Storshopping på en helt ny nivå

Än så länge verkar familjen AvL hamna väldigt nära centrum av klockan i en normalfördelningskurva när det kommer till livsföring efter första barnets födelse. Det skall köpas leksaker, kläder och attiraljer för det nya barnet och även om vi har haft tur och fått mycket så har vi skickat in en hel del stålar i olika barnrelaterade prylar men det är egentligen inte det som gör att jag filosoferar om vår normalfamilj.

Innan Joy kom köpte vi ett nytt boende för att få lite mer plats. Det är onekligen ett ganska stort steg upp i trappan mot ultimat livsstilsinflation. Nu blev boendet inte särdeles mycket dyrare än tidigare och per kvadratmeter blev det ganska mycket billigare för ett boende med betydligt högre standard än det vi lämnade och intressant nog kan vi konstatera att för ett par veckor sedan såldes en lägenhet i vårt hus med nästan identiska förutsättningar som den lägenhet vi köpte och slutpriset landade närmare 13 % över det vi betalade.

Skulle vi sälja idag till ett liknande pris som den lägenhet som såldes och köpa ett boende som kostar lika mycket som det vi köpte hade vi kunnat bo gratis i över fyra år på vinsten. Det är ganska sjukt men trots allt ganska lugnande för nerverna.

Shopping igen

Nu var det dags igen för en rejäl portion livsstilsinflation. Jag skrev för ett tag sedan ett inlägg om konsumtion och det är min filosofi att man skall tillåta sig att köpa det man behöver och vill ha men att varje köp skall ske med eftertanke och detta köp har onekligen föregåtts av en rejäl mängd tanke.

Vi har köpt ny bil.

Det är inte en fabriksny bil men den är tillräckligt ny för att ha nybilsdoften kvar men den första 35 %-iga deprecieringen är avklarad.

Varför?

Ett par anledningar föranledde köpet. Skulle vi behålla vår lilla, 14 år gamla Yaris skulle den behöva en hel del TLC från någon som kan bilar och det skulle inte vara jag. En mottagen offert sa att det minsta vi behövde göra för att komma igenom nästa besiktning och kunna använda bilen med barn skulle kosta mellan 12.000-16.000 kr och då skulle bilen inte vara i tipptopp skick utan bara körbar.

Den kostnaden tillsammans med att en Yaris är i minsta laget för en familj med ett barn och definitivt för liten om det blir fler barn gör att vi började se oss om efter någonting nytt. Eftersom vi i huvudsak använder bilen för att köra till föräldrar behöver bilen vara rymlig nog att frakta barnvagn och familj men mer än så behövs inte.

Givetvis hade vi kunnat köpa en gammal Volvo men eftersom ingen av oss kan mer om bilar än att vi kan se vilken färg den har så behöver vi en bil som kommer vara problemfri. Jag har också tittat på bilpool men vi kör lite för mycket för att det skall vara ekonomiskt försvarbart jämfört med eget ägande om man äger på det sätt vi gör.

Vi valde bland en samling rimligt prissatta familjebilar och kom fram till att en Kia ceed sportswagon var rätt för oss. Om vi väljer den tokdyra servicen kommer vi ha en garanterat problemfri bil i 6 år och det är sannolikt att bilen kommer vara relativt problemfri i ett decennium och det borde vara lagom länge för att vi då skall ha nya livsförutsättningar som kräver någonting annat på fordonsfronten.

Ekonomi

Det är svårt att rättfärdiga den här typen av konsumtion i snålbloggarkollektivet men det är andra som satt snåbloggarstämpeln på mig och inte jag själv. Nog för att jag är ekonomisk nog för vilken smålänning som helst men jag lägger gärna pengar på saker jag vill ha och behöver.

Vi valde att ta ett billån hos samma bank som vi har lägenhetslånet hos och vi erbjöds en bit under 2 % i ränta. Samtidigt satte jag över lånebeloppets värde på ett separat ISK vilket jag döpt bil. Aktierna där förväntas avkasta mellan 8-12 % om året och ett decennium får väl ses som en relativt lång sparhorisont så genomsnittet borde hålla. Om jag klarar av att skaka fram den ränteskillnaden mellan billånet och aktierna under bilens livstid skulle det innebära att bilkostnaden, inkl uppskattade kostnader för service, försäkring, skatt och drivmedel (givet nuvarande transportbehov) kommer bli lägre än hustruns månadskort på kollektivtrafiken, även borträknat eventuellt försäljningsvärde på bilen efter 10-år.

Man kan också relatera bilkostnaden till ovanstående lägenhetsköp. Hade vi antagit att vi skulle betala samma kvadratmeterhyra för den nya lägenheten som vi betalade för den gamla skulle lägenheten kosta nästan lika mycket mer per månad som vi nu betalar för bilen.

Det här är bara sätt att försöka rättfärdiga livsstilsinflation men ser man det på det här sättet känns det inte så farligt. Jag väljer glatt en bil som uppfyller alla de krav vi har på den framför exempelvis att äta lunch på restaurang eller anlita städhjälp någon gång i månaden men det känns onekligen som överkonsumtion att köra detta nya vrålåk jämfört med min lilla Yaris vilken hade svårt att komma uppför halvbranta uppförsbackar men jag kommer nog vänja mig förr eller senare.

Bildkälla: kia.se