onsdag 14 december 2022

Är detta normalt?

 I skrivandets stund har jag precis avslutat en högljudd och föga rofylld måltid tillsammans med min familj. De höga ljuden härstammar från mina trötta och missnöjda barn.

Den yngsta dottern börjar bli märkbart förkyld vilket sannolikt inte bidrar positivt till stämningen.

Och det är nu jag har svårt att se glädjen i min vardag. Du får jättegärna hjälpa mig.

Sedan vår semester tog slut efter första veckan i augusti och barnen gick tillbaka till förskolan kan jag med lätthet räkna på ena handens fingrar det antal dagar då hela familjen varit friska samtidigt.

Den innevarande förkylningen uppkom märkbart när dottern hade fått behålla sin senaste måltid i 27 timmar sedan senaste kräkningen i den föregående magsjukeepisoden. När vi passerat 48-timmars gränsen konstaterades att stackarn har öroninflammation och några timmar senare kräktes hon igen så vi har allt samtidigt.

Inte familjen AvL

Under hösten har vi haft, om jag minns rätt, 3 eller 4 episoder av magsjuka, öroninflammation,  vattkoppor, covid och en lång, lång rad av förkylningar. Jag vill minnas att vi också hade någon annan form av koppor, förmodligen svinkoppor eller höstblåsor och när vi inte varit säkra på om barnet varit förkylt så kan det bara ha varit oförklarlig hög feber i en handfull dagar.

De senaste ca 120 dagarna har alltså någon av oss fyra, eller alla, varit sjuk minst 115 av dem.

Jag vet att statistiskt sett skall barn uppleva runt 12 förkylningar per år tills de är ungefär 10 år gamla och det är bara förkylningar det.

Men är det här verkligen normalt?

Nu är vi för all del fyra personer i familjen men är verkligen 96 % sjukdom normalt?

En sak är jag i alla fall mycket glad för och det är att jag har ett arbete där jag har så höga frihetsgrader att det inte påverkar så himla mycket att vi kontinuerligt är sjuka på det här viset.

Jag är också ganska nöjd över att vi har det socialförsäkringssystem vi har och att vi får den sjukvård vi behöver.

Vad jag däremot har svårt att vara lycklig över är den ökande bördan av sjuka barn i kombination med allt annat som utgör livet.

Hur har du det?


13 kommentarer:

  1. Oj, lider med er, ni verkar ha fått rejält med otur gällande sjukdomar. Ofta smittas de via kontakt med andra barn på skola och fritids, så det är viktigt att tvätta händer ofta, speciellt när de kommer hem. Jag försöker leva ungefär som när det var covid-restriktioner, handsprit ofta, noga med avstånd och sånt. Svårt ibland när alla ska trängas, men är det utomhus gör det mig inget. Jag spritar även gemensamma kontaktytor här hemma, t.ex. toaletten, fjärrkontroller, ipads, telefoner, handtag osv. En kvarleva från covid-tiden.

    Med småbarn är det svårt att undvika. Jag hade aldrig några magsjukor innan vi fick bar, därefter fick jag alltid en dos, någon vecka efter att den lille insjuknat. Tack och lov har det bara varit ett fåtal gånger under dessa 8 år nu. Det gick liksom inte att undvika, barn ska bäras, och hostar de då en rakt i ansiktet eller petar med fingrarna i min mun, ja då är det kört.

    Jag skulle vilja påstå att den största kostnaden med barn inte är saker man köper till dem, utan inkomstbortfall från vabb och föräldraledighet.

    Det jobbigaste med sjuka barn är när man själv är sjuk och ska ta hand om både sig själv och den sjuke, speciellt och det är mycket skrik och gnäll, som det kan vara med 3-4 åringar. När dottern blev större och var sjuk, sov hon mest, låg och läste, kolla ipad, eller tv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Renligheten här hemma borde inte vara problemet för just som du säger, när de är små kommer de hosta en rätt i munnen och då är det svårt att klara sig :-)

      Men jag ser ändå ljuset i tunneln eftersom vår snart sex år gamla dotter klarar mycket mer själv nu så när pappa somnade i soffan under covidperioden satt hon lugnt och tittade på TV tills hon blev hungrig...

      Radera
  2. Jag är glad att se att smittspridning så smått börjar ifrågasättas i samhället. Nu senast var det med fel fokus, tror det var Timbro som antydde att föräldrar fusk-vabbar. Jag tror anledningen ligger i hur vi lever, det är ett symptom på något systemiskt. Hoppas att tiden då ingen ifrågasätter 12 förkylningar per år snart är över. Det är verkligen helt sjukt att man bara "jaha, folkhälsomyndigheten har informerat så då är det väl så det skall vara då".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så länge man skickar barnen till gruppgemenskap lär vi fortsätta ha en hög smittspridning så om vi inte justerar det vet jag inte riktigt vad det finns att ifrågasätta egentligen?

      Radera
    2. Så samma grupp barn ute i obygden där ingen i byn har kontakt med utomstående skulle ha samma smittspridning menar du då? Det är det extrema scenariot åt andra hållet, varför måste vi vara extrema?

      Jag ser fram emot att saken diskuteras seriöst på hög nivå. Inte att jag trebarnsfar i medelåldern sitter och talar om för alla hur de skall leva.

      Radera
  3. Vi har ett snitt på under 10 vabb dagar om året. Våra barn är nu 11 och 12 år gamla. Barnen har aldrig haft ögoninflammation, öroninflammation eller maginfluensa (jag är immun så chans att de också är det)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vissa har det bra :-)

      Antalet vabbdagar är även här ganska begränsade men det beror bara på att jag kan jobba när som helst på dygnet... Jag ser verkligen fram mot när barnen blir lite äldre och kanske då inte blir sjuka riktigt lika ofta

      Radera
  4. Vi har inte samma bredd som ni har med det känns som det är liknande i sjukdagar och då är vår förskola långt ifrån så petiga som under corona. De är självklart noggranna men de berömmer under lite längre tid, under corona kändes det som de ringde för de ville ha lugna arbetsdagar

    SvaraRadera
    Svar
    1. En liten räddning är ju just detta att ungarna inte måste vara hemma i en vecka efter att de blivit friska. Under den mest låsta delen av pandemin arbetade jag med friska barn hemma mer än de var på förskolan. De blev fortfarande sjuka så fort de kom i närheten av förskolan... Nu går de dit när de är lite snuviga och självklart sprids sjukdomar som en löpeld men det är pest eller kolera

      Radera
  5. Innan corona sa ju självaste Agnes Wold att handsprit i princip bara hör hemma inom vården, eftersom den tar kol på även de bakterier som vi behöver utsätta oss för. Visst är det viktigt med hygien, men jag tror det kan bli för mycket av det goda ibland. Att många drabbas av mer förkylningar, influensor och RS nu är nog inte så konstigt, då vi blivit mindre motståndskraftiga när vi inte utsattt oss för dessa virus i lika hög grad som normalt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har säkert rätt. Det finns ju forskning som ganska tydligt visar att barn som växer upp i miljöer där det finns djur (lantbruk) tenderar att ha mindre problem med allergier och astma.

      Lite skit rensar magen och mycket mättar sa man när jag var liten :-)

      Radera
    2. Den forskningen är inte entydig, för det är ju också så att de som har djur är de som inte är allergiska, alltså finns inte allergi hos föräldrarna och då är det givetvis mindre risk att barnen blir allergiska eftersom det finns en stark ärftlighet. Alltså confounding factors på vad det egentligen är man mäter :) Meeen jag tror som du lite skit rensar magen och mycket blir man mätt på.

      Men just nu är det extremt mycket infektioner i omlopp och har varit ett par månader. Långdragna förkylningar med hosta och feber, magsjuka, med mera. De små barnen som varit väldigt förskonade under Covid drabbas nu hårdare, och t ex RS slår hårdare högre upp i åldrarna än det brukar eftersom det är barn som aldrig utsatts för viruset. Covid är nu en förkylning bland andra för de allra flesta, med hög smittspridning. Vi har också ett ökat antal streptokockinfektioner, men man vet inte varför.

      Ni verkar hårt drabbade och jag hoppas att ni mår bättre nu, men ni är inte ensamma, det kan jag lova. Antalet trötta föräldrar som växlat mellan sjuka själva och VAB, som jag träffat under hösten, är högt.

      /Cosmonomics, ST-läkare på vårdcentral...

      Radera
    3. Tack C

      Fru AvL håller med dig och har samma erfarenheter. Ibland känns det bara hopplöst när man sitter här med vartenda virus under solen, trött som ett lik, familjen mår dåligt och man måste jobba lite i alla fall för att saker skall finnas kvar när man kommer tillbaka.

      Just nu är det mest vår 1,5 åring som blir så sjuk att förskolan säger nej. Tyvärr är det lite extra påfrestande eftersom någon av oss (läs jag) måste vobba när hon är sjuk.

      Jag hoppas det blir bättre när hon blir större.

      God fortsättning

      Radera