Om vi bestämt oss för att ta en sommarsemester har vi gjort det, plockat av bufferten och låtit vårt långsiktiga sparande allokeras om till bufferten i någon månad eller två efter resebeslutet. Det är dessutom ganska sällan vi får för oss att vara spontana så vi kan i regel göra ganska mycket av det vi önskar bara genom att minska sparandet ett tag men på senare tid har detta förändrats.
Det har inte förändrats för att vi har mindre pengar utan för att jag har insett att mitt kynne inte riktigt tillåter att vi spenderar pengar. Jag kan vrida sönder ett konsumtionsbeslut genom att spendera oändligt med tid på prisjämförelser, läsa specifikationer, försöka hitta begagnade prylar osv. Det kan vara bra ibland och till en viss gräns men jag har inte förmågan att välja bort den egenskapen hos mig själv och därför har vi gjort om hur vi hanterar pengar.
Istället för att dra av bufferten när vi behöver köpa någonting större så sparar vi varje månad en slant på ett konto avsett för just konsumtion.
Skillnaden?
Buffertkontot har jag koll på. Jag vet hur mycket pengar som finns där och jag har koll på alla ekonomiska flöden.
Konsumtionskontot står i hustruns namn, på en bank jag inte har naturlig kontakt med och vid ett köpbeslut kan det mycket väl vara så att jag inte är involverad mer än möjligtvis att jag får frågan om jag också tycker att det vore trevligt med ett par nya hyllor (jag får givetvis också bygga ihop dem, skruva fast dem i väggen och inreda dem men jag behöver inte se vad de kostade).
Det innebär att pengarna jag skickar över till konsumtionskontot är förbrukade pengar i min mentala bokföring.
Det underlättar oerhört.
Helt plötsligt påverkar det mig mycket mindre om min fagra hustru vill ha en ny vardagsrumsmatta eller om vi skulle vilja åka till en kanarieholme runt jul för pengarna är redan spenderade.
Detta gör givetvis inte att vi slösar och strösslar pengar runt oss i tid och otid men konfliktsituationerna minskar drastisk och då är vi inte ett par som normalt ägnar oss åt att vara osams men varför inte bygga bort där det skaver om man har möjlighet.
Det är också anledningen till att vi nu amorterar betydligt mer än jag känner ett behov av. Jag och min hustru har lite olika behov av buffert, trygghet och säkerhet. Jag kan belåna mig och köra fullinvesterad men jag vill gärna försäkra allt jag äger och har. Hustrun vill helst inte ha några lån och hon vill gärna ha en rejäl slant på ett tryggt buffertkonto men om bilen står oförsäkrad spelar inte så himla stor roll för då har vi råd att täcka den eventuella förlusten.
Det är bara olika filosofier och vi brukar kunna enas om en kompromiss och just nu amorterar vi och sparar undan pengar på ett konsumtionskonto (vilket i realiteten ökar vår buffert).
På det hela taget spelar detta ingen som helst roll för dig som läsare annat än det kanske kan ge någon med ett lika åtdraget anus som jag en möjlighet att lätta lite på spärrarna och våga erbjuda folk i sin närhet lite spelrum.
Skillnaden mellan buffertkonto och konsumtionssparande är rent praktiskt hårfin i familjen AvLs liv men i det mentala kaos som är herr AvLs världsbild är det väsensskilt och beslutet att spara annorlunda är onekligen ett sätt Att Välja Lycka.
