivet efter dessa innebär en konsumtion på 50 % ändå att vi har en skaplig summa pengar att göra av med varje månad.

Pengarna räcker till avbetalningen på en lägenhet halvcentralt i Göteborg, en bil, hälsosam och näringsriktig kost, barnomsorg, kläder och obegränsat nöje från både teleindustrin och medieindustrin.

När jag försöker förklara sparande för någon som tycker att det är omöjligt att spara brukar det vara enklast att börja med ett klick-bait citat

"Sparande är inte snålhet. Sparande är medveten konsumtion."

Om jag väljer att laga det mesta av maten vi äter själv har jag kontroll över vad vi stoppar i oss och det blir billigare än att låta andra laga mat åt oss. Det innebär att vi slipper fastna i det hedonistiska hamsterhjulet (Hedonic treadmill) som gör att vi måste "unna" oss mer och mer. När vi går på en bra restaurang är upplevelsen oftast fantastisk för att vi har tid att längta, önska och sedan minnas.

Samma sak gäller med allt. 

När vi väljer att köpa nya saker har vi funderat både en och två gånger om vi behöver saken, om det går att lösa problemet på något annat sätt, går det att köpa begagnat, känner vi någon som har en och vill bli av med den osv. När vi sedan köper prylen tenderar vi att (Fru AvL är lååååångt bättre på det än jag) välja den bästa kvaliteten till det bästa priset (jag har fortfarande lite svårt att slanta upp för kvalitet på en rad områden men det är oftast när det är en pryl till mig). Prylen vi då köpt tenderar att vara precis det vi vill ha och behöver och den håller oftast länge.

Vår livsstil är inte billig men den är bra mycket billigare än den hade kunnat vara. Det är oerhört enkelt för den som har pengar att lösa alla problem med plånboken men det finns ett stort värde i att försöka hantera situationer på andra sätt. Livet blir mer hållbart om man försöker låna, laga, byta och köpa begagnat. Ens självförtroende växer också när man bygger en erfarenhetsbank och en kunskapsbank som kan användas för att lösa problem på.

Att vara sparsam på vissa områden ger oss frihet att uppleva extravagant lyx på andra områden och sparsamheten ger oss möjlighet att utforska områden vi annars inte skulle utforska. Saker som var självklart för 50 år sedan är på väg att glömmas bort men det finns ett stort värde i att kunna laga ett hål i byxorna, baka eget bröd, resa en innervägg, odla morötter, byta till vinterdäck, dra fram ett nytt eluttag, sy gardiner osv. 

Det behöver inte vara sparsamheten som är motivationen. I mitt liv har det sällan varit sparsamhet som varit anledningen till att lära sig en ny förmåga. Oftast har motivationen varit någonting helt annat som gemenskap med den som lär ut, intresse eller nöje.

Men en sak förändras inte. Att fixa själv istället för att köpa nytt är nästan alltid billigare och att konsumera medvetet tenderar att göra livet som helhet billigare.

Spara till konsumtion eller buffertspara?

Sedan jag och hustrun bestämde oss för den nuvarande ekonomiska livsstrategin har det inte funnits några egentliga behov att spara separat till konsumtion. Vår konsumtion har varit ganska låg och vårt sparande högt.

Om vi bestämt oss för att ta en sommarsemester har vi gjort det, plockat av bufferten och låtit vårt långsiktiga sparande allokeras om till bufferten i någon månad eller två efter resebeslutet. Det är dessutom ganska sällan vi får för oss att vara spontana så vi kan i regel göra ganska mycket av det vi önskar bara genom att minska sparandet ett tag men på senare tid har detta förändrats.

Det har inte förändrats för att vi har mindre pengar utan för att jag har insett att mitt kynne inte riktigt tillåter att vi spenderar pengar. Jag kan vrida sönder ett konsumtionsbeslut genom att spendera oändligt med tid på prisjämförelser, läsa specifikationer, försöka hitta begagnade prylar osv. Det kan vara bra ibland och till en viss gräns men jag har inte förmågan att välja bort den egenskapen hos mig själv och därför har vi gjort om hur vi hanterar pengar.

Istället för att dra av bufferten när vi behöver köpa någonting större så sparar vi varje månad en slant på ett konto avsett för just konsumtion.

Skillnaden?

Buffertkontot har jag koll på. Jag vet hur mycket pengar som finns där och jag har koll på alla ekonomiska flöden.

Konsumtionskontot står i hustruns namn, på en bank jag inte har naturlig kontakt med och vid ett köpbeslut kan det mycket väl vara så att jag inte är involverad mer än möjligtvis att jag får frågan om jag också tycker att det vore trevligt med ett par nya hyllor (jag får givetvis också bygga ihop dem, skruva fast dem i väggen och inreda dem men jag behöver inte se vad de kostade).

Det innebär att pengarna jag skickar över till konsumtionskontot är förbrukade pengar i min mentala bokföring. 

Det underlättar oerhört.

Helt plötsligt påverkar det mig mycket mindre om min fagra hustru vill ha en ny vardagsrumsmatta eller om vi skulle vilja åka till en kanarieholme runt jul för pengarna är redan spenderade.

Detta gör givetvis inte att vi slösar och strösslar pengar runt oss i tid och otid men konfliktsituationerna minskar drastisk och då är vi inte ett par som normalt ägnar oss åt att vara osams men varför inte bygga bort där det skaver om man har möjlighet.

Det är också anledningen till att vi nu amorterar betydligt mer än jag känner ett behov av. Jag och min hustru har lite olika behov av buffert, trygghet och säkerhet. Jag kan belåna mig och köra fullinvesterad men jag vill gärna försäkra allt jag äger och har. Hustrun vill helst inte ha några lån och hon vill gärna ha en rejäl slant på ett tryggt buffertkonto men om bilen står oförsäkrad spelar inte så himla stor roll för då har vi råd att täcka den eventuella förlusten.

Det är bara olika filosofier och vi brukar kunna enas om en kompromiss och just nu amorterar vi och sparar undan pengar på ett konsumtionskonto (vilket i realiteten ökar vår buffert).

På det hela taget spelar detta ingen som helst roll för dig som läsare annat än det kanske kan ge någon med ett lika åtdraget anus som jag en möjlighet att lätta lite på spärrarna och våga erbjuda folk i sin närhet lite spelrum.

Skillnaden mellan buffertkonto och konsumtionssparande är rent praktiskt hårfin i familjen AvLs liv men i det mentala kaos som är herr AvLs världsbild är det väsensskilt och beslutet att spara annorlunda är onekligen ett sätt Att Välja Lycka.

Omoraliskt och ohållbart att beställa från Kina?

Jag skall egentligen inte diskutera den här typen av frågor för jag har så jädra dålig koll men jag får ibland kommentarer gällande huruvida det är hållbart att beställa prylar från Kina.

Bakgrunden är givetvis att det som privatperson går att handla via nätet och man kan med enkelhet beställa hem saker från alla världens hörn. Man kan jämföra priser och med ett enkelt klick kommer varorna hem oavsett var köpare och säljare befinner sig.

Frågan är nu om det är hållbart och till viss del även om det är moraliskt eller inte.

Det är då jag börjar fundera på var folk tror att prylarna de köper i butiken i shoppingcentrat kommer ifrån?

Skulle det vara mer hållbart och etiskt/moraliskt att köpa billiga plastleksaker om man köper dem för 150 kr i en butik i en galleria jämfört med att köpa en liknande pryl för en femma via nätet?

Det kan givetvis finnas vinster i att saker samfraktas på ett helt annat sätt om man köper dem här men jag gissar att svinn och kassering gör att vinsterna minskar drastiskt.

Jag resonerar istället som så att om man nu skall köpa någonting är det väl rimligt att köpa bästa möjliga kvalitet till bästa möjliga pris och så får man själv avgöra vad det innebär. Att köpa saker från Kina själv eller köpa saker producerade i Kina men från en handlare i Sverige kan inte rimligtvis spela så stor roll.

Det som däremot borde spela stor roll är om man bestämmer sig för att inte köpa den där prylen. Det borde ha en större inverkan på miljö och etik och det är det som gör mig förhållandevis övertygad om att en naturlig sparsamhet och prismedvetenhet förmodligen kan vara ganska bra.

Nej jag köper inte leksaker i ekologiskt trä från svenska skogar. Å andra sidan är det rätt få barnsaker i vårt hem som köpts nya. Jag vill då påstå att vi inte bidrar till berget om vi fortsätter slita på någonting som någon annan redan köpt och haft glädje av.

Vi använder våra kläder tills det är svårt att använda dem längre. Jag lappar och lagar men efter ett tag blir det fånigt och då skickar jag prylarna på återvinning och köper nytt eller begagnat men jag köper inte nytt bara för att det råkar vara mode eller för att jag tröttnat på det jag köpte för en månad sedan.

Mat är en annan sådan sak. Nej jag köper sällan ekologiskt, närodlat osv. Däremot köper jag billigt och hittar på någonting av det som finns.

Det innebär att vi följer säsonger och äter naturligt mycket närproducerat eftersom det är billigare att äta svenska morötter på hösten än utländska morötter på våren. Vi minskar också matsvinnet eftersom vi ofta plockar på oss saker med kort förbrukningsdatum. Sist men inte minst äter vi förhållandevis lite kött eftersom det är mycket billigare att späda ut köttfärssåsen med grönsaker än att bara äta köttfärs (och i vårt tycke godare).

Är vi då ohållbara och omoraliska för att vi inte köper ekologiska frukter och grönsaker?

Kanske. Jag skulle gissa mig till att de absolut flesta svenskars konsumtionsvanor innebär en större belastning på miljön än den vi har men jag kan ju ha fel. Det är säkert rimligt att äta ekologisk avokado varje fredag till sin taco gjord på svenskt ekologiskt nötkött vilket man kört tre kilometer i sin leasade Volvo för att köpa jämfört med att att äta samma maträtt men utan avokadon och med svensk blandfärs utdrygad med bönor och linser hämtat med cykel.

Tills någon lyckas övertala mig om att det jag gör är helt förkastligt kommer jag fortsätta handla billigt men istället välja att handla så lite som möjligt.

Obalanserade ekonomiska diskussioner

Varför är diskussionerna alltid så obalanserade när det kommer till ekonomi?

- Du kan inte spara till ekonomisk frihet och skaffa barn! Det är barnmisshandel!

- Man måste leva i nuet. Du sparar så mycket men man kan ju dö i morgon. Unna dig!

Jag blir så trött på att poddare, bloggare, "experter", journalister, politiker och valfri samhällsmedborgare diskuterar privatekonomi som om det vore en fråga om rätt eller fel. Kan det inte vara så att det som inte känns rätt för dig kanske ändå kan vara rätt för mig? Och då snackar jag inte om att du kanske tycker att det känns rätt att ta sms-lån för att betala för veckans cigaretter medan jag inte tycker att det verkar rätt utan saker i stil med att jag kanske väljer att köpa min skjorta trots att den inte har en påsydd alligator på bröstet.

Jag har funderat ett tag på det här och jag återkommer regelbundet till det. Varför måste det vara knäckebröd och kaffe på en stubbe i skogen bara för att man sparar?

När gick vi från att prioritera vår vardag, spendera med eftertanke, använda det vi har istället för att slänga och köpa nytt; till att se ned på folk som inte kör den nyaste bilen, hetsa folk till att ta sms-lån för att klara månadens nya modetrend och att känna sig misslyckad om man inte åker utomlands tre gånger per år?

Vad är det som har hänt?

På riktigt? Skärpning!

Exempel

Låt oss ta ett exempel som är inspirerat av min verklighet. Vi har en 3 år gammal Kia Ceed. Om jag kollar på blocket så kan jag beräkna värdeminskningen och till det lägger jag skatt, försäkring, besiktning, service osv. Allt förutom garage och drivmedel eftersom det inte är bilspecifikt.

Vår totalkostnad för bilen än så länge uppgår till chockerande 1500 kr/månad. Lägger vi till garage och drivmedel kommer vi upp i hissnande 2400 kr/månad i genomsnitt. Jag låter garage vara med här istället för i ägarkostnaderna eftersom jag har valet att parkera utomhus, gratis men vi väljer inomhus för skitmycket pengar istället av lathet och bekvämlighet. Det är ytterligare en lyx vi unnar oss.

Jag tycker att det är mycket pengar för en lyx men sedan vi skaffade den har vi använt den långt mer än vi trodde från början eftersom fru AvL använt den till jobbet nästan varje dag vilket sparat henne oerhört mycket tid och då är den tveklöst värd de där pengarna.

I ovanstående exempel tar jag inte med kapitalkostnad vilket hade landat på ungefär 200 kr/månad och det beror mest på att jag tycker att man är fri att välja själv men för sakens skull kan vi säga att vår totala kostnad för att äga bilen landar på 1700 kr/månad och att använda den kostar ungefär en tusenlapp till. (Jag har inte tagit med någon beräknad kostnad för förslitning eftersom jag tolkar värdeminskningsavdraget som en sådan)

Låt oss fortsätta

Jag känner ett otaligt antal människor som anser att det är nödvändigt med minst två bilar i ett parförhållande trots att man bor centralt till halvcentralt i en större stad med goda kollektiva kommunikationer.

Flera av dessa par leasar sina bilar. Ofta genom privatleasing.

Nu vet alla att det är fullständigt orimligt att köra omkring själv i en liten bil från japan så det man leasar är ofta en ganska stor Volvo. Volvo är en säker bil och det är kul med stor motor så att det går fort när man trycker på gaspedalen. (I teorin skulle man inte behöva en lika säker bil om alla bara kunde tänka sig att köra lite långsammare och kanske sluta skicka sms när de kör men vad vet jag)

Jag kan ingenting om bilar men när jag tittar nere i garaget hos oss ser jag att här står ett gäng Volvo med beteckningen XC60 så jag gissar att det kanske är en populär bil. Kikar jag på vad Bilia tycker är ett rimligt pris för att privatleasa en sådan ser jag att det kostar 5639 kr/månad. För det priset får du köra 1500 min om året innan du får betala extra.

Du slipper dessutom betala extra för service och försäkring så håller du dig bara under 1500 mil om året borde det räcka med drivmedel, rengöring och däck, däckskifte utöver leasingkostnaden. Det borde man kunna täcka med 600-800 kr per bil och månad om man inte bor mer än någon mil eller två från jobbet.

Detta teoretiska pars bilkostnader är således ungefär 12800 kr/månad eller ungefär 10 000 kr mer än familjen AvLs bilkostnad.

Snålar vi?

Jag jobbar mitt i centrala Göteborg och bor en halvmil därifrån. Jag går sträckan på mellan en halvtimme och tre kvart och jag cyklar det på ungefär en kvart. Jag behöver inte bil till jobbet. Det hade tagit mig längre tid att komma till centrum, hitta parkering och gå till kontoret än att cykla och kostnaden för att parkera i stan är fullständigt vansinnig.

Det är absolut inget fel på vår bil. Den är fin, när man trycker på gaspedalen åker vi framåt, vi får plats med ett halvt bohag i bagaget och vi kan reglera temperaturen i kupén.

Jag kan inte för mitt liv se hur någon med en rimlig världsbild kan anse att det vi har är spartanskt. Att vår familj snålar när det kommer till bilsituation. Trots det innebär våra val att vi konstant har tillgång till en stor och bekväm familjebil som står i ett uppvärmt garage vilket vi når med hiss om vi skulle behöva det och vi betalar 10 000 kr mindre än exempelfamiljen som gjort ett annat val.

Summering

Det här är bara ett exempel och inte ens ett särdeles uttömmande sådant men det kanske hjälper till att illustrera min poäng? Jag är dessutom tillräckligt trött på diskussionerna att det sannolikt kommer fler exempel inom kort.

Min önskan är att jag skall slippa höra fler kommentarer i stil med att jag som familjefar borde tänka på mina barns uppväxt och inte snåla så jävla mycket när jag reflekterar över folks vansinniga slöseri med resurser.

Alla dessa PK hipsters som tittar snett på mig när jag lite försiktigt konstaterar att det inte är ekologisk bomull i mina kläder men att mina kläder används tills de är färdiganvända medan deras kläder läggs till återvinning när de tröttnat efter att de burit dem 4 ggr det senaste halvåret. Kan vi vänligen skaffa oss lite rimliga perspektiv på livet?

Slut på rant

Värdelösa prylar delux

Jag råkade av en händelse springa på en, i mitt tycke, riktigt värdelös produkt när en av mina vänner på Facebook delade en bild. Bilden var klippt från den gamla postorderfirman sparköps katalog och visade den livsnödvändiga avokadoräddaren.

Jag googlade ganska omgående produkten för att kunna skriva om det och då fanns den kvar men sedan dess (en knapp vecka) har produkten försvunnit. Det var väl bra tänkte jag för 29 kr för en pryl som aldrig kommer användas är rent slöseri så det är väl bra att skräpet är slutsålt nu då.

Men ack så jag bedrog mig. En ny googling här på förmiddagen gjorde mig varse att man kan betala ännu mer pengar för ännu mindre plast och denna produkt är förmodligen ännu mer poänglös eftersom den kräver att avokadon är i en viss storlek snarare än den genialiska skiten som sparköp hade letat fram som bara krävde att man hade en halv avokado.

Skåda Kitchen Craft Avokado Hugger

Eftersom jag inte är riktigt så sadistiskt lagd tänker jag inte länka till produkten men jag kan meddela att det är ett välkänt köksbolag som säljer den här för 129 kr men då får man ju två eftersom de har insett att avokado kommer i flera olika storlekar.

Allvarligt talat; Jag anser mig inte vara särdeles snål. Jag tenderar att unna mig saker och jag försöker verkligen att inte vara snål mot andra men vissa saker får jag bara inte ihop. Oavsett vad du har för relation till pengar måste du väl ändå hålla med om att den här produkten är fullständigt värdelös?

Hur kan en sån här pryl ha ett existensberättigande? Vem köper skiten?

Bildkälla: sparkop.se och bagarenochkocken.se

Budget - Nää; Konsumtionskalender - Ja

Budgeten verkar vara ekonominördarnas Mekka och det första råd man får när det handlar om att få ordning på sin ekonomi är att göra en budget.

Jag är definitivt inte motståndare till budgetering men jag har aldrig brytt mig om att göra en själv. Med det sagt kan jag snabbt konstatera att jag fortfarande har god koll på min ekonomi och det beror kanske på att jag gör en mental budget. Jag vet ganska väl hur mycket saker kostar och vad jag har för inkomster och undermedvetet skapas då, om inte annat en likviditetsbudget där jag har koll på hur mycket som kommer in och hur mycket som går ut.

Jag har också fört bok över våra större utgifter under några år för att ha lite koll men det är en tillbakablick och inte en budget även om det kanske är i stort sett samma sak.

Nu kommer jag dock till kärnan. En budget skall skänka klarhet, erbjuda trygghet och lugn för den som har oordning i sin ekonomi. Detta är nog sant.

De senaste månaderna har jag och fru AvL konstaterat att vi kommer vara tvungna att spendera en del pengar framgent och vi har också identifierat saker vi vill spendera pengar på framgent men vi har egentligen aldrig satt oss ned och funderat ut vad vi måste ha, vad vi vill ha och framförallt när vi vill/behöver ha de här prylarna samt vad det skulle kosta.

Detta har skapat en gnagande känsla längst bak i hjärnan för ju närmare det kommer desto större blir orosmolnet eftersom det varit ganska stora utgiftsposter som simmar omkring vid horisonten.

Vi (läs jag) bestämde mig sonika för att skapa, vad jag kallar en konsumtionskalender. Jag skrev upp alla önskemål vi hade och satte ett datum och en kostnad på det och vi kunde konstatera att alla dessa önskade eller tvungna utgifter inte var så farliga när vi bröt ned det.

Nu rör det sig inte om nya bilar, resor till Maldiverna eller några 40-års kalas vi planerar men bilen behövde nya vinterdäck vilket är, eller kan vara en stor kostnad. Vi behöver nya sovarrangemang till Joy när hon växer ur spjälsängen vilket borde ske inom ett halvår ungefär och vi behöver ny säng till föräldrarna också eftersom den säng vi sovit i det senaste decenniet håller på att ge sig på riktigt. Den här sängens fjädrar har nu gått sönder så mycket att det är rejält märkbart och de senaste månaderna har det gradvis försämrat sömnkvaliteten (Hade sängen inneburit att vi inte kunde sova hade jag åkt och köpt en ny, tro inget annat. Just nu är det mer att sängen inte är toppen och då drar vi oss för att forska fram vad som hade passat oss bäst eftersom ingen av oss gillar att shoppa).

Vi har också känt ett behov av mer förvaringsutrymme i vår nya lägenhet. När vi flyttade in konstaterade vi ju ganska snabbt att den här lägenheten, dubbelt så stor som vår gamla, hade långt mindre förvaringsutrymme än den gamla lägenheten och vi vill ändå ha en hel del prylar för att rulla runt vårt liv. Vi är inga minimalister i den aspekten.

Lite högt och lågt helt enkelt men det viktiga i den här ekvationen var att vi ganska snabbt kunde konstatera att vi har ungefär ett år på oss att lösa alla de här delarna och även om vi under det här året planerat att inte tjäna mer pengar än vi absolut måste så räcker också den buffert vi har, med god marginal, till alla dessa utgifter. Det innebär att vi med relativt gott samvete kan ta oss an projektet konsumtion och bara det att ha lite koll är faktiskt en fantastiskt skön känsla.

En positiv bieffekt av att sätta konsumtionen på pränt har varit att jag gått från att känna att jag måste spendera en jädra massa pengar till att känna att jag sparar pengar när jag hittar en pryl vi bestämt att vi skall köpa men till ett bättre pris än det vi budgeterat.

Ganska spännande faktiskt.

Bildkälla: freeimages.com

Storshopping på en helt ny nivå

Än så länge verkar familjen AvL hamna väldigt nära centrum av klockan i en normalfördelningskurva när det kommer till livsföring efter första barnets födelse. Det skall köpas leksaker, kläder och attiraljer för det nya barnet och även om vi har haft tur och fått mycket så har vi skickat in en hel del stålar i olika barnrelaterade prylar men det är egentligen inte det som gör att jag filosoferar om vår normalfamilj.

Innan Joy kom köpte vi ett nytt boende för att få lite mer plats. Det är onekligen ett ganska stort steg upp i trappan mot ultimat livsstilsinflation. Nu blev boendet inte särdeles mycket dyrare än tidigare och per kvadratmeter blev det ganska mycket billigare för ett boende med betydligt högre standard än det vi lämnade och intressant nog kan vi konstatera att för ett par veckor sedan såldes en lägenhet i vårt hus med nästan identiska förutsättningar som den lägenhet vi köpte och slutpriset landade närmare 13 % över det vi betalade.

Skulle vi sälja idag till ett liknande pris som den lägenhet som såldes och köpa ett boende som kostar lika mycket som det vi köpte hade vi kunnat bo gratis i över fyra år på vinsten. Det är ganska sjukt men trots allt ganska lugnande för nerverna.

Shopping igen

Nu var det dags igen för en rejäl portion livsstilsinflation. Jag skrev för ett tag sedan ett inlägg om konsumtion och det är min filosofi att man skall tillåta sig att köpa det man behöver och vill ha men att varje köp skall ske med eftertanke och detta köp har onekligen föregåtts av en rejäl mängd tanke.

Vi har köpt ny bil.

Det är inte en fabriksny bil men den är tillräckligt ny för att ha nybilsdoften kvar men den första 35 %-iga deprecieringen är avklarad.

Varför?

Ett par anledningar föranledde köpet. Skulle vi behålla vår lilla, 14 år gamla Yaris skulle den behöva en hel del TLC från någon som kan bilar och det skulle inte vara jag. En mottagen offert sa att det minsta vi behövde göra för att komma igenom nästa besiktning och kunna använda bilen med barn skulle kosta mellan 12.000-16.000 kr och då skulle bilen inte vara i tipptopp skick utan bara körbar.

Den kostnaden tillsammans med att en Yaris är i minsta laget för en familj med ett barn och definitivt för liten om det blir fler barn gör att vi började se oss om efter någonting nytt. Eftersom vi i huvudsak använder bilen för att köra till föräldrar behöver bilen vara rymlig nog att frakta barnvagn och familj men mer än så behövs inte.

Givetvis hade vi kunnat köpa en gammal Volvo men eftersom ingen av oss kan mer om bilar än att vi kan se vilken färg den har så behöver vi en bil som kommer vara problemfri. Jag har också tittat på bilpool men vi kör lite för mycket för att det skall vara ekonomiskt försvarbart jämfört med eget ägande om man äger på det sätt vi gör.

Vi valde bland en samling rimligt prissatta familjebilar och kom fram till att en Kia ceed sportswagon var rätt för oss. Om vi väljer den tokdyra servicen kommer vi ha en garanterat problemfri bil i 6 år och det är sannolikt att bilen kommer vara relativt problemfri i ett decennium och det borde vara lagom länge för att vi då skall ha nya livsförutsättningar som kräver någonting annat på fordonsfronten.

Ekonomi

Det är svårt att rättfärdiga den här typen av konsumtion i snålbloggarkollektivet men det är andra som satt snåbloggarstämpeln på mig och inte jag själv. Nog för att jag är ekonomisk nog för vilken smålänning som helst men jag lägger gärna pengar på saker jag vill ha och behöver.

Vi valde att ta ett billån hos samma bank som vi har lägenhetslånet hos och vi erbjöds en bit under 2 % i ränta. Samtidigt satte jag över lånebeloppets värde på ett separat ISK vilket jag döpt bil. Aktierna där förväntas avkasta mellan 8-12 % om året och ett decennium får väl ses som en relativt lång sparhorisont så genomsnittet borde hålla. Om jag klarar av att skaka fram den ränteskillnaden mellan billånet och aktierna under bilens livstid skulle det innebära att bilkostnaden, inkl uppskattade kostnader för service, försäkring, skatt och drivmedel (givet nuvarande transportbehov) kommer bli lägre än hustruns månadskort på kollektivtrafiken, även borträknat eventuellt försäljningsvärde på bilen efter 10-år.

Man kan också relatera bilkostnaden till ovanstående lägenhetsköp. Hade vi antagit att vi skulle betala samma kvadratmeterhyra för den nya lägenheten som vi betalade för den gamla skulle lägenheten kosta nästan lika mycket mer per månad som vi nu betalar för bilen.

Det här är bara sätt att försöka rättfärdiga livsstilsinflation men ser man det på det här sättet känns det inte så farligt. Jag väljer glatt en bil som uppfyller alla de krav vi har på den framför exempelvis att äta lunch på restaurang eller anlita städhjälp någon gång i månaden men det känns onekligen som överkonsumtion att köra detta nya vrålåk jämfört med min lilla Yaris vilken hade svårt att komma uppför halvbranta uppförsbackar men jag kommer nog vänja mig förr eller senare.

Bildkälla: kia.se

Mina tankar om konsumtion

Jag tror inte jag har reflekterat så mycket över min syn på konsumtion utan jag har istället skrivit en himla massa inlägg om sparande och investeringar, att sänka sina kostnader och att spara som en tokig för att nå ekonomisk frihet och med detta kanske man kan få en uppfattning om hur jag tänker men jag tror det riskerar att bli fel.

Jag pratade för en tid sedan med ett par vänner om det här eftersom de, precis som de flesta jag känner, benämner mitt sparande och gnetande med en handviftning och "sån där sparsamhet du pysslar med".

Därför skall jag försöka skriva några rader om hur jag ser på konsumtion i ett försök att förklara. Vi får väl se om det går.

Konsumtion vs lycka

För mig är det viktigt att, i de flesta situationer, fundera över vad de spenderade kronorna är värda för mig. Alla är vi olika och alla har vi olika saker som gör att vi mår bra och känner oss fyllda med glädje och lycka.

När man står där i butiken och beslutar sig för huruvida man skall eller inte skall lägga pengar på den här prylen oavsett om det är en ekologisk mjölk eller en ny TV, måste man reflektera över vad konsumtionen innebär för mig som konsument. Om det finns ett helt likvärdigt alternativ som är billigare, varför skulle du välja det dyrare alternativet?

Låt mig försöka förklara med ett mjölkexempel.

Det finns mängder av olika mjölkförpackningar i en vanlig butik men innehållet är mjölk. Om vi utgår från att vi tittar på den svenska favoriten mellanmjölk så är det en vansinnigt standardiserad produkt. Mjölk är mjölk. Men ändå spelar det roll för folk vad det står på förpackningen.

I min värld finns det då ett antal nivåer att fundera över som styr ditt köpbeslut. För dig kanske det är viktigt att mjölken kommer från Sverige, från ett företag där både bönder och kossor har sjysta villkor och massa andra kriterium men låt oss stanna där.

Låt oss säga att Svensk mjölk är viktigt, ekologiskt är viktigt och sjysta villkor är viktigt. Då kommer den mjölken vara betydligt dyrare än vad den polska, icke ekologiska, namnlösa mjölken är och jag förutsätter att det mesta av värdet för konsumenten i den dyrare mjölken ligger i känslor. Det kan eventuellt finnas hälsovinster i ekologiska produkter och det skulle kunna vara så att det finns skillnader i mjölken från Polen kontra Sverige men oavsett vilket så tror jag att köpbeslutet ofta grundas i känslomässiga argument och det är helt okej för då kommer du som konsument att uppleva att den här mjölken du har valt ger dig ett mervärde och du får ökad lycka av din konsumtion och de extra kronorna du la på mjölken gav någonting extra till din dag.

Vad jag då vänder mig mot är inte att du väljer svensk ekologisk mjölk från Arla eller vad det nu kan vara utan vad jag ifrågasätter är varför du köper den för 12 kr/liter när du i affären runt hörnet kan få den för 10 kr/liter.

Om det enda som skiljer produkterna åt är saker som bara är på låtsas kanske det är vettigt att fundera på vad du skall välja för när du häller upp de två olika förpackningarna svenska, ekologiska, närproducerade mjölk är de båda vita, kalla och jag har verkligen svårt att tro att du i ett blindtest skulle kunna känna skillnad på dem. Varför skall du då välja den dyrare mjölken från butik A?

Mer pengar för samma sak

Det finns mängder av saker där ett dyrare pris, på inget sätt ger en bättre produkt. Om jag på Avanza väljer en courtagenivå som gör att jag betalar mer per transaktion än jag betalar idag får jag ingenting, absolut ingenting, extra för mina pengar. Det är snarare så att jag får mindre för pengarna. I många fall är det samma sak med el, försäkringar, val av banktjänster osv. Varför betala mer för exakt samma sak?

Detsamma gäller el. Om jag vill ha el från vindkraft kan just detta val ge mig mer värde för pengarna men jag har personligen väldigt svårt att se på vilket sätt min el blir bättre av att jag väljer ett bolag där jag tvingas betala 300 kr i årsavgift för att få köpa el av dem när konkurrenten inte tar ut den avgiften.

Detta är en av mina poänger. Jag anser att det är fånigt att betala mer än nödvändigt för det jag känner att jag vill köpa oavsett vad det är jag vill köpa. Om jag vill ha en sprillans ny tv av märke X så finns förmodligen den apparaten på fler ställen än ett och då känner jag sällan att jag måste gå till butik A där apparaten kostar 500 kr mer än i butik B. Jag har redan bestämt att mitt liv skulle bli bättre av en ny TV av märke X och då är det väl bara fånigt att köpa den här produkten för mer pengar än nödvändigt?

Välj konsumtion som gör dig lycklig?

Jag älskar konsumtion som koncept och det konsumtion kan erbjuda även om jag hatar att handla. Vi bor i ett rikt land med allsköns möjligheter varhelst vi vänder blicken och det är toppen. Vi kan göra nästan vad vi vill och vi kan köpa nästan vad vi vill och det enda jag tycker om detta är att man skall välja att konsumera det som ger lycka.

För min del blir jag betydligt lyckligare av en ledig dag med familjen, en lång promenad vid havet, en glass på stranden och sedan gå hem och laga en god middag än vad jag skulle bli om jag köpte en ny uppsättning kläder.

Priset på de två konsumtionsvalen kan vara ganska jämställda lite beroende på vad man har i lön och vad man vill ha för kläder men låt oss fortsätta tankegången lite. Om jag skulle köpa en sprillans ny TV när min gamla fortfarande fungerade finfint skulle jag bara må dåligt. Det skulle kännas som om jag slösar pengar helt i onödan och att jag kan göra så mycket roligare saker för de pengarna oavsett om jag har råd eller inte. Däremot skulle jag gärna ta en vecka extra ledigt och åka land och rike runt för att besöka familj och vänner, lägga pengar på restaurangmiddagar eller en ny spännande whisky.

Återigen kan priset vara detsamma men i det ena fallet blir jag lycklig av konsumtionen och i det andra blir jag det inte. För dig kanske valet är ett annat men jag hoppas att poängen är klar.

Summering

Det är lätt att missförstå mig när jag hela tiden skriver om minskad konsumtion, sparande osv men det jag egentligen vill, är att vi skall konsumera med eftertanke.

I dagens Sverige kan vi köpa nästan vad som helst men det är väldigt få förunnat att kunna köp nästan allt.

Och om du, liksom jag, har en mer begränsad summa pengar att röra dig med varje månad kanske det är viktigare att varje spenderad krona används på ett sätt som ger dig maximal glädje. Om du gärna jobbar en timme extra för att kunna betala årsavgiften till elbolaget så gör det. Om du blir lycklig av det så skall inte jag ta ifrån dig den glädjen men om du istället hade velat lägga de hundralapparna på ett par biobiljetter kanske det är dags att se över ditt elabonnemang.

Det absolut sista jag vill säga är att om det bästa du vet är att konsumera. Du älskar själva upplevelsen att handla prylar och inget gör dig lyckligare så är det viktigt att veta att ingen kan få allt och att man upplever en högre grad av lycka om man utsätter sig för det man upplever som lyckobringande, med mer återhållsamhet. Om man gör det man älskar till en vardag slutar snart det man älskar vara speciellt och den lycka man en gång kände finns inte längre kvar.

Jag har ätit dill

Förra helgen föddes min dotter efter fyra nätter av aktivt värkarbete från hustruns sida. Min uppgift under den här tiden är att stötta och agera understödjande supportfunktion. I lumpen tjänstgjorde jag som TOLO-troppchef där TOLO står för Tanknings- och Laddningsomgång vilket i praktiken innebar att jag var chef över ett gäng lastbilschaufförer vars uppgift var att se till att försörjningskedjan fungerade och att de stridande förbanden hade allt de behövde för att kunna fortsätta utföra sin uppgift.

Jag har således en ganska lång, statlig utbildning i att hantera den här formen av uppgift. En av de viktiga sakerna att lära sig är att man måste hålla sig själv och sin utrustning i god form för om man själv brister har man ett avbrott i försörjningskedjan.

Efter närmare en vecka av sömnbrist finns det fortfarande en drös med saker man kan göra. Koffein är en hygglig lösning men efter för mycket av detta slutar det fungera och man börjar skaka och svettas. Socker är en annan stimuli som håller en på benen ytterligare ett tag och det är där mina synder tar sin början. Jag föll till föga under denna vecka och gick till affären för att förse min uttröttade kropp med snabb näring i de situationer då jag visste att jag inte skulle ha möjlighet att fylla på med "riktig" mat och väl i affären köpte jag alltså "dill".

Som ni säkert vet är ett av mina mål i år att inte äta sötsaker och då går det inte an att fuska, oavsett anledning. Jag insåg också att jag varit en gnutta snäv i mitt mål om sötsaker och formellt brutit mot reglerna redan i januari eftersom vi haft efterrätter och andra sötsaker som bonus vid sociala tillställningar i hemmet. Tydligen har jag skrivit att mitt enda undantag skall vara när vi är bortbjudna eller på restaurang. Detta undantag skall härmed justeras. Jag får lov att äta efterrätter i hemmiljö förutsatt att vi har sällskap och rätten är påbjuden. Dock är godis och liknande fortsatt otillåten konsumtion.

Därför är det nu dags för bot och bättring. Tre dagar av att inte logga på depån. Jag har faktiskt tjuvstartat och är idag inne på tredje dagen. Jag var tvungen att läsa mig till vilket straff jag satt och konstaterade att jag fick läsa börsnyheter så jag lyckades ändå snappa upp att Indutrades rapport inte mottogs särdeles positivt men jag kan samtidigt konstatera att det inte är så särdeles svårt att hålla sig ifrån börsen just de här dagarna för tröttheten är stor och det finns så mycket annat som behöver det lilla fokus man kan uppbringa så en rejälare rapportanalys får vänta.



Bildkälla: att välja lycka

Veckobrev 6 - Heminredning

Vet ni hur många inredningsbutiker det finns? Och inte nog med att de finns överallt omkring oss. De finns på nätet också så man kommer aldrig undan dem.

Vi hade mer än vi behövde när vi flyttade in vilket ni fått höra om i flera månader. Jag har suttit här och skrivit ut min plåga om att behöva sälja, skänka och slänga gamla saker men väl på plats konstaterade vi ändå att det var lite som behövdes. Det saknades någon lampa eftersom vi helt plötsligt fått väldigt många fler utrymmen att lysa upp och vi behövde några dukar och uppsättningar gardiner m.m. Inga stora grejer men det tvingade ut oss i butiker.

Min vana trogen sprang jag ju först in på nätet och kollade rabattkoder och erbjudanden från de annonsörer jag har tillgång till via bloggen men det gav ganska lite. Det enda som var av intresse var att Hemtex hade något erbjudande på "utvalda" gardiner för 99 kr/st men då är de så fula att det i regel är en gardinlängd och man behöver ju oftast två så det blir ändå pengar.

Nu är jag inte främmande för att använda en symaskin. Jag är till och med ganska hygglig på att sy men tar man en snabb sökning på exv Ikea ser man att deras billigaste par gardiner kostar 49 kr/paret. Nu råkar de gardinerna vara av sort och kvalitet som jag har svårt att se poängen med men visst. Det man får i rent material är 2,5 meter fullbreddstyg för 49 kr vilket innebär 19,60 kr/meter och nu skulle jag ha skrivit att det billigaste tyget på metervara de hade på Ikea kostar 19 kr/m men det är tydligen inte sant längre för det finns ett spetstyg för en tia metern och då skulle man faktiskt kunna spara några kronor på att göra det själv men det är inte många kronor i slutändan.

Nu är det inte tunna spetsgardiner i skräptyg vi vill ha i vår nya lägenhet så herr AvL fick gott pallra sig iväg på lediga lördagen och besöka heminredningsbutiker och hem kom vi med allsköns pyssel men inga gardiner. Nu råkar det vara så att vi bor ett par hundra meter ifrån en Hemtexbutik och en eftermiddag när jag kom hem hade hustrun varit där och rekognoserat för tydligen hade den butiken utförsäljning på ett antal gardinlängder till halva reapriset och en del var riktigt fina tydligen så av bar det igen.

Efter den resan hade vi shoppat upp nästan 300 kr och plånboken skrek i förtvivlan men den vanligtvis så snåle maken i ovan nämnda konstellation var riktigt lycklig för i påsarna vi hade med oss hem fanns en kappa till köket och tre hela uppsättningar gardiner i fin kvalitet.

För mig är det tveklöst ett kap att kunna bekläda fyra rums fönster för 75 kr/st och betänker man att vi i det stora vardagsrummet valde vita gardiner från Ikea för en hundring paret kan jag konstatera att vi kom exceptionellt billigt undan och sånt gillar vi. Ett fin och ombonat hem för för under femhundra kronor. Det är också tveklöst billigare än jag hade kunnat lösa själv med liknande färger och kvaliteter och då mår jag extra bra.

Vad har du gjort i veckan?


Bildkälla: ikea.se