torsdag 28 september 2017

Läsarfråga: Kassaflöde på pensionskapitalet

Det är inte längre så himla ofta det ramlar in frågor från läsare men när de kommer försöker jag svara så vettigt jag kan och ibland är frågorna av sådan karaktär att de förtjänar lite extra arbete eller att jag helt på egen hand kommer fram till att det hade varit kul att skriva om ämnet. Jag fick nyligen en fråga som jag tycker förtjänar en gnutta reflektion.

"Tänk att du har din vanliga pension efter ett liv av arbeten (du är alltså ca 65 år). Vid sidan av dessa har du 1-2 miljoner för att "krydda" vardagen. Istället för att nagga av dessa, vill vi i detta fall helt enkelt ha utdelningar som genom ett stabilt kassaflöde ska ge mer pengar varje månad.

Hur skulle du då lägga upp det?

OBS! ökningar av kurser är inte viktigt och inte heller bara aktier med låg utdelning nu, som väntas höja mer sen... utan vill kunna få ut rimligt mycket pengar direkt där växande utdelning är bonus."

Det här är för mig en ganska intressant fråga för här antar vi att jag har en ganska hygglig pension men att jag ändå inte riktigt tycker att den räcker till. Det kan också vara så att jag inte känner ett stort behov av att lämna efter mig mer pengar än de där 1-2 miljonerna utan vill leva så gott det går just nu men att den slant som är kvar kan vara till nytta för efterlevande.



Så hur skulle jag göra?

Jag kan se två scenarion (eller fler för den som vill grotta rejält) där

Scenario 1 är att, med relativt hög grad av säkerhet i investeringarna, maximera kassaflödet.

Scenario 2 blir att utöver det som nämns i scenario 1 också försöka säkra upp värdet på portföljen i slutet av perioden.

Scenario 1

Det är väl ganska rimligt att anta att tillgångar med en hög direktavkastning riskerar att inte ha en särdeles hög kurstillväxt. Vi kan se exempelvis preferensaktier och telekombolag i den här kategorin. Jag har flera gånger gett förslag på portföljer med hög direktavkastning som kan användas till olika saker exv som ett sätt att spara till räntan på bolånet, eller som nu senast när jag sålde SAS Preffen och köpte en korg av andra preffar istället.

Jag tror jag hade tänkt liknande om jag skulle skapa en kassaflödesintensiv portfölj idag där det inte spelar så stor roll vad som händer med kapitalet. Om man köper preferensaktier som kan anses vara eviga dvs att reglerna för aktien är sådana att det är osannolikt att de kommer bli inlösta av bolaget i närtid, då har man bara kvar den specifika bolagsrisken. Med det sagt kan givetvis aktiekursen sjunka drastiskt om räntan skulle förändras men kassaflödet skulle inte påverkas. I det läget skulle man med fördel kunna välja ett antal av de tillgängliga preferensaktierna vilket minskar riskerna något och då kommer man med rimlig trygghet att landa nära 7 % i direktavkastning på portföljen.

Personligen hade jag valt att koncentrera mina investeringar till Sverige eftersom jag inte vill ha allt för stora valutafluktuationer på mitt kassaflöde nu när jag skall leva på pengarna men jag hade förmodligen kryddat upp med ett gäng andra aktier utöver preferensaktierna för att inte vara för beroende av en enda form av tillgång/bransch. I det här fallet hade jag nog också valt att lägga till Pegroco preferensaktie och Volati preferensaktie för att exponeras mot preferensaktier från bolag i andra branscher än fastighet.

Utöver dessa hade jag letat stabila aktier med hög direktavkastning. Markus Hernhag samlar de stabilaste utdelarna på sin blogg och kombinerar man den listan med en lista över bolagen med högst direktavkastning så borde man ha en hygglig bild över situationen. Nu är jag medveten om att inget av mina nedanstående förslag finns med över listan av stabilaste utdelare men jag tror ändå att de kan vara rimliga val för att maximera kassaflödet.

Jag hade nog valt ca 50-75 % preferensaktier och kvarvarande hade jag delat relativt lika på Nobina (Kollektivtrafik), Swedbank (Bank), HiQ (Konsult), MQ (Kläder) och Hemfosa (Fastigheter). Det finns andra bolag man hade kunnat tänka sig här för att bredda portföljen om man skulle vilja det men här är en god grund.

Totalt borde man kunna landa på runt 6 % i direktavkastning vilket är riktigt bra och det finns chans till viss utdelningshöjning framöver även om den är högst begränsad.

Det är nu jag kanske skall vara tydlig och säga att jag inte hade valt enfastighetsbolag trots direktavkastningar på runt 8 % eftersom jag tycker att risken är för hög och det finns andra, liknande aktier och värdepapper som ger väldigt hög direktavkastning men där jag är osäker på hållbarheten.

Scenario 2

Risken i scenario 1 är stor att värdet på portföljen är avsevärt lägre när man dör än när man satte upp den eftersom vi idag har en historiskt låg ränta. Nu har vi haft historiskt låg ränta i trettio år och det kanske är förmätet att spekulera i den här situationen men jag håller det för osannolikt att räntan kommer vara negativ i all oändlighet. Det skulle innebära, allt annat lika, att när räntorna stiger så sjunker kurserna på preferensaktierna och ofta även på andra räntekänsliga bolags aktier exv Nobina och Hemfosa men det torde inte spela så stor roll i scenario 1 men om man vill vara säker på att ungarna får en hygglig slant att dela på när man lämnar ifrån sig portföljen så hade jag valt en annorlunda väg.

Antingen får man då höja risken, sänka det förväntade kassaflödet eller minska portföljvärdet vid överlämning. Jag ser tre vägar att gå.

Antingen väljer man att investera i exempelvis en billig indexfond och väljer att årligen ta ut en rimlig summa pengar ur investeringen. Är man dynamisk kan man reglera summan något vilket gör att man vissa år kan ta ut lite mer och vissa år lite mindre i en justerad version av 4%-regeln. Det här är ett sätt jag gillar skarpt. (Har du aldrig kommit i kontakt med 4%-regeln tidigare kan jag innerligt rekommendera det länkade inlägget från Mr Money Mustage. Det är riktigt bra). Detta alternativ skapar viss volatilitet i ditt kassaflöde och kräver lite disciplin alternativt att du sänker ditt förväntade kassaflöde till 4-5 % men du kan med relativt hög grad av säkerhet garantera att dina efterlevande får en rejäl slant efter dig.

En annan väg att gå är att sänka andelen preferensaktier till förmån för ett större antal aktier. Man bygger en utdelningsmaskin i stil med den jag redovisar här på bloggen. Mina tyngst vägande innehav är H&M, OHI, Hemfosa, Castellum, Atlas Copco, Tele2 och Swedbank av stamaktierna men petar man in preferensaktierna i leken seglar Oscar properties pref b, Akelius preff och Amastens preff upp i toppen också. Totalt står de 10 största innehaven för nära 50 % av portföljen och i dagsläget avkastar portföljen 4,8 %.

Väljer man att bara ta portföljens 10 största innehav i den konstellationen jag har dem skulle man få en relativt hygglig spridning med viss övervikt mot fastigheter och portföljen skulle avkasta runt 5,5 %. Väljer man att byta ut Castellum mot Skanska, Atlas Copco mot Nobina och kanske byta ut Akelius Pref mot Pegroco pref istället får man en portfölj som är ganska lik den innan men man höjer direktavkastningen till 6,1 %.

Vad jag med alternativ två vill visa är att du kan bygga en portfölj med rimligt säkra förutsättningar där du torde ha chans att ta del av både upp- och nedgångar på marknaden men ändå åtnjuta en galet hög direktavkastning.

En tredje och sista lösning är att man helt sonika väljer en stabil portfölj av direktavkastande aktier och nöjer sig med en genomsnittlig direktavkastning i kassaflöde men där man kan förvänta sig att man får en extra slant varje år eftersom det på sikt borde gå bättre och bättre för bolagen man köpt. Man får då "nöja sig" med straxt under 4 % i direktavkastning men med en portfölj på 2 miljoner ger detta ändå en extra pension på 6600 kr vilket inte är fy skam. Man kan givetvis kombinera de olika strategierna ovan också men det finns värden i att välja en.

Summering

Jag är oerhört osäker på vad jag hade valt om jag idag var i situationen att jag skulle gå i pension och hade två miljoner kronor som jag inte tidigare valt en strategi för men jag lutar åt att välja 4%-regeln med en passivt förvaltad indexfond med låg avgift från vilken jag årligen tar en fast procentsats men där uttaget kan justeras en aning baserat på hur börsen gått.

Jag förlitar mig på min pension men drygar ut med det kapitaltillskott jag får varje år eller varje månad beroende på hur jag väljer att göra och den enorma fördelen med detta är att jag inte behöver lägga en minut på att tänka och oroa mig om jag inte vill. Har jag pengarna i en kapitalförsäkring kan jag ställa in en månatlig utbetalning, skatten betalas från kapitalet och jag kan leva mitt liv utan ett att fundera på pengar och sparande.

För mig är börsen en stor hobby men jag är ganska ensam om denna hobby generellt sett och även för mig ser jag klara vinster i att bara automatisera sitt ekonomiska liv.

Allt handlar givetvis om hur mycket pengar man behöver och vilken risk man är beredd att ta och jag skulle nog hellre välja ett lägre kassaflöde med en högre grad av säkerhet än fluktuationer och risker om det var så att jag behövde förlita mig på kassaflödet.

Hur hade du gjort?





1 kommentar:

  1. Ett bra resonemang, kring en hypotetisk fråga. Men, det första steget torde väl vara utbilda sig mycket, innan man tar sig an att försöka placera en dylik summa? Därefter implementera en strategi gradvis. Det tar tid, lång tid, att lära sig förvalta pengar framgångsrikt. Speciellt idag, när vi har en tämligen absurd omgivande makromiljö och en osedvanligt lång och delvis syntetiskt skapad uppgång bakom oss.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera