Att spara är att konsumera medvetet

Det första man får lära sig när man går med i sparkyrkan är att man inte skall dricka kaffe på det dyra fiket på hörnet och man skall definitivt inte äta lunch på restaurang.

Efter det får man reda på att man måste cykla till jobbet i snöslask och man måste göra sina egna möbler av gammalt skrot man kan hitta i sophuset.

För att komma hela vägen till frihet måste man leta pantburkar och bara äta havregrynsgröt men om man verkligen är ihärdig kan man sluta arbeta för pengar 10 år efter att man började jobba för pengar.

Jag borde inte raljera om sparkyrkan eftersom jag varit medlem i fem år men jag hoppas inte det finns någon som förknippar vår familjs liv med asketism. 

Som familjeenhet sparar vi ungefär 50 % av våra nettoinkomster men nu efter ett par lönsamma högskoleutbildningar och en handfull år i yrkeslivet efter dessa innebär en konsumtion på 50 % ändå att vi har en skaplig summa pengar att göra av med varje månad.

Pengarna räcker till avbetalningen på en lägenhet halvcentralt i Göteborg, en bil, hälsosam och näringsriktig kost, barnomsorg, kläder och obegränsat nöje från både teleindustrin och medieindustrin.

När jag försöker förklara sparande för någon som tycker att det är omöjligt att spara brukar det vara enklast att börja med ett klick-bait citat

"Sparande är inte snålhet. Sparande är medveten konsumtion."

Om jag väljer att laga det mesta av maten vi äter själv har jag kontroll över vad vi stoppar i oss och det blir billigare än att låta andra laga mat åt oss. Det innebär att vi slipper fastna i det hedonistiska hamsterhjulet (Hedonic treadmill) som gör att vi måste "unna" oss mer och mer. När vi går på en bra restaurang är upplevelsen oftast fantastisk för att vi har tid att längta, önska och sedan minnas.

Samma sak gäller med allt. 

När vi väljer att köpa nya saker har vi funderat både en och två gånger om vi behöver saken, om det går att lösa problemet på något annat sätt, går det att köpa begagnat, känner vi någon som har en och vill bli av med den osv. När vi sedan köper prylen tenderar vi att (Fru AvL är lååååångt bättre på det än jag) välja den bästa kvaliteten till det bästa priset (jag har fortfarande lite svårt att slanta upp för kvalitet på en rad områden men det är oftast när det är en pryl till mig). Prylen vi då köpt tenderar att vara precis det vi vill ha och behöver och den håller oftast länge.

Vår livsstil är inte billig men den är bra mycket billigare än den hade kunnat vara. Det är oerhört enkelt för den som har pengar att lösa alla problem med plånboken men det finns ett stort värde i att försöka hantera situationer på andra sätt. Livet blir mer hållbart om man försöker låna, laga, byta och köpa begagnat. Ens självförtroende växer också när man bygger en erfarenhetsbank och en kunskapsbank som kan användas för att lösa problem på.

Att vara sparsam på vissa områden ger oss frihet att uppleva extravagant lyx på andra områden och sparsamheten ger oss möjlighet att utforska områden vi annars inte skulle utforska. Saker som var självklart för 50 år sedan är på väg att glömmas bort men det finns ett stort värde i att kunna laga ett hål i byxorna, baka eget bröd, resa en innervägg, odla morötter, byta till vinterdäck, dra fram ett nytt eluttag, sy gardiner osv. 

Det behöver inte vara sparsamheten som är motivationen. I mitt liv har det sällan varit sparsamhet som varit anledningen till att lära sig en ny förmåga. Oftast har motivationen varit någonting helt annat som gemenskap med den som lär ut, intresse eller nöje.

Men en sak förändras inte. Att fixa själv istället för att köpa nytt är nästan alltid billigare och att konsumera medvetet tenderar att göra livet som helhet billigare.

Strumpekonomi - Hur länge håller ett par strumpor?

Jag kom att diskutera detta, till synes triviala ämne med ett par vänner för en tid sedan. Hur länge håller strumporna och vad kostar ett par strumpor.

Jag funderade en del på det och konstaterade att det säkert hade varit kul att skriva några rader om det för det skulle också innebära att jag blev tvungen att efterforska svaret lite. Sagt och gjort.

Vad en strumpa kostar är inte så himla knepigt att få fram. En snabb googling var allt som krävdes för att konstatera att strumpor kan kosta nästan hur mycket som helst men men den nedre gränsen verkar ligga någonstans i närheten av 6 kr/par för ett par tubsockar i bomull i vuxenstorlek givet att de köps i Sverige (Jysk 5 pack 30 kr). Säg gärna till om du hittar billigare någonstans. Funktionsstrumpor, speciellt om de är gjorda i exklusiva material, kan lätt gå på 2-300 kr paret. Mer än så orkade jag inte scrolla men jag förutsätter att man kan betala tusenlappar för ett par sockar så länge det står ett speciellt namn på dem.

Hur länge en strumpa skall hålla var knepigare att få fram. En rolig forumstråd hittade jag där ett gäng kvinnor diskuterar fram att strumpor borde hålla i kanske ett halvår men att deras män får hål i strumporna var och varannan dag.

Mina egna empiriska undersökningar säger att jag köper strumpor av låg kvalitet vilket rimligtvis gör att de går sönder fortare men jag är också medveten om att jag har ganska grov hud på fötterna och dessutom inte bryr mig så himla mycket om mina skor. Detta gör också att strumporna slits fortare än exempelvis min hustrus strumpor. Även om hon är nästan lika kass som jag är på att ta hand om sina fötter är hennes hud i allmänhet långt mjukare än min vilket sannolikt bidrar till att förlänga hållbarheten.

En sak jag gör är att jag köper strumpor som ser likadana ut. Det gör att jag kan kassera den strumpa som går sönder och para ihop den som är kvar med en annan strumpa och på så sätt torde jag förlänga parets kollektiva livslängd.

Men min fråga blir ändå - hur lång tid skall en strumpa hålla?

Jag har ingen aning. Jag har aldrig studerat det mer ingående men jag skulle gissa mig till att jag förbrukar mellan fem och tio par strumpor per år och då byter jag givetvis strumpor minst en gång per dag. Det skulle innebära att ett par strumpor håller i en, eller max två månad ungefär givet kontinuerlig användning och det är ju inte så mycket.

Nästa fråga skulle kunna bli om det hade lönat sig att köpa dyrare sockar och/eller sockar av bättre kvalitet. Svaret på den frågan kanske blir ja men jag vet ärligt talat inte. Jag har köpt mängder av olika sorters strumpor i mina dagar. Det har varit tjocka yllestrumpor, löparstrumpor och allt däremellan och jag kan inte känna att det gör särdeles stor skillnad. Visst håller de tjockare, mer tätstickade strumporna längre men om ett par sådana kostar 100-200 kr kan jag alltså köpa och bruka 15-30 par billiga tubsockar för samma pengar.

Man kan i detta läge resonera kring hållbarheten och ja, där finns en poäng i att kanske använda strumpor av närproducerad ull eller liknande men eftersom jag inte längre gör trasmattor eller kuddstoppningar av textilierna jag inte längre använder så kommer det inte att göra så stor skillnad för alla trasiga kläder går i påsar och skeppas iväg till textilåtervinning. Bomull är för all del riktigt kasst för miljön men då känner jag att min relativt begränsade konsumtion i övrigt borde väga upp för en del förbrukade strumpor.

Så vad tror ni? Är det privatekonomiskt riktigt att köpa billiga strumpor eller är det bättre att köpa dyra strumpor?


Bildkälla: freeimages.com

Äter inte folk hela grönsaken?

Det är inte helt sällsynt att jag tipsar om "nya" maträtter man kan laga hemma i syfte att få folk att  laga bättre och billigare mat men också för att tvinga mig att hitta på saker att laga hemma.

Ibland stöter jag dock på saker som jag tycker är ganska spännande och som gör mig en aning förvånad eftersom jag trodde det var fullständigt självklart att göra som jag gör.

En sak jag nyligen konstaterade är att det inte är fullständigt självklart för folk att torka bröd de av någon anledning inte hunnit äta upp innan det blev för tråkigt att äta som smörgås. Det torra brödet kan sedan antingen användas som krutong till en soppa eller sallad eller så kan man slänga det i en mixer/matberedare för att göra ströbröd.

Men okej, just detta är kanske inte så fullständigt självklart för alla och envar.

Vad jag däremot trodde var självklart var att man rimligtvis skulle kunna äta det mesta av grönsaken man köper hem men det har jag både bevittnat och fått utsagor om att det inte är. De flesta verkar förstå att man kan äta hela potatisen och hela moroten men man vill oftast skala bort skal och tråkiga bitar men däremot broccoli & blomkål, där kan man tydligen inte äta stammen?

Tänk så många wookrätter jag gjort utan att veta att man inte kunde använda stammen. Eller så många rätter med blomkålspuré jag gjort på stammen. Eller soppor. Möjligheterna är många men stammen verkar de flesta slänga helt urskiljningslöst.

En annan sak jag blev uppriktigt chockad över var när jag för ett tag sedan fick reda på att ett flertal av mina vänner kunde få för sig att köpa purjolök om det stod att man skulle ha purjolök i ett recept, skära bort den vita delen av löken och använda den i rätten och sedan slänga den gröna delen i tron att det var oätlig blast.

Jag vill att ni skall förstå att jag inte raljerar över folks okunskap här utan jag blev uppriktigt förvånad. För mig var det lika självklart som att andas, att använda hela purjolöken men det är det tydligen inte för alla.

Utöver detta förvånas jag regelbundet över den aversion folk verkar ha mot att använda sitt egna sunda förnuft och sina egna sinnen när det kommer till mat. Om du har ett paket mjölk som passerat" bäst före" datumet är det väl rimligt att öppna och lukta/smaka på mjölken för att avgöra om den är dålig? Om du har lagat mat och det har blivit över är det väl lika rimligt att lukta/smaka på detta om du inte kommit dig för att äta upp det på ett par dagar?

Tänk så mycket mat jag sett slängas, både i domestika miljöer som i offentliga, bara för att det står på paketen att produkten är dålig nu. Oöppnade, ogenomskinliga förpackningar slängs helt utan urskillning.

Men nu när du läst det här kommer du givetvis använda hela grönsaken och du kommer öppna alla förpackningar för att se om innehållet fortfarande går att äta. Dessutom kommer du försöka planera så att mat som närmar sig "bäst före" datumet blir uppätet eller på annat sätt omhändertaget så att du minskar dina matkostnader samtidigt som du hjälper till att bevara våra ändliga resurser.

Ha en go helg


Bildkälla: freeimages.com

Gör din egen kryddolja

När jag varit ute och rest så har jag ganska ofta sett oljeflaskor med massa kryddor i. De där flaskorna är jättefina och dekorativa och det verkar vara ett stående inslag i alla charterturisters hem men är det någonsin någon som använder dem?

Personligen har jag väldigt sällan användning för den här typen av produkter men det beror främst på att de brukar vara fruktansvärt obalanserade. Det är ju himla fint med chili och rosmarin så man trycker ned så mycket man kan i flaskan och skiter i smaken men skall man använda oljan senare är det rimligare att tänka på smaken först och utseendet sedan.

Det händer ändå att jag använder smaksatta oljor och när jag jobbade som kock hade vi alltid en flaska eller tre tillgängliga.

Det vanligaste var en örtolja med viss vitlökssmak och det är en sådan jag tänkte beskriva idag.

Örtolja

Det är ganska fräckt att hälla lite knallgrön olja på en toast eller som dekoration på en vit tallrik. Det kan också vara ganska gott som dressing på en sallad eller att ringla över en bit torsk. Och inget kunde vara enklare (under förutsättning att du har en mixer eller matberedare).

Det man gör är nämligen att man väljer ut en olja man tycker är god. Antingen en smakrik olja exv en lite finare olivolja eller så kan du vara medveten om att smaken kommer korrumperas av massa kryddor så en olja för flera hundra kronor litern kanske är bättre i sin naturliga form och till det här kan du ta en billig rapsolja eller någonting med ännu mindre smak.

Beroende på om du vill ha en klar, grön olja eller en olja med grön puré i blir tillvägagångssättet en gnutta olika men jag förutsätter att du vill sila bort grönsakerna i slutet och då kan du sonika hälla i ett par-tre deciliter olja i din mixer, slänga i en vitlöksklyfta (du behöver inte skala den eftersom du skall sila oljan om en liten stund), lite salt och vitpeppar (var inte för försiktig, du kommer använda en tesked olja per maträtt så våga ta i) och sist men inte minst tar du  alla stjälkar från varenda grön, färsk ört du använt de senaste dagarna och knör ned i mixern tillsammans med allt annat.

Det är här vi kommer till det trevliga. Jag brukar försöka använda en hel del färska örter. Basilika, persilja, dill och koriander går en hel del och då blir det ganska mycket stjälkar vilka jag hatar att slänga för de innehåller massor av smak men är ganska tråkiga att äta. Klipp dem i bitar och frys in dem om du inte använder så mycket örter eller samla i några dagar om du använder mycket. Om du har en köksodling kan du ju låta stjälkarna stå kvar i krukan tills det finns en bunt tjock som en enkrona att slänga i oljan och sen är det bara att köra.

Mixa oljan i 5-10 minuter. Mixern låter så gå och duscha eller något när den kör så stör du dig inte på den. Den skall köra frustrerande länge för att få ut så mycket smak och klorofyll som möjligt. När du känner dig lagom frustrerad stänger du av och silar oljan. Helst genom ett sånt där tyg man silar saft genom men har man inte det kan det fungera med en tesil. Kaffefilter kommer behålla för mycket av den gröna färgen om du alls får igenom någon olja. Man kan också pressa oljan genom en ren diskhandduk eller liknande. Det gäller att vara kreativ.

När oljan är slät borde du ha en liten flaska knallgrön olja som smakar blandade örter och vitlök. Om du skalar din vitlöksklyfta innan du slänger i den i mixern kan du låta bli att sila oljan och då kommer du få små gröna fläckar/klumpar av örtamassa när du häller oljan på din mat. Inte helt dumt det heller.

Summering

Den senaste kryddoljan jag såg stod på en hylla i en souvenirbutik på en liten grekisk flygplats och för den flaskan skulle de ha 7,99 Euro. Det var massor av peppar och chili i flaskan och det var säkert en lokalpressad olivolja i men 80 kr för någonting som skall stå och samla damm? Nä, då föredrar jag det här receptet. 8 kr, god och funktionell olja som håller i ett par månader och som tar tillvara på saker de flesta slänger.

Har du andra tips?

Bildkälla: Freeimages.com

Sparande eller miljö?

Det är väldigt sällan jag läser skvallertidningar och det är ännu mer sällsynt att jag klickar på skräpet när det kommer upp i mitt flöde någonstans men för ett par veckor sedan var det någon som gillat en artikel från Aftonbladet med det charmiga namnet "Det är jag som är köttberget" och jag kunde inte hålla mig längre.

Bild: Hcsab.se

Artikeln beskrev en allt för vanlig verklighetsbild där dagens moderna människa har blivit invand i omedveten konsumtion. Vi vet inte längre vad sparande är medan våra föräldrar eller kanske deras föräldrar ofta har sparsamhet i blodet.

Min erfarenhet är kluven men främst tycker jag mig skönja att ju senare man är född desto vanligare är det att man anammat slit och släng samhällets normer. Och jag tillhör själv den generationen, det är billigare att köpa nya grejer på IKEA än att laga de gamla och lika så med elektronik och kläder. Nu råkar jag handla en del på blocket men jag avskyr att sälja på samma ställe eftersom väldigt många beter sig illa i sitt bemötande med säljare. Nu skall det inte handla om folks bristande respekt mot varandra utan den konsumtionsdrivna ekonomin vi skapat.

Sparsamhet

Jag tycker inte nödvändigtvis att du behöver ge dig av till skvallerpressens ledsagare och läsa hela artikeln om du inte vill men min favoritpassage citeras nedan.

"Vi skrattar trots att det är vi som är problemet. Vi som vuxit upp i slit-och-släng-samhället och finner trygghet i den rituella konsumtionen, vi som pratar om klimathotet men lever som om vi hade tre planeter att bo på. Svärföräldrarna pratar aldrig om klimathotet och de tycker att miljöpartisterna är ”fundamentalister”, men deras klimatpåverkan är nästan obefintlig. Det är nästan som att de inte finns.

Medan vi står på botten av vårt ekologiska fotavtryck och skrattar."

Jag tycker det är lite fint skrivet. Jag håller inte på som jag gör av miljöskäl utan av ekonomiska skäl och den som känner mig kan knappast anklaga mig för att vara särdeles miljömedveten i mina val men det faktum att jag av naturen är ganska sparsam gör att min påverkan ofta är lägre än den skulle kunna vara. Det är sant att jag inte köper ekologiskt och närproducerat men i gengäld behöver jag aldrig skrolla ned i rullisten när försäkringsbolaget frågar mig hur långt jag kör varje år.

Ekologiskt fotavtryck

Den här konsumtionshetsen har gått så långt att när jag för skojs skull försökte ta reda på vad mitt ekologiska fotavtryck var fanns det vissa frågor i WWF´s kalkylator som inte gick att besvara. Framför allt bland frågorna gällande prylar var det spännande för den första frågan var -

Vilken av följande prylar har du köpt det senaste året?

- och därefter följde fyra alternativ. Inget av alternativen var - jag har inte köpt någonting av ovanstående. Det förutsätts alltså att du inte kan gå ett helt år utan att köpa minst en av alternativen TV, musikanläggning, stora möbler, vitvaror eller telefon.

Jag ser inte mig själv som fundamentalist i sparkyrkan. Jag dricker dyr whisky och gott vin. Jag äter gott, inte sällan på restaurang. Jag bor numer större än jag behöver och jag äger en bil även om den sällan rullar och den är dessutom gammal men oavsett allt detta har jag överlevt ett helt år utan att köpa en ny TV.

För ett tag sedan läste jag en text av Micke på Sparo där han gick igenom sina fem sjukaste sparknep. Jag insåg då att jag förmodligen är sjuk för det var inget som verkligen avskräckte mig även om jag väldigt sällan diskar engångspåsar. Jag tenderar att använda dem ett gäng gånger för att frakta matlådan i till och från jobbet och när matlådan sedan faller igenom den trasiga påsen kastar jag faktiskt påsen.

Final

Jag har ingen aning om vart jag vill komma med den här texten annat än att konstatera att det finns andra motiv till att spara än pengar. Det finns andra sätt att värna om miljön än att köra din nya bil till jobbet så att du får pengar så att du har råd att köpa din ekologiska, svenska kossa och det finns andra nöjen i livet än de som kostar massor av pengar.

Alla behöver inte göra allt men alla kan göra något och mitt bidrag idag är att jag tillagar en mycket god Dahl till mig och hustrun för vår middagsdejt. Jag gör av med en skinande guldtia för att mätta oss och inga djur led i tillverkningen av denna middag.

Vad gör du?



Bildkälla: hcsab.se

Sluta släng mat!

Jag blir uppriktigt upprörd när folk slänger mat. Det finns olika studier som visar på att vi slänger ganska mycket mat och när jag läser de studierna börjar jag alltid ifrågasätta om det verkligen kan vara verklighet och i så fall, vad räknas som mat i de här fallen.

Jag googlade fram två texter idag för att ha någonting hållbart att referera till. Den ena från Naturvårdsverket och den andra från Livsmedelsverket. Om jag inte är helt ute och cyklar refererar de till samma undersökningsunderlag men Naturvårdsverket hävdar att vi slänger 74+26 = 100 kg mat om året per person medan Livsmedelsverket hävdar att siffran ätbar mat som hushållen slänger är 239.000 ton mat om året vilket borde innebära runt 25 kg mat per person och det senare låter ganska rimligt eftersom jag sett siffror på att ungefär en tredjedel av "matsvinnet" är ätbar mat. Sen kan man ju fråga sig om termen ätbar mat inkluderar mat som hade kunnat ätas om den åts innan den blev dålig eller om det är borträknat men oavsett så är 25 kg mat tillräckligt för att mätta dig i ungefär en månad och då har man alltså inte tagit med svinnet i industrin eller restaurangsverige vilket är svinn som borde hamna i din och min kalkyl.

På nära håll ser jag det här svinnet när folk slänger utan att dofta eller smaka eftersom det står ett datum på paketet. Jag ser också mat gå till spillo för att det är tråkigt att äta samma mat flera gånger eller för att man "inte kan ta med sig rester till jobbet".

När jag hör och ser sådant vill jag bara skrika och för mig handlar det ganska lite om miljö även om jag försöker intala omvärlden om att det är miljövänligt att hushålla med sina resurser för det verkar vara det enda argument som biter på våra inbitna slit- och slängkonsumenter.

Ekonomiska argument

Det här är ju trots allt en blogg om lycka, hälsa och ekonomi även om ekonomin oftast har företräde och idag är inget undantag för det som stör mig mest är alla dessa människor som hävdar att det är så svårt att få livet att gå runt eller att "man måste ju leva lite också" och därför är det orimligt att spara.

Vi behöver inte ens nämna vansinnet i att spara på den nivån som familjen AvL gör. Det borde nog i de flestas ögon vara olagligt eller klassas som ett självskadebeteende men låt oss räkna lite på det.

När jag gör måltidskalkyler brukar jag erbjuda ganska mycket mer mat än vad som är gängse receptpraxis eftersom jag vet att jag och hustrun äter mer än en standardportion. Jag brukar räkna med ungefär 400-500 gram käk vilket faktiskt är ganska mycket för de flesta. Jag brukar ju också försöka hålla mig runt en tia per portion så låt oss räkna på det som standardpris och konstatera att ett kilo mat kostar 20-25 kr i en rimligt sparsam persons liv.

25 kg matsvinn innebär således att man slänger 500-625 kr per år. Det är väldigt lågt räknat eftersom Naturvårdsverket räknar på ungefär tre gånger mer om man får tro den här artikeln men jag låter mig inte avskräckas för att mina matkostnader är låga.

Bild: z2036.blogspot.se

För att visa det absurda i situationen har jag använt den övre delen av spannet nämligen 625 kr om året i slängd mat men ser ni vad jag ser?

På en genomsnittlig svensk livstid slänger vi mat som hade kunnat bli en tillgångsportfölj värd nästan 20 miljoner kronor. Och det som krävs för att få till det är att du inte köper så himla mycket mer än du behöver, luktar på mjölken innan du slänger den och kanske till och med är beredd att använda din mikro några gånger i veckan eller steka upp en hemmagjord pytt i panna.

Sluta släng mat!



Bildkälla: z2036.blogspot.se

Veckans recept: Enkla knep för att spara pengar

För ett par veckor sedan skrev jag om hur man kunde spara ett par miljoner genom att välja billigare råvaror när man handlade. Då gjorde jag en kalops med inlagda rödbetor och Utlandsutdelaren intresserade sig för just inläggningarna och föreslog en egen artikel om just det.

Bild. Ica.se

Jag funderade ett tag på hur man skulle skriva ett sådant inlägg och konstaterade att det är en svår uppgift att få inläggningar att bli intressant så jag tänkte ge bort ett par kockknep som kan vara värdefulla för den som känner att det vore roligt att laga lite mat någon gång ibland.

Då kör vi

1: En vass kniv gör jobbet enklare. Det är förvånansvärt ofta man kommer hem till folk med slöa knivar och de rättfärdigar det ganska ofta med att skaderisken är mindre om kniven är slö. Jag hävdar tvärt om att om du har en slö kniv riskerar du att slinta oftare och eftersom du behöver använda mer kraft kommer skadan bli större. Slipa dina knivar!

2: Här skulle jag vilja säga - använd stor kniv och stor skärbräda oavsett om råvaran du behandlar är liten men jag gissar att jag kommer prata för döva öron. Jag har försökt lära min mamma att använda stor kniv och skärbräda i 10 år och det rinner av henne som vatten på en gås så jag har gett upp.

3: Lär dig att använda kniven. Se den här filmen och öva

Vet man vad man pysslar med blir det roligare. Det gäller allt från fotboll och matlagning till sparande och aktier så lägg 10 minuter på det här så blir livet enklare.

4,1: Det finns miljoner knep och tips men nu kommer vi till praktisk matlagning och då har jag två tips.

Lär dig att använda 3-2-1 lagen. Det är en inläggningslag som, med olika kryddningar, kan användas till det mesta du vill lägga in. Recept hittar du här men inget kunde vara enklare. Du tar tre enheter vatten, två enheter socker och en enhet ättika. Koka upp tills sockret smält och om du vill kan du krydda den här lagen när du kokar upp den så att det blir som du är van vid.

Skall du lägga in rödbetor slänger du i ett tiotal kryddnejlikor i lagen och när det svalnat de kokade rödbetorna. Vill du lägga in sill gör du lagen med en morot, en rödlök, 10-15 kryddpepparkorn och ett par lagerblad och när lagen svalnat skickar du i sillen. Du kan lägga in det mesta i grönsaksväg och en hel del fiskar och köttbitar och det blir ganska gott.

4,2: Pannkakssmet är 1-1-2. I 1 ägg vispar man ned 1 dl mjöl och därefter vispar man ned 2 dl mjölk (lite, lite salt är bra för balansen). Satsen räcker till 2-4 pannkakor men det här är grunden och sedan är det bara att utöka.

Pannkakssmet kan du använda till mängder av rätter exempelvis fattiga riddare, raggmunk eller varför inte crêpes? Det viktigaste är att förstå att det inte är svårare än 1-1-2 och sedan kan du tillsätta nästan vad som helst.

Vad har detta med ekonomi att göra?

Om inte det framgått ännu så anser jag att mat och matlagning är riktigt kul och enda anledningen till att jag kopplar lördagsinläggen till ekonomi är för att det inte verkar spela så stor roll att man kan ha kul och göra någonting med familj och vänner för sånt vill man inte läsa på en ekonomiblogg.

Så hur har dessa knep koppling till ekonomi då? Väldigt många i min närhet har skippat det där med matlagning helt eller delvis och om det är något jag försökt förmedla det senaste året är att hemgjord mat är billigare än köpt mat oaktat njutningen av att äta något man vet vad det innehåller eller nöjet av att umgås med sina nära och kära.

På coop kunde man denna vecka köpa färdiga pannkakor för 57 kr/kg och skulle man göra dem själv skulle det gå på ungefär 11 kronor kilot. Hade du fått 418 % avkastning (57-11/11) på någonting annat hade du definitivt reagerat. På samma coop kunde man köpa inlagda rödbetor för 40 kr/kg och skulle du göra en burk sådana helt själv skulle det gå på ungefär en tia per kilo givet att rödbetorna kostade 13 kr/kg vilket de gjorde i veckan. Nu handlar det bara om 300 % avkastning; eller skall vi vända på det och hävda att det rör sig om en besparing på 75 %.

Oavsett finns det mycket pengar att spara på att göra det själv och kvalitetsvinsten går inte att mäta för den är så vansinnigt stor.

Lycka till


Bildkälla: ica.se

Slänga och köpa nytt?

Fundamentalanalysbloggen gick igenom skillnaden mellan slösaktighet och sparsamhet igår och jag kan bara hålla med om att när man väl handlar kan det vara värt att köpa kvalitet men jag vill också påstå att det handlar om vad det är man köper.

Bild: Biltema.se

Jag reflekterar ibland över mitt val av hårtrimmer. Denna mackapär används för att trimma till någon halvmilimeter på huvudet och dessutom ansar jag ansiktsbehåringen med den. Den första jag köpte själv på slutet av 90-talet var ett monster som skulle klara alt och den var av bästa tysk kvalitet. Den höll i 5-6 år och gjorde jobbet bra, hade inte massor av onödiga funktioner men den gick väl på någon hundring eller två över tusenlappen på den tiden.

Den jag har nu är den billigaste jag kunde hitta, inköpt för några år sedan för 199 kr på Biltema. Den är nu inne på sitt andra eller tredje år. Fungerar finfint utan att rycka i hårstråna eller bli slö och laddningen håller länge.

Detta innebär således att eftersom jag skall ha trimmerns mest basala funktioner behöver jag bara de enklaste prylarna men givetvis kan man betala mer för "kvalitet" och bara de mest basala funktioner. Den första jag hade var inte någon frisörtrimmer men betänk nu att jag nyttjar min trimmer 1-2 ggr per vecka och inte ett par timmar varje dag. Förslitningen kommer främst på batteriet snarare än de mekaniska delarna vilket betyder att så länge jag inte kör en sladdriven kommer livstiden ändå vara begränsad.

Min poäng här är således inte motsatt till den på bloggen ovan utan nyanserar resonemanget baserat på mina erfarenheter. När det kommer till kapitalvaror med lång hållbarhet, exv möbler eller varför inte handverktyg så kan det vara värt att öppna den stora plånboken för extra komfort, trivsel, hållbarhet, nytta. För produkter och tjänster där skillnaderna inte är så stora kanske det är värt att spara på slantarna och hantera ekonomin annorlunda.

Jag kan köpa fem-sex av mina Biltematrimmrar för samma peng som den tyska jag köpte först och jag kan nästan garantera att dessa fem-sex kommer ge mig längre brukstid än den senare. Det som skulle kunna väga över för den tyska kvaliteten skulle kunna vara miljö- och hållbarhet men med tanke på att jag räknar med att den jag i dagsläget har skall hålla ett par år till som minst så tror jag verkligen inte det spelar så stor roll.

Ett litet inlägg i "debatten".

Bildkälla: biltema.se

Nyhetskonsumtion och hållbart investerande

Jag konsumerar förhållandevis lite nyheter. Jag har inga tidningsprenumerationer och jag ser aldrig på TV varför det enda jag får mig till livs är ekonominyheter och det man kommer i kontakt med på sociala medier och via löpsedlar. För mig räcker denna konsumtion för att veta att människor lider, det förekommer krig och svält, politisk oro finns överallt och global uppvärmning och naturkatastrofer är med i varenda tidning.

Pixabay.com

Jag behöver inte betala för att ta del av eländet och jag har aktivt valt bort så mycket av nyhetsrapporteringen jag kunnat för att minska nyheternas negativa inverkan på mitt liv. Men som sagt försöker jag hålla mig lite uppdaterad gällande de ekonomiska förutsättningarna i världen och då spiller det ofta över lite annat. Nu senast har jag kunnat konstatera att översvämningarna avlöser varandra i USA och vad det beror på kan man spekulera i men det är ovidkommande för denna dags författande även om man skulle kunna föreslå global uppvärmning som del av orsaken. I det läget kommer jag ofta till att reflektera över investeringars påverkan och på vilket sätt vi genom sunda investeringar kan bidra till framtiden.

Jag har tidigare reflekterat över hållbara investeringar och energiinvesteringar men nyligen skrev Sofokles en tänkvärd artikel på ämnet vilken fick mig att fundera igen. Jag har flera energirelaterade aktier i portföljen men de representerar inte mer än någon dryg procent av portföljvärdet och de ligger kvar mest för att jag inte bestämt mig ännu.

När jag valde att investera i Exxon resonerade jag som så att med kapitalströmmar kan man välja hur företag skall tänka och jag kunde välja förnybar energi eller så kunde jag välja den bästa aktören i segmentet av traditionell energi och försöka påverka inifrån. Världens största energibolag borde ha resurser att förändra energimarknaden för alltid om motivationen finns och jag valde gammelenergi på gott och ont. Jag har inga stora illusioner om att mina tusenlappar skall kunna förändra världen men det var en liten del av tankegången.

Jag kan nu konstatera att jag inte engagerar mig alls i miljöfrågor på ett aktivt plan vilket gör att jag blir tvungen att välja passivt om det skall bli något alls. Därför funderar jag ibland över mina energiinvesteringar och just nu väljer jag att inte öka. För några veckor sedan minskade jag till och med i Kinder Morgan även om detta hade andra anledningar bakom sig.

Varför jag skriver om detta är följande två artiklar jag ramlade på nyligen i kombination till Sofokles artikel ovan. Den första nyheten läste jag i flödet bland rapporter på Avanza och gäller översvämningarna i USA där Exxon avsatt en halv miljon USD för att stödja röda korsets hjälpinsatser. Man kan givetvis fråga sig om detta är ett försök att sätta ett bamseplåster på en skottskada eller om det är ett aktivt hjälparbete i riktningen att försöka förbättra världen. Jag konstaterar hur som helst att 500.000 USD är en hel del pengar och mina investeringspengar kanske hade kunnat göra mer nytta i exv Vestas för att förbättra världen men Exxon har stora program på plats för att bidra till olika hjälpprojekt och tillsvidare tycker jag att det är ett litet steg i rätt riktning.

Den andra nyheten jag stötte på var gällande Coca-cola och deras program att försöka använda mindre vatten i sin produktion samt att stödja olika vattenprogram och på så sätt bidra med rent vatten för att därigenom ge tillbaka lika mycket vatten till världen som produktionen förbrukar. Vattenkonsumtion är ett stort problem och ovanstående nyhet kan glädjande nog förmedla att Coca-cola dels lyckats sänka sin konsumtion och dels bidragit till så många program att man nu är vattenneutral (eller faktiskt till och med på den positiva sidan gällande bidraget tillbaka till samhället). Det innebär att mina slantar i Coca-cola på ett aktivt sätt numer bidrar till att förbättra världens vattenförsörjning samtidigt som jag får en hygglig avkastning på pengarna.

Man kan tycka vad man vill om socker och hälsa och det finns alltid för- och nackdelar med alla verksamheter men det faktum att alla ökningar i projekt från idag och framåt, så länge företaget behåller eller minskar sin konsumtion, kommer bidra till en mer hållbar global utveckling gör att jag känner mig lite mer komfortabel i mitt beslut att investera i denna dryckesgigant.

Summering

Jag försöker hålla hållbarhet i bakhuvudet när jag investerar men faktum är att jag fokuserar mycket mer av min tid på de ekonomiska förutsättningarna när jag bygger min portfölj. Givetvis kan man vända och vrida på det mesta och polerar man bajs tillräckligt länge kommer även skiten att glänsa och därför måste man försöka se bortom fasaden när man vill skapa sig en uppfattning om den verksamheten man vill investera i. All information har en avsändare och alla avsändare har en agenda och detta måste man vara medveten om.

Mitt huvudfokus är, och kommer förmodligen alltid att vara, lönsamhet när det kommer till investeringar men lönsamhet och hållbarhet har visat sig vara goda vänner och vi får väl se om jag med detta lyckas vända mina förutfattade meningar till att arbeta mot mer hållbarhet i portföljen eller om jag för alltid fastnat i ett visst tankesätt.

Jag hoppas på utveckling och när du i fortsättningen läser om mina investeringar får du gärna utmana mig gällande hållbarhetsaspekten i investeringen för att på så sätt föra upp frågan till ytan så får vi se om även denna gamla hund kan lära sig nya trick.


*Jag äger Exxon, Kinder Morgan och Coca-cola



Bildkälla: pixabay.com

Nordnets hållbarhetsturné

Igår hade jag den stora förmånen att vara med när ett gäng fonddrakar ledda av sparekonom Joakim Bornold för Nordnet och Morningstar Sveriges VD George Sallfeldt diskuterade Morningstars nya hållbarhetsmått och hållbarhetsfrågor i stort.

Det var väldigt givande att lyssna på fondförvaltare och hållbarhetsexperter prata om sitt arbete och deras övertygelse om att hållbara investeringar i förlängningen kommer generera en överavkastning jämfört med andra jämförbara investeringar. Speciellt spännande tyckte jag det var att lyssna på Michael Eriksson, marknadschef på Didner & Gerge när han berättade om deras fonder. Han konstaterade att deras extremt aktiva arbete med att välja ut bolag inte genererar höga hållbarhetsbetyg enligt den modell som nu presenterades men hans resonemang gjorde gällande att detta berodde på att deras utvalda bolag ofta saknade resurser att presentera sitt hållbarhetsarbete eller att de till och med ofta saknade hållbarhetsfokus helt och hållet men att bolagen i hela sin uppbyggnad var hållbara redan från början. Systemet är alltså byggt med viss skevhet åt lite större bolag som är bra på att presentera sitt arbete och missar kanske bolag vars hela grundplåt är omtanke om miljö, sociala förhållanden och ekonomisk sundhet.

En annan viktig poäng jag tog med mig var att detta nya hållbarhetsmått är uppbyggt av två delar. Dels glober i en skala mellan ett och fem samt en poäng mellan ett och hundra. Om jag förstod det rätt är båda viktiga för globerna delas ut i fondkategorier exv Sverigefonder där de bästa fonderna får fem glober osv och varje fond får dessutom en poäng och det är här det blir viktigt för nordiska bolag placerar sig i regel högt och fonder som placerar i norden får således relativt höga poäng men eftersom fonderna jämförs i grupper kan en Sverigefond med två glober fortfarande ha långt högre poäng (och därför innehålla mer hållbara bolag) än en Kinafond med fem glober (grov generalisering). Det är alltså viktigt att ha koll på båda måtten om man är intresserad av att investera hållbart för att välja det bästa av det sämsta kan fortfarande vara dåligt.

Utöver ett överflöd av information om nya hjälpmedel för investerare fick jag också möjlighet att skaka hand och utbyta några ord med Joakim Bornold. Det är alltid kul att få lite verklighet istället för att "bara" lyssna på Sparpodden eller titta på Nordnet live. Lite stjärnyra var det, hustrun tycker jag är fånig men gänget som arbetar för att göra småspararnas liv lite enklare är den här ekonominördens idoler. Nordnet hade dessutom den goda smaken att förse oss med enklare förtäring och ett glas vin på denna, för besökarna, kostnadsfria tillställning. Jag är värdelös på hashtags men jag gissar att #sparadkrona passar nu.

Som grädde på moset fick jag med mig en "Värdecheck" vilken jag får lov att dela med er. Från hopvikt i min ficka till bild på bloggen bara för er skull.

Är du inte redan kund hos Nordnet är det här ett tillfälle så gott som något. En av medarbetarna benämnde det här som garanterad avkastning och det är sällan du får en "riskfri" avkastning på 10 % och jag skulle nog nästan våga mig på att hävda att den är i det närmaste riskfri för det känns extremt sannolikt att gänget på Nordnet kommer se till att du får de här pengarna om du uppfyller kraven.

Jag passade på att efterfråga en koppling mellan den individuella portföljen och Morningstars ratingtjänst så att man direkt kan se sin portföljs hållbarhets- och avkastningsbetyg. Vi får se om det går.

Dags att börja spara hållbart?

*Det här inlägget är inte sponsrat och ingen av länkarna eller att utnyttja den vidhäftade värdechecken genererar någon form av inkomst för mig utan syftet är endast att sprida lite glädje och lycka i världen.

Bildkälla: ceres.org och Att Välja Lycka