lördag 9 juli 2022

Det är de små sakerna

Jag har ganska länge varit medveten om konceptet hedonistisk anpassning. Det handlar om att vi ganska kvickt vänjer oss både vid bra saker och dåliga saker. Det vi blir lyckliga av ena dagen blir vana efter bara några dagar. Det kan vara svårt att se det i vardagen men att motverka anpassning kan ofta göra en lyckligare.

Vi kan också se det som nyhetens behag. Vi får en tillfällig lyckostegring när vi tillför någonting nytt men kort därpå dämpas lyckan och vi återgår till vår tidigare basnivå.

Därför är det, ur ett lyckoperspektiv, oftast bättre att förvägra sig själv saker under en period och endast periodiskt njuta av just detta. Det är också bra att planera och drömma hellre än att ge sig hän den momentana behovstillfredsställelsen.

Det vill säga, om sportbilar är ditt stora intresse är det bättre att bara köra bilen ibland för kör du den till jobbet varje dag kommer du snart att vänja dig och då behöver du en häftigare upplevelse för att bli lika lycklig som du blev första gången du körde bilen.

Att planera och fantisera om den där fantastiska resan under lång tid ger dig större total lycka än att resa omgående och därefter försöka minnas de lyckliga stunderna.

Detta kan appliceras på ganska mycket.


Exempelvis har vi som småbarnsföräldrar förvägrats lugn och ro under ganska lång tid. Skulle det någon gång vara att båda barnen är tysta och stilla (e.i. sover) så finns det alltid städning, diskning, tvättning m.m. att göra.

Men så en dag precis innan semestern skulle starta när Joy var på förskolan och Happy sov middag föll det sig inte bättre än att tvätten redan var upphängd, dammsugaren hade redan gått, disken var avklarad, maten stod i kylen och regnet gjorde utomhusarbete minst sagt obehagligt.

I ett aktivt val att ta det lite lugnt satte jag mig i den relativa svalkan i uterummet med en skål jordgubbar, lite lugn favoritmusik i bakgrunden och njutningen av att i lugn och ro göra absolut ingenting.

Det var en fantastisk stund och ibland är det mycket mer värt att bara få lov att slappna av en liten stund än allt annat man kan hetsa sig till att önska.

Jag är ganska säker på att jag ganska kvickt hade fått tråkigt sittandes där i soffan om jag valde att säga upp mig från jobbet. Men jag är samtidigt ganska övertygad om att jag ganska lätt hade kunnat fylla mina dagar med någonting mer spännande och stimulerande än att vända papper på en statlig myndighet.

Efter fem år som småbarnsförälder underskattar jag aldrig lugn och ro. Eftersom jag upplever det så sällan ger erfarenheten dessutom en enorm lyckoökning under en period varför mina barn på ett mycket effektivt sätt hjälper mig att motverka min hedonistiska anpassning avseende tystnad så att jag kan bli lyckligare när jag väl upplever det.

Det är de små sakerna


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar