Jag har haft handledsproblem ett bra tag och jag har nämnt det någon gång tidigare här på bloggen. Efter ett gäng undersökningar och remisser hit och dit har jag lyckats få en tid för operation. Denna operation kommer gå av stapeln om bara några veckor.
Initialt kommer det bara betyda att jag inte svarar på kommentarer. Jag förutspår nämligen att det kommer bli svårt och tröttsamt när jag inte kan använda min primärhand. Jag gissar att det kommer ta mig hela dagarna bara att klä mig och se till att jag får mat.
Men hav förtröstan för jag ligger ganska bra till. Jag har hävt ur mig en del idéer på sistone vilka finns som publicerbara inlägg men även de kommer ta slut. Skulle det hända kommer inläggen att sina och ni får klara er utan mig ett tag.
Läkarkåren verkar överens om att konvalescensen på den här typen av operation inte är längre än ett par, tre veckor. Nu råkar det vara så att jag är man och därför är min smärttröskel genetiskt låg så jag förutsätter att det kommer ta mig mycket längre tid att komma tillbaka till tangentbordet men om den samlade vetenskapen skulle ha rätt i detta fall kommer ni sannolikt ha mig tillbaka redan i början av januari.
Oavsett hur det förlöper vill jag med detta inlägg förvarna er alla om att anledningen till att jag inte svarar på era kommentarer är att jag för tillfället är handikappad och skulle det dröja mellan inläggen är det inte heller någon fara.
Sidor
▼
lördag 30 november 2019
torsdag 28 november 2019
Varför räknar du inte barnsparandet som ett sparande?
Jag fick nyligen frågan
Det var efter inlägget jag skrev om vad jag ser som sparande där jag i förbigående nämnde att jag inte räknar in barnsparande i min sparkvot.
Jag ser visst barnsparande som ett sparande men det tillhör inte min balansräkning utan mitt barns och därför anser inte jag att det skall ingå i min sparkvot.
Tack för frågan. Där är svaret. Borde jag sluta skriva nu?
Njaä... Låt mig försöka sväva ut en aning först.
Sparkvot
Konceptet sparkvot torde vara ett begrepp som egentligen är relativt poänglöst när det handlar om min sparkvot. På individnivå. Dvs den jag eller du räknar ut för att få fram ett mått på den egna förträffligheten.
Det kan vara värdefullt för den som vill veta hur lång tid det skulle ta att skaka fram ett kapital stort nog att leva på om man utgår från 4%-regeln men där borde värdet av begreppet upphöra.
Trots det är det ett begrepp som diskuteras livligt i den lilla ankdamm som utgörs av bloggande och Twittrande ekonominördar.
I min värld används sparkvot uteslutande när jag studerar nationalekonomi och när jag bloggar och för det senare bara när jag skriver mina månadssammanställningar. Jag använder kvoten för att beskriva för er hur duktig jag är på att spara och jag använder den för mig själv som ett sätt att jämföra över tid så att jag håller mig på vägen mot målet.
Den första anledningen torde vi vid blotta åsynen kunna avskriva som fullständigt avskyvärd eftersom det dels är ett förkastligt sätt att förhäva sig och dels är det fullständigt irrelevant eftersom jag är anonym, jag ger inga fakta på något vis och allt jag skriver kan vara ren lögn. Det är som om jag skulle få för mig att försöka få folk att tycka om mig genom att skriva att jag är snygg. På vilket sätt är det relevant och på vilket sätt kan jag ens tro att någon skulle tro mig eller påverkas av vad jag skriver? Och hur skulle det senare påverka mitt liv rent praktiskt när ingen vet vem jag är?
Om vi då antar att jag inte är så verklighetsfrånvänd att jag genuint tror att det påverkar dig som läsare att jag, en gång i månaden, skriver att jag sparat 50 % av mina nettoinkomster (utan att berätta hur höga dessa inkomster är eller berätta särdeles mycket mer om mina ekonomiska förutsättningar), vad skall jag då ha siffran till?
Jag har i över fyra års tid övervägt att bara skita i den delen av min månadsrapport (eller skita i månadsrapporten helt och hållet). Rapporten i sig är det dessutom ganska få av er som läser så den har egentligen ett ganska begränsat värde på bloggen men då var det just det...
Anledningen till att jag började skriva på Att Välja Lycka var för att jag skulle bli en bättre version av mig själv (det finns nog de som skulle hävda att det fortfarande krävs en hel del arbete). En mikroskopisk del av detta arbete är att jag noterar min sparkvot för mig själv.
Det blir med tiden ett historiskt dokument som visar min ekonomiska resa både för mig själv och den som är fiktivt intresserad. Det är ett sätt för mig att kontrollera att jag gör vad jag lovat mig själv att jag skall göra och det är en del i arbetet mot att skapa ekonomisk välmåga för mig och min familj.
Vad siffran betyder och står för i mitt fall... Det är fullständig oviktigt för alla utom för mig men en sak är tydligt och det är att jag inte inkluderar sparandet till min dotter i det värde jag rapporterar som min sparkvot varje månad.
"Varför räknar du inte barnsparandet som ett sparande?"
Det var efter inlägget jag skrev om vad jag ser som sparande där jag i förbigående nämnde att jag inte räknar in barnsparande i min sparkvot.
Jag ser visst barnsparande som ett sparande men det tillhör inte min balansräkning utan mitt barns och därför anser inte jag att det skall ingå i min sparkvot.
Tack för frågan. Där är svaret. Borde jag sluta skriva nu?
Njaä... Låt mig försöka sväva ut en aning först.
Sparkvot
Konceptet sparkvot torde vara ett begrepp som egentligen är relativt poänglöst när det handlar om min sparkvot. På individnivå. Dvs den jag eller du räknar ut för att få fram ett mått på den egna förträffligheten.
Det kan vara värdefullt för den som vill veta hur lång tid det skulle ta att skaka fram ett kapital stort nog att leva på om man utgår från 4%-regeln men där borde värdet av begreppet upphöra.
Trots det är det ett begrepp som diskuteras livligt i den lilla ankdamm som utgörs av bloggande och Twittrande ekonominördar.
I min värld används sparkvot uteslutande när jag studerar nationalekonomi och när jag bloggar och för det senare bara när jag skriver mina månadssammanställningar. Jag använder kvoten för att beskriva för er hur duktig jag är på att spara och jag använder den för mig själv som ett sätt att jämföra över tid så att jag håller mig på vägen mot målet.
Den första anledningen torde vi vid blotta åsynen kunna avskriva som fullständigt avskyvärd eftersom det dels är ett förkastligt sätt att förhäva sig och dels är det fullständigt irrelevant eftersom jag är anonym, jag ger inga fakta på något vis och allt jag skriver kan vara ren lögn. Det är som om jag skulle få för mig att försöka få folk att tycka om mig genom att skriva att jag är snygg. På vilket sätt är det relevant och på vilket sätt kan jag ens tro att någon skulle tro mig eller påverkas av vad jag skriver? Och hur skulle det senare påverka mitt liv rent praktiskt när ingen vet vem jag är?
Om vi då antar att jag inte är så verklighetsfrånvänd att jag genuint tror att det påverkar dig som läsare att jag, en gång i månaden, skriver att jag sparat 50 % av mina nettoinkomster (utan att berätta hur höga dessa inkomster är eller berätta särdeles mycket mer om mina ekonomiska förutsättningar), vad skall jag då ha siffran till?
Jag har i över fyra års tid övervägt att bara skita i den delen av min månadsrapport (eller skita i månadsrapporten helt och hållet). Rapporten i sig är det dessutom ganska få av er som läser så den har egentligen ett ganska begränsat värde på bloggen men då var det just det...
Anledningen till att jag började skriva på Att Välja Lycka var för att jag skulle bli en bättre version av mig själv (det finns nog de som skulle hävda att det fortfarande krävs en hel del arbete). En mikroskopisk del av detta arbete är att jag noterar min sparkvot för mig själv.
Det blir med tiden ett historiskt dokument som visar min ekonomiska resa både för mig själv och den som är fiktivt intresserad. Det är ett sätt för mig att kontrollera att jag gör vad jag lovat mig själv att jag skall göra och det är en del i arbetet mot att skapa ekonomisk välmåga för mig och min familj.
Vad siffran betyder och står för i mitt fall... Det är fullständig oviktigt för alla utom för mig men en sak är tydligt och det är att jag inte inkluderar sparandet till min dotter i det värde jag rapporterar som min sparkvot varje månad.
tisdag 26 november 2019
Vad ser AvL som sparande? Amorteringar? Bufferten? Resesparandet?
Jag har haft en del diskussioner på Twitter med folk som inte håller med mig om vad som kan inkluderas i en sparkvot. Det är inte ämnet för dagens monolog.
Jag skrev nyligen att min sparkvot blir lidande för att vi amorterar extra mycket på vårt billån och aliaset Oerjan valde att kommentera
Jag är en av de privatekonomiskt nördigaste människorna jag vet om. Jag har oräkneliga Excelark med fler blad än jag vill erkänna där jag för statistik över det mesta som händer på det privatekonomiska planet i familjens liv.
I det primära arket där jag noterar allt jag behöver för att skriva här på bloggen har jag olika nivåer av sparande. Jag har en nivå där jag inkluderar allt långsiktigt sparande exklusive pensioner. En nivå som inkluderar amorteringar, en nivå som inkluderar buffert/sparande till eventuell konsumtion i närtid osv.
Jag har koll på de flesta kronorna i våra liv.
Det kan anses vara lite osunt men det gör mig lycklig så hustrun tillåter att vansinnet fortgår.
Låt mig försöka förklara. Det kommer inte vara en fullödig förklaring men den kan ge en liten inblick i det gytter som är den mentala labyrint herr AvL till vardags huserar.
Sparande och sparkvot
En normal månad får jag in pengar från lite olika håll. Det kan vara lön, bidrag, inkomster från företagande osv. Nu har vi varit oense om vad som skall räknas som inkomster också där jag skriver upp allt men på bloggen räknar jag exempelvis utdelningar och räntor som inkomster oavsett vilka företag det är som ger mig dem men jag räknar inte rabatter, cashback eller försäljningar på exv tradera som inkomster.
Men skit i den definitionen nu för det här skall handla om nästa steg.
+ Inkomster
- Utgifter
- Sparande
= Balans
De två nivåerna jag skulle vilja ägna några rader är utgifter och sparande.
Jag anser exempelvis att amorteringar av ett lån som är taget för att bekosta köpet av en tillgång vars värde är beständigt eller (sannolikt) ökande kan anses vara ett sparande.
Det innebär att när jag amorterar på min värdepappersbelåning anser jag att mitt egna kapital ökar och jag ser det som ett sparande. Lika så när jag amorterar på mitt bolån.
Givetvis kan man diskutera huruvida boendet är en investering eller inte och det finns artiklar här på bloggen där jag diskuterar det också men för nu kan vi kanske enas om att det är sannolikt att boendets värde i nominella termer kommer öka över en livstid och som minst behålla sitt värde inflationsjusterat givet att boendet är beläget på en plats som sannolikt kommer vara populärt även i framtiden.
Är vi överens?
Hur ser vi då amortering av andra lån?
Personligen har jag lite svårt att se amortering av konsumtionslån som sparande.
Det är förmodligen ganska irrationellt att tänka så givet att man tittar på privatekonomin som en balansräkning. Det spelar ju egentligen inte någon roll vad du har använt pengarna till. På något vis har skulden hamnat i balansräkningen och du måste ha någonting annat på tillgångssidan eller så får du göra kontinuerliga av- eller nedskrivningar av tillgångarnas värde.
Och där kan vi ha pudelns kärna.
Om vi inte hittar några tillgångar med ett värde är det goodwill som skall skrivas ned eller ett tillgångsvärde som avskrivs med tiden och förhoppningsvis betalar man av skulden i samma takt.
Det skulle kanske kunna innebära att en amortering av studielån skulle, om man verkligen anstränger sig, kunna ses som en ökning av det egna kapitalet dvs ett sparande eftersom man får förmoda att man har en immateriell tillgång av bestående värde i form av utbildningen men så långt går inte jag.
Om jag har köpt någonting som inte behåller eller ökar sitt värde så är det konsumtion. Varan eller tjänsten förbrukas. Helt eller delvis och används belåning för inköpet står man i slutändan med bara en skuld kvar. Ett mycket enkelt exempel är givetvis om du tar en resa på kreditkortet. När du är hemma igen har du minnena kvar men värdet är förbrukat och kvar är kreditkortsskulden.
Det innebär, i min värld, att jag inte inkluderar amortering av kreditkort, studielån eller konsumentkrediter av olika slag när jag räknar mitt sparande.
Jag räknar inte heller med sparande som är avsett för att täcka konsumtion om konsumtionen kan förväntas ske i närtid.
Filosofiskt kan man anse att allt sparande är uppskjuten konsumtion så då är antingen allt sparande till konsumtion eller inte men om vi inte väljer filosofispåret menar jag alltså att om vi vet att vi vill köpa en ny soffa nästa höst och sparar innan vi köper soffan räknar jag inte det sparandet i min sparkvot eftersom jag ser det som konsumtion. Pengarna är redan förbrukade på en soffa även om köpet inte har hänt ännu.
Är vi fortfarande överens? Hänger ni med?
Billånet då?
När vi köpte vår bil hade vi valet att betala kontant eller låna stora delar av köpeskillingen till en relativt fördelaktig ränta. Vi valde att låna pengarna för att på så vis ha ett så stort investeringsutrymme som möjligt. Vi valde så lång avbetalningstid som möjligt för att ha pengarna så länge som möjligt.
Än så länge har det varit ett sunt och rationellt ekonomiskt beslut. Vi har tjänat en hel del pengar på att låna pengarna.
Men
Den underliggande produkten är fortfarande en vara som minskar i värde och det är lite svårt att hålla isär de här olika dimensionerna i den mentala bokföringen.
På ett sätt skulle man kunna argumentera för att amortering av lånet minskar investeringsbart utrymme men samtidigt innebär amortering att man minskar skulden i en takt som sannolikt korrelerar bättre med värdeminskningen på bilen.
Det är således fråga om ekonomisk rationalitet kontra vad som kan ses som ett sparande.
Jag fortsätter anse att avbetalningen av billånet inkluderas i ovanstående resonemang. Familjens balansräkning ökar inte i takt med amorteringen eftersom värdeminskningen på tillgången sker i samma takt. Att vi nu amorterar extra skulle för all del kunna innebära att vi har ett restvärde i bilen efter att lånet är avbetalt vilket skulle göra att vid någon punkt kunde man argumentera för att amorteringen blir en ökning av det egna kapitalet men summorna skulle vara försumbara i det stora hela varför det är lättare att inte inkludera den aspekten i diskussionen.
Summering
När jag tänker på mitt sparande räknar jag dels alla pengar jag direkt investerar i tillgångar som förväntas generera framtida kassaflöde (men jag håller mitt företagande relativt separerat från det privatekonomiska planet).
Det innebär att alla inkomster som används för att köpa värdepapper av olika slag eller diverse sparprodukter eller reala, kassaflödesgenererande tillgångar, räknas som sparande.
Utöver det inkluderar jag, i mitt sparande, amorteringar av lån där den underliggande tillgången, med relativt hög sannolikhet kan förväntas inbringa ett bibehållet eller ökande värde vid en framtida försäljning.
I praktiken.
Jag får lön.
Jag köper fonder och aktier vilket jag ser som sparande.
Jag betalar av bolånet vilket jag ser som sparande.
Jag betalar av billånet, betalar avgift och ränta för boendet, sparar åt dottern och jag sätter in en slant på ett konto där pengarna i framtiden skall gå till en resa för familjen och allt detta ser jag som konsumtion och skilt från sparandet.
Låt kritiken strömma in
Jag skrev nyligen att min sparkvot blir lidande för att vi amorterar extra mycket på vårt billån och aliaset Oerjan valde att kommentera
"...bara om du inte räknar amorteringar som sparande... ;)"
Jag är en av de privatekonomiskt nördigaste människorna jag vet om. Jag har oräkneliga Excelark med fler blad än jag vill erkänna där jag för statistik över det mesta som händer på det privatekonomiska planet i familjens liv.
I det primära arket där jag noterar allt jag behöver för att skriva här på bloggen har jag olika nivåer av sparande. Jag har en nivå där jag inkluderar allt långsiktigt sparande exklusive pensioner. En nivå som inkluderar amorteringar, en nivå som inkluderar buffert/sparande till eventuell konsumtion i närtid osv.
Jag har koll på de flesta kronorna i våra liv.
Det kan anses vara lite osunt men det gör mig lycklig så hustrun tillåter att vansinnet fortgår.
Låt mig försöka förklara. Det kommer inte vara en fullödig förklaring men den kan ge en liten inblick i det gytter som är den mentala labyrint herr AvL till vardags huserar.
Sparande och sparkvot
En normal månad får jag in pengar från lite olika håll. Det kan vara lön, bidrag, inkomster från företagande osv. Nu har vi varit oense om vad som skall räknas som inkomster också där jag skriver upp allt men på bloggen räknar jag exempelvis utdelningar och räntor som inkomster oavsett vilka företag det är som ger mig dem men jag räknar inte rabatter, cashback eller försäljningar på exv tradera som inkomster.
Men skit i den definitionen nu för det här skall handla om nästa steg.
+ Inkomster
- Utgifter
- Sparande
= Balans
De två nivåerna jag skulle vilja ägna några rader är utgifter och sparande.
Jag anser exempelvis att amorteringar av ett lån som är taget för att bekosta köpet av en tillgång vars värde är beständigt eller (sannolikt) ökande kan anses vara ett sparande.
Det innebär att när jag amorterar på min värdepappersbelåning anser jag att mitt egna kapital ökar och jag ser det som ett sparande. Lika så när jag amorterar på mitt bolån.
Givetvis kan man diskutera huruvida boendet är en investering eller inte och det finns artiklar här på bloggen där jag diskuterar det också men för nu kan vi kanske enas om att det är sannolikt att boendets värde i nominella termer kommer öka över en livstid och som minst behålla sitt värde inflationsjusterat givet att boendet är beläget på en plats som sannolikt kommer vara populärt även i framtiden.
Är vi överens?
Hur ser vi då amortering av andra lån?
Personligen har jag lite svårt att se amortering av konsumtionslån som sparande.
Det är förmodligen ganska irrationellt att tänka så givet att man tittar på privatekonomin som en balansräkning. Det spelar ju egentligen inte någon roll vad du har använt pengarna till. På något vis har skulden hamnat i balansräkningen och du måste ha någonting annat på tillgångssidan eller så får du göra kontinuerliga av- eller nedskrivningar av tillgångarnas värde.
Och där kan vi ha pudelns kärna.
Om vi inte hittar några tillgångar med ett värde är det goodwill som skall skrivas ned eller ett tillgångsvärde som avskrivs med tiden och förhoppningsvis betalar man av skulden i samma takt.
Det skulle kanske kunna innebära att en amortering av studielån skulle, om man verkligen anstränger sig, kunna ses som en ökning av det egna kapitalet dvs ett sparande eftersom man får förmoda att man har en immateriell tillgång av bestående värde i form av utbildningen men så långt går inte jag.
Om jag har köpt någonting som inte behåller eller ökar sitt värde så är det konsumtion. Varan eller tjänsten förbrukas. Helt eller delvis och används belåning för inköpet står man i slutändan med bara en skuld kvar. Ett mycket enkelt exempel är givetvis om du tar en resa på kreditkortet. När du är hemma igen har du minnena kvar men värdet är förbrukat och kvar är kreditkortsskulden.
Det innebär, i min värld, att jag inte inkluderar amortering av kreditkort, studielån eller konsumentkrediter av olika slag när jag räknar mitt sparande.
Jag räknar inte heller med sparande som är avsett för att täcka konsumtion om konsumtionen kan förväntas ske i närtid.
Filosofiskt kan man anse att allt sparande är uppskjuten konsumtion så då är antingen allt sparande till konsumtion eller inte men om vi inte väljer filosofispåret menar jag alltså att om vi vet att vi vill köpa en ny soffa nästa höst och sparar innan vi köper soffan räknar jag inte det sparandet i min sparkvot eftersom jag ser det som konsumtion. Pengarna är redan förbrukade på en soffa även om köpet inte har hänt ännu.
Är vi fortfarande överens? Hänger ni med?
Billånet då?
När vi köpte vår bil hade vi valet att betala kontant eller låna stora delar av köpeskillingen till en relativt fördelaktig ränta. Vi valde att låna pengarna för att på så vis ha ett så stort investeringsutrymme som möjligt. Vi valde så lång avbetalningstid som möjligt för att ha pengarna så länge som möjligt.
Än så länge har det varit ett sunt och rationellt ekonomiskt beslut. Vi har tjänat en hel del pengar på att låna pengarna.
Men
Den underliggande produkten är fortfarande en vara som minskar i värde och det är lite svårt att hålla isär de här olika dimensionerna i den mentala bokföringen.
På ett sätt skulle man kunna argumentera för att amortering av lånet minskar investeringsbart utrymme men samtidigt innebär amortering att man minskar skulden i en takt som sannolikt korrelerar bättre med värdeminskningen på bilen.
Det är således fråga om ekonomisk rationalitet kontra vad som kan ses som ett sparande.
Jag fortsätter anse att avbetalningen av billånet inkluderas i ovanstående resonemang. Familjens balansräkning ökar inte i takt med amorteringen eftersom värdeminskningen på tillgången sker i samma takt. Att vi nu amorterar extra skulle för all del kunna innebära att vi har ett restvärde i bilen efter att lånet är avbetalt vilket skulle göra att vid någon punkt kunde man argumentera för att amorteringen blir en ökning av det egna kapitalet men summorna skulle vara försumbara i det stora hela varför det är lättare att inte inkludera den aspekten i diskussionen.
Summering
När jag tänker på mitt sparande räknar jag dels alla pengar jag direkt investerar i tillgångar som förväntas generera framtida kassaflöde (men jag håller mitt företagande relativt separerat från det privatekonomiska planet).
Det innebär att alla inkomster som används för att köpa värdepapper av olika slag eller diverse sparprodukter eller reala, kassaflödesgenererande tillgångar, räknas som sparande.
Utöver det inkluderar jag, i mitt sparande, amorteringar av lån där den underliggande tillgången, med relativt hög sannolikhet kan förväntas inbringa ett bibehållet eller ökande värde vid en framtida försäljning.
I praktiken.
Jag får lön.
Jag köper fonder och aktier vilket jag ser som sparande.
Jag betalar av bolånet vilket jag ser som sparande.
Jag betalar av billånet, betalar avgift och ränta för boendet, sparar åt dottern och jag sätter in en slant på ett konto där pengarna i framtiden skall gå till en resa för familjen och allt detta ser jag som konsumtion och skilt från sparandet.
Låt kritiken strömma in
lördag 23 november 2019
Korean Fried Chicken för 15 kr/port
Jag har en blind fläck i min kulinariska repertoar. Jag jobbade 10 år som kock men det var väldigt sällan jag lagade någonting som alls kunde anses ha anknytning till Asien. Ibland lagade man någon Thaigryta och det hände att man skakade ihop någonting som vagt påminde om Indisk mat men det var väl egentligen allt.
Jag har således inte något av de asiatiska köken som grundpelare i min interna kokbok men jag tycker att det är väldigt gott.
För några veckor sedan bestämde jag mig för att testa någonting nytt så jag bildgooglade "sticky chicken" och klickade på en bild jag tyckte såg fin ut.
Receptet hittar du här.
Jag lyckades inte skrolla tillräckligt långt för att hitta ingredienslistan utan trodde att jag hade hittat ett s.k. kockrecept dvs ett recept där mängderna inte finns med utan man får en samling ingredienser och en enklare beskrivning. Jag kände att jag behövde mer så klickade fram ett recept till.
Receptet hittar du här.
Börjar det vattnas i munnen ännu?
Jag valde att inte fritera kycklingen utan bara steka bitarna. Såsen blandade jag ihop och tog då
1dl ketchup
2 tsk chilipasta
3 msk honung
2 msk mörk soja
3 msk mörkt rörsocker
2 msk sesamolja
1 stor klyfta pressad vitlök
1 msk riven ingefära
1 msk vinäger
När kycklingen var nästan klar hällde jag på såsen och lät det koka ned lite tills det blev lite "kladdigare".
Visst blev det ganska okej?
Servera med ris.
En lärdom jag tog med mig var att inte snåla med såsen och inte låta den koka ned för mycket. En annan lärdom var att löken och sesamfröna faktiskt tillför någonting så var inte rädd att frikostigt strössla. Det är inte bara för utseendet.
Det kostar ungefär 15 kr per portion och tar kanske 20 minuter att laga.
Jämför det med att beställa och hämta på den lokala krogen för 129 kr/portion. Det tar minst lika lång tid innan man får mat även om man inkluderar tiden det tog att handla (om man slår ut det på alla måltider du köpte när du storhandlade) och man sparar 114 kr/portion exkl bensin.
Jag är himla nöjd att jag hittade det här receptet. Inte bara för att jag sparar 250 kr varje gång vi äter det här utan också för att det är skitgott, snabbt och enkelt och jag har ytterligare en maträtt i min interna kokbok att ta fram när jag vill lyxa till det lite med asiatisk snabbmat.
Har du några tips på asiatiska rätter?
Jag har således inte något av de asiatiska köken som grundpelare i min interna kokbok men jag tycker att det är väldigt gott.
För några veckor sedan bestämde jag mig för att testa någonting nytt så jag bildgooglade "sticky chicken" och klickade på en bild jag tyckte såg fin ut.
Receptet hittar du här.
Jag lyckades inte skrolla tillräckligt långt för att hitta ingredienslistan utan trodde att jag hade hittat ett s.k. kockrecept dvs ett recept där mängderna inte finns med utan man får en samling ingredienser och en enklare beskrivning. Jag kände att jag behövde mer så klickade fram ett recept till.
Receptet hittar du här.
Börjar det vattnas i munnen ännu?
Jag valde att inte fritera kycklingen utan bara steka bitarna. Såsen blandade jag ihop och tog då
1dl ketchup
2 tsk chilipasta
3 msk honung
2 msk mörk soja
3 msk mörkt rörsocker
2 msk sesamolja
1 stor klyfta pressad vitlök
1 msk riven ingefära
1 msk vinäger
När kycklingen var nästan klar hällde jag på såsen och lät det koka ned lite tills det blev lite "kladdigare".
Visst blev det ganska okej?
Servera med ris.
En lärdom jag tog med mig var att inte snåla med såsen och inte låta den koka ned för mycket. En annan lärdom var att löken och sesamfröna faktiskt tillför någonting så var inte rädd att frikostigt strössla. Det är inte bara för utseendet.
Det kostar ungefär 15 kr per portion och tar kanske 20 minuter att laga.
Jämför det med att beställa och hämta på den lokala krogen för 129 kr/portion. Det tar minst lika lång tid innan man får mat även om man inkluderar tiden det tog att handla (om man slår ut det på alla måltider du köpte när du storhandlade) och man sparar 114 kr/portion exkl bensin.
Jag är himla nöjd att jag hittade det här receptet. Inte bara för att jag sparar 250 kr varje gång vi äter det här utan också för att det är skitgott, snabbt och enkelt och jag har ytterligare en maträtt i min interna kokbok att ta fram när jag vill lyxa till det lite med asiatisk snabbmat.
Har du några tips på asiatiska rätter?
torsdag 21 november 2019
Spara till konsumtion eller buffertspara?
Sedan jag och hustrun bestämde oss för den nuvarande ekonomiska livsstrategin har det inte funnits några egentliga behov att spara separat till konsumtion. Vår konsumtion har varit ganska låg och vårt sparande högt.
Om vi bestämt oss för att ta en sommarsemester har vi gjort det, plockat av bufferten och låtit vårt långsiktiga sparande allokeras om till bufferten i någon månad eller två efter resebeslutet. Det är dessutom ganska sällan vi får för oss att vara spontana så vi kan i regel göra ganska mycket av det vi önskar bara genom att minska sparandet ett tag men på senare tid har detta förändrats.
Det har inte förändrats för att vi har mindre pengar utan för att jag har insett att mitt kynne inte riktigt tillåter att vi spenderar pengar. Jag kan vrida sönder ett konsumtionsbeslut genom att spendera oändligt med tid på prisjämförelser, läsa specifikationer, försöka hitta begagnade prylar osv. Det kan vara bra ibland och till en viss gräns men jag har inte förmågan att välja bort den egenskapen hos mig själv och därför har vi gjort om hur vi hanterar pengar.
Istället för att dra av bufferten när vi behöver köpa någonting större så sparar vi varje månad en slant på ett konto avsett för just konsumtion.
Skillnaden?
Buffertkontot har jag koll på. Jag vet hur mycket pengar som finns där och jag har koll på alla ekonomiska flöden.
Konsumtionskontot står i hustruns namn, på en bank jag inte har naturlig kontakt med och vid ett köpbeslut kan det mycket väl vara så att jag inte är involverad mer än möjligtvis att jag får frågan om jag också tycker att det vore trevligt med ett par nya hyllor (jag får givetvis också bygga ihop dem, skruva fast dem i väggen och inreda dem men jag behöver inte se vad de kostade).
Det innebär att pengarna jag skickar över till konsumtionskontot är förbrukade pengar i min mentala bokföring.
Det underlättar oerhört.
Helt plötsligt påverkar det mig mycket mindre om min fagra hustru vill ha en ny vardagsrumsmatta eller om vi skulle vilja åka till en kanarieholme runt jul för pengarna är redan spenderade.
Detta gör givetvis inte att vi slösar och strösslar pengar runt oss i tid och otid men konfliktsituationerna minskar drastisk och då är vi inte ett par som normalt ägnar oss åt att vara osams men varför inte bygga bort där det skaver om man har möjlighet.
Det är också anledningen till att vi nu amorterar betydligt mer än jag känner ett behov av. Jag och min hustru har lite olika behov av buffert, trygghet och säkerhet. Jag kan belåna mig och köra fullinvesterad men jag vill gärna försäkra allt jag äger och har. Hustrun vill helst inte ha några lån och hon vill gärna ha en rejäl slant på ett tryggt buffertkonto men om bilen står oförsäkrad spelar inte så himla stor roll för då har vi råd att täcka den eventuella förlusten.
Det är bara olika filosofier och vi brukar kunna enas om en kompromiss och just nu amorterar vi och sparar undan pengar på ett konsumtionskonto (vilket i realiteten ökar vår buffert).
På det hela taget spelar detta ingen som helst roll för dig som läsare annat än det kanske kan ge någon med ett lika åtdraget anus som jag en möjlighet att lätta lite på spärrarna och våga erbjuda folk i sin närhet lite spelrum.
Skillnaden mellan buffertkonto och konsumtionssparande är rent praktiskt hårfin i familjen AvLs liv men i det mentala kaos som är herr AvLs världsbild är det väsensskilt och beslutet att spara annorlunda är onekligen ett sätt Att Välja Lycka.
tisdag 19 november 2019
Hur länge håller ett par spinningskor?
För ungefär tolv år sedan köpte jag mina första spinningskor. Spinningskor är cykelskor för inomhusbruk och skorna har en liten metallkloss på undersidan så att man kan häkta fast skorna i pedalerna utan remmar. Sulorna är hårda och allt detta innebär att man kan använda mer kraft när man cyklar och men får dessutom ett bättre stöd i trampandet vilket gör att skaderisken minskar lite.
Jag köpte de billigaste skorna jag kunde hitta, dels för att jag vid det tillfället inte var särdeles välbeställd och dels för att jag inte alls var säker på att jag skulle hålla fast vid spinningen särdeles länge. Det var nämligen precis i början av min spinningkarriär. Då jag först upptäckte att jag gillade den träningsformen.
Ett par år senare utbildade jag mig till spinningledare och i ungefär ett decennium ledde jag regelbundet spinningpass i Friskis och Svettis regi. Jag slutade då dottern kom men jag har sakta men säkert börjat spinna igen även om jag inte leder i dagsläget.
Skorna då?
Jag har kvar samma skor som jag köpte den där dagen för tolv år sedan.
Jag har bytt innersulan några gånger men utöver det fungerar de finfint. Jag har inte ens behövt byta den där metallklossen under skon.
De har hållit makalöst bra för det är inte brist på nyttjande eller ett osedvanligt omhändertagande. De kostade en dryg tusenlapp och jag har uppskattningsvis cyklat 2000 timmar i skorna (det kan vara lite lågt räknat men bättre det). Det betyder att jag spenderat ungefär 50 öre i material per timme av utövande av denna hobby.
Skall man räkna netto är det inte helt sant eftersom jag fick en liten slant för varje pass jag ledde utöver att jag fick kläder (exklusive skor) och träningskortet. Jag har således faktiskt både tjänat och sparat pengar på denna hobby vilket är ganska få förunnat.
Oavsett måste jag vidhålla att dessa skor har tjänat mig väl. Det krävs för all del ingen dämpning eller massa annan teknik som kan slitas och gå sönder så att jämföra dem med exv ett par löparskor som håller i 100-200 mil är kanske inte helt rättvist men priset på skosorterna är jämförbara och löparskorna slet jag ut ett till två par om året när jag tränade som mest vilket gav ungefär samma användningsfrekvens som spinningskorna fick.
Löpningen har kostat mig väldigt mycket mer än spinningen och det är ändå en av de billigare sysselsättningar man kan ägna sig åt.
Spinnar du?
Jag köpte de billigaste skorna jag kunde hitta, dels för att jag vid det tillfället inte var särdeles välbeställd och dels för att jag inte alls var säker på att jag skulle hålla fast vid spinningen särdeles länge. Det var nämligen precis i början av min spinningkarriär. Då jag först upptäckte att jag gillade den träningsformen.
Ett par år senare utbildade jag mig till spinningledare och i ungefär ett decennium ledde jag regelbundet spinningpass i Friskis och Svettis regi. Jag slutade då dottern kom men jag har sakta men säkert börjat spinna igen även om jag inte leder i dagsläget.
Skorna då?
Bild: Herr AvL. Kanske inte de snyggaste skorna men funktionella |
Jag har kvar samma skor som jag köpte den där dagen för tolv år sedan.
Jag har bytt innersulan några gånger men utöver det fungerar de finfint. Jag har inte ens behövt byta den där metallklossen under skon.
De har hållit makalöst bra för det är inte brist på nyttjande eller ett osedvanligt omhändertagande. De kostade en dryg tusenlapp och jag har uppskattningsvis cyklat 2000 timmar i skorna (det kan vara lite lågt räknat men bättre det). Det betyder att jag spenderat ungefär 50 öre i material per timme av utövande av denna hobby.
Skall man räkna netto är det inte helt sant eftersom jag fick en liten slant för varje pass jag ledde utöver att jag fick kläder (exklusive skor) och träningskortet. Jag har således faktiskt både tjänat och sparat pengar på denna hobby vilket är ganska få förunnat.
Oavsett måste jag vidhålla att dessa skor har tjänat mig väl. Det krävs för all del ingen dämpning eller massa annan teknik som kan slitas och gå sönder så att jämföra dem med exv ett par löparskor som håller i 100-200 mil är kanske inte helt rättvist men priset på skosorterna är jämförbara och löparskorna slet jag ut ett till två par om året när jag tränade som mest vilket gav ungefär samma användningsfrekvens som spinningskorna fick.
Löpningen har kostat mig väldigt mycket mer än spinningen och det är ändå en av de billigare sysselsättningar man kan ägna sig åt.
Spinnar du?
lördag 16 november 2019
Göra egen glass?
Det händer; inte särdeles ofta men det händer att jag gör egen glass. Jag har ingen glassmaskin för det har jag aldrig tyckt varit aktuellt. Jag skulle använda den så sällan att det verkligen inte finns ett värde i att förvara den men jag har gott om vänner som inte hyser sådana fördomar mot attt förvara onödiga prylar så ibland lånar jag en.
Man behöver inte en glassmaskin, ens om man gör glass. Det går alldeles utmärkt att göra en sats glass, ställa in den i frysen och röra om med jämna mellanrum. Eller fixa en massa is och två metallbunkar. En metallbunke att ha isen i och en att ha glassmeten i. Ställ smetbunken i isbunken och rör om. Ta-da. Glassmaskin.
Men men... Att göra glass. Det är inge svårt.
Jag är ganska säker på att man kan hitta tusentals recept. Det ena krångligare än det andra. Jag har sett recept med och utan gelatin, med och utan glukossirap, med och utan mjölk, hela ägg eller bara äggula osv.
Givetvis kan man krångla till det hur mycket som helst men en enkel grund är
1 dl Mjölk
1 dl Grädde
1 äggula
1/2 dl socker
Smaksättning
Problemet med ovanstående är att det är lite för lite för att man skall kunna vispa ägg och socker på ett bra sätt så gör minst dubbel sats.
Receptet blir en ganska "nyttig" glass och det tycker jag är ganska tråkigt så jag brukar ha mer grädde och mindre mjölk och jag är inte helt främmande att söta mer men kanske med lite brynt socker eller honung.
Det du behöver göra är att vispa grädden i en bunke och vispa ägg och socker i en annan. Rör ner mjölken i äggsmeten och vänd ned grädden när mjölken är utblandad. Smaksätt med vanilj eller choklad eller någonting annat roligt.
Viktigt att tänka på. Gör man på det viset får man den enklaste tänkbara glassen men då kommer man också äta rå äggula. Det kan vara oangenämt och det kan, om man köper fel ägg, vara farligt.
Vill man engagera sig aningen mer blandar du mjölken och grädden med exv vanilj. Värmer tills det nästan kokar och under tiden vispar du ägg och socker fluffigt sedan häller du på gräddmjölken på äggen och skickar tillbaka smeten i kastrullen.
Nu kommer det knepiga för du skall nämligen sjuda smeten i ett par minuter (tänk 4-5 minuter) och smeten skall helst inte gå över 85 grader. Har du en termometer är det bra. Smeten får inte koka för då får du äggröra.
När du är klar kyler du alltihop och vips har du en ganska avancerad och mycket god glassbas att smaksätta med jordgubbar, hackad choklad, blåbär eller varför inte punsch?
Ekonomi
Grundreceptet kostar ca 22 kr/liter exkl smaksättning. Köper du en vaniljstång idag får du betala mellan 40-60 kr/st vilket är absurt men så är det och jag skulle nog inte göra mer än två liter glass per vaniljstång och då är du uppe i en femtiolapp per liter glass.
En bättre vaniljglass får du för runt 30 kr/liter men då är det mycket mindre vanilj i.
Smaksätter man glassen lite mer exotiskt blir det inte fasligt mycket dyrare och det är väl då det blir skillnad. En liter Ben & Jerrys eller Häagen-Dazs går lös på allt mellan en hundring och hundrasjuttio kr litern i en välsorterad Willysbutik och om du byter mjölk mot grädde, knäcker i någon extra äggula, kryddar med en hel vaniljstång per liter, några minimarshmallows och en rejäl hög hackad, fin choklad kommer du fortfarande inte upp i de summorna. Ringla över lite hemmagjord chokladsås som du gjorde för ett par kronor och du kommer vara i himmelriket för ungefär hälften så mycket pengar som det skulle kosta att köpa det färdigt.
Men den stora vinsten är så klart att du får det precis som du vill ha det och kan imponera på gästerna med egen, hemmagjord, ekologisk glass.
Enda gången jag gör glass är när jag vill ha någonting som inte finns. Det är ganska sällsynt med whiskyglass. Eller en citronglass som är så syrlig att grädden skär sig. Eller varför inte morot/lakritsglass?
Gör du glass?
Man behöver inte en glassmaskin, ens om man gör glass. Det går alldeles utmärkt att göra en sats glass, ställa in den i frysen och röra om med jämna mellanrum. Eller fixa en massa is och två metallbunkar. En metallbunke att ha isen i och en att ha glassmeten i. Ställ smetbunken i isbunken och rör om. Ta-da. Glassmaskin.
Men men... Att göra glass. Det är inge svårt.
Jag är ganska säker på att man kan hitta tusentals recept. Det ena krångligare än det andra. Jag har sett recept med och utan gelatin, med och utan glukossirap, med och utan mjölk, hela ägg eller bara äggula osv.
Givetvis kan man krångla till det hur mycket som helst men en enkel grund är
1 dl Mjölk
1 dl Grädde
1 äggula
1/2 dl socker
Smaksättning
Problemet med ovanstående är att det är lite för lite för att man skall kunna vispa ägg och socker på ett bra sätt så gör minst dubbel sats.
Receptet blir en ganska "nyttig" glass och det tycker jag är ganska tråkigt så jag brukar ha mer grädde och mindre mjölk och jag är inte helt främmande att söta mer men kanske med lite brynt socker eller honung.
Det du behöver göra är att vispa grädden i en bunke och vispa ägg och socker i en annan. Rör ner mjölken i äggsmeten och vänd ned grädden när mjölken är utblandad. Smaksätt med vanilj eller choklad eller någonting annat roligt.
Viktigt att tänka på. Gör man på det viset får man den enklaste tänkbara glassen men då kommer man också äta rå äggula. Det kan vara oangenämt och det kan, om man köper fel ägg, vara farligt.
Vill man engagera sig aningen mer blandar du mjölken och grädden med exv vanilj. Värmer tills det nästan kokar och under tiden vispar du ägg och socker fluffigt sedan häller du på gräddmjölken på äggen och skickar tillbaka smeten i kastrullen.
Nu kommer det knepiga för du skall nämligen sjuda smeten i ett par minuter (tänk 4-5 minuter) och smeten skall helst inte gå över 85 grader. Har du en termometer är det bra. Smeten får inte koka för då får du äggröra.
När du är klar kyler du alltihop och vips har du en ganska avancerad och mycket god glassbas att smaksätta med jordgubbar, hackad choklad, blåbär eller varför inte punsch?
Ekonomi
Grundreceptet kostar ca 22 kr/liter exkl smaksättning. Köper du en vaniljstång idag får du betala mellan 40-60 kr/st vilket är absurt men så är det och jag skulle nog inte göra mer än två liter glass per vaniljstång och då är du uppe i en femtiolapp per liter glass.
En bättre vaniljglass får du för runt 30 kr/liter men då är det mycket mindre vanilj i.
Smaksätter man glassen lite mer exotiskt blir det inte fasligt mycket dyrare och det är väl då det blir skillnad. En liter Ben & Jerrys eller Häagen-Dazs går lös på allt mellan en hundring och hundrasjuttio kr litern i en välsorterad Willysbutik och om du byter mjölk mot grädde, knäcker i någon extra äggula, kryddar med en hel vaniljstång per liter, några minimarshmallows och en rejäl hög hackad, fin choklad kommer du fortfarande inte upp i de summorna. Ringla över lite hemmagjord chokladsås som du gjorde för ett par kronor och du kommer vara i himmelriket för ungefär hälften så mycket pengar som det skulle kosta att köpa det färdigt.
Men den stora vinsten är så klart att du får det precis som du vill ha det och kan imponera på gästerna med egen, hemmagjord, ekologisk glass.
Enda gången jag gör glass är när jag vill ha någonting som inte finns. Det är ganska sällsynt med whiskyglass. Eller en citronglass som är så syrlig att grädden skär sig. Eller varför inte morot/lakritsglass?
Gör du glass?
fredag 15 november 2019
Bud på Hemfosa
Inlägget innehåller affiliatelänkar
Först kom ett bud på Swedol i måndags och idag kom det ett bud på Hemfosa. Jag tycker det här med bud är svårt. I fallet Swedol förutsätter jag att köpet kommer gå igenom men jag vill inte äga köparen vilket var en möjlighet genom erbjudandet varför jag sålde mitt innehav direkt.
I fallet Hemfosa är det svårare tycker jag.
Samhällsbyggnadsbolaget i Norden (SBB) publicerade i morse ett bud på hela Hemfosa. Jag äger båda aktierna men har betydligt större vikt i Hemfosa.
Budet går i korthet ut på att man får 120 kr kontant för 45 % av aktierna och de resterande 55 % av aktierna man äger får man 5,5 B aktier i SBB (för preffarna är villkoren lite annorlunda). Baserat på slutkursen i SBB igår är aktievärdet i erbjudandet drygt 131 kr/Hemfosaaktie. Totalt ger det ett värde på erbjudandet motsvarande straxt över 126 kr/aktie i Hemfosa vilket kan jämföras med gårdagens stängningskurs om 102,8 kr/st. Det ger ungefär 22 % premie.
Så långt är allting gott och väl.
Jag lyssnade på presentationen i samband med budsläppet nu i morse och jag tyckte att det framkom tveksamheter gällande finansieringen av köpet vilket skulle kunna innebära att balansräkningen i det nya bolaget kan bli relativt ansträngd initialt.
Det fanns en del andra frågor men det mesta tyder nog på att det finns fördelar med att slå samman de båda bolagen.
Bredvid det här budet ligger ett erbjudande från SBB att teckna nya aktier i en nyemission vilken syftar till att skjuta till nytt kapital till SBB i samband med köpet. Varje aktie ger 1 teckningsrätt och 13 teckningsrätter ger rätt att teckna 1 ny aktie för 23 kr/st.
Mina tankar
Dels är jag inte riktigt lika säker på att det här budet kommer gå igenom. Priset är rimligt men det finns ingen solklar storägare. De tio största ägarna i Hemfosa äger drygt 33 % av bolaget och majoriteten av dem är fonder.
Fonder må vara ett känslolöst kapital men jag är inte helt säker på att det räcker för att ge 90 % av kapitalets accept i budet.
Aktierna handlas till ungefär samma substanspremie och verksamhetens värde och fastigheternas värde tyder inte på att budet skulle ligga på en felaktig nivå men SBB är i min värld ett aningen sämre bolag än Hemfosa varför jag inte alls känner mig bekväm med att äga en lika stor portion av SBB som den jag äger i Hemfosa.
SBB aktien föll dessutom ganska kraftigt på det här beskedet vilket innebär att det inte finns någon egentlig anledning idag att teckna aktier i nyemissionen för 23 kr när man kan köpa aktier över börsen för 22 kr/st.
Utöver det verkar inte heller de som köper och säljer aktier i Hemfosa idag vara övertygade om budets förträfflighet eftersom det säljs aktier för 114 kr vilket för all del är betydligt högre än gårdagens kurs men det är också mycket lägre än budet så det finns en stor grad av osäkerhet här.
I ärlighetens namn tycker jag det här är skitsvårt.
Skulle jag rida med i budet kommer jag stå med en hygglig summa kontanter i näven och en position i SBB stor nog att göra den aktien till mitt tredje största innehav och lika stort som Hemfosa är idag. Jag är ganska bekväm med dagens fördelning och tror inte att jag vill ha SBB så högt upp i listan.
Alternativet är givetvis att försöka få högre andel kontanter för Hemfosaaktierna eller att sälja SBB aktier men jag vill heller inte göra någonting förhastat.
Summering
Min grundtes just nu är att det här budet inte kommer gå igenom. Risken är då stor att SBB ändå väljer att ta den del av Hemfosa man får vilket i värsta fall gör Hemfosa till en zombie utan egentlig egen kraft att göra någonting. Det vore riktigt trist.
Min förhoppning är att budet går igenom; att kursen i SBB repar sig och att jag badar i guld och champagne lagom till jul men jag hyser vissa farhågor om att det inte kommer bli riktigt så bra. Jag kommer hålla ganska noggrann koll de kommande månaderna. Skulle Hemfosaaktien handlas till 125 kr säljer jag den och får jag 23,5 kr ungefär för SBB säljer jag nog den också. Sen kan man alltid köpa tillbaka när det lugnat ner sig.
I dagsläget ser det inte sannolikt ut att jag kommer sälja mina aktier i förtid och jag kommer egentligen inte bli särdeles missnöjd om budet falkler givet att SBB inte blir så stora ägare i Hemfosa att Hemfosa slutar vara ett bra bolag.
Vad tänker du?
torsdag 14 november 2019
Robotavkastning - Reklam
(Det här inlägget innehåller reklam men tankar och åsikter är författarens egna)
Jag har nu investerat med hjälp av Fundlers robottjänst sedan april och mycket roligt har hänt sedan dess. Dels har vi fått möjlighet att investera i fler spännande portföljer där investeringsinriktningarna skiljer sig åt vilket gör att vi kan diversifiera på ett bra sätt. Dels har Fundler fått till ett samarbete som gör att de nu kan hjälpa till att förvalta pensionskapital.
Jag vidhåller fortfarande att det främsta skälet att välja en robotrådgivare som Fundler är enkelheten. De flesta är inte bekväma med att fatta egna val när det kommer till sparande.
Det är lätt att glömma det när man är så intresserad som jag är men väldigt många behöver en liten spark i rumpan så att man kommer igång med ett månadssparande och därefter behöver man få känna sig trygg i sitt val. Fundler är en aktör där man kan känna sig trygg med sitt val och man behöver sedan inte vara mer aktiv än att se till att man har pengarna på lönekontot när de skall dras via autogirot.
Utveckling
I september skrev jag om deras nya portföljalternativ vilka jag hunnit testa i några månader nu och jag är faktiskt riktigt nöjd.
Två månader är alldeles för kort tid att få någon form av rättvisande bedömning på hur investeringarna står sig men jag bad dem ge mig deras utvecklingsdata för helåret och jag tycker det är munter läsning.
Ett knappt år är också lite lite men det finns en hel del data på hur det skulle ha sett ut även tidigare och det ser bra ut. Kolla på grafen ovan. Visst är den fin?
En av mina favoritportföljer i Fundlers batteri av alternativ är Real Vision. Den portföljen innehåller massor av räntor kombinerat med reala tillgångar. Jag förväntar mig låg men stabil avkastning över tid men när man testar strategin bakåt i tiden har den på tre år gett drygt 8 % i genomsnittlig årlig avkastning vilket är makalöst bra med tanke på innehållet.
Ser man till årets utveckling är vi uppe på drygt 11 % vilket är fantastiskt. Kombinerar man denna, förhållandevis trygga portfölj med någonting där aktieandelen är högre, borde man kunna få en mycket fin riskjusterad avkastning över tid.
En annan portfölj vars strategi skapar varma känslor hos en utdelningsinvesterare som jag är deras portfölj Högutdelande. Utvecklingen än så länge i år är magnifika 30,2 %. Det spöar portföljens jämförelseindex men vad bättre är så håller portföljen jämna steg med våra alternativa möjligheter som exv världsindex (31,4 %) och det svenska indexet (29,7 %). Det som avviker är främst volatiliteten där man i portföljen Högutdelande får bättre eller lika bra avkastning till en lägre volatilitet vilket innebär att den riskjusterade avkastningen är högre för portföljen än om man valt ett eget indexsparande.
De här två portföljerna tillsammans ger en ganska klassisk portföljbalans med god diversifiering över geografin och beroende på hur man viktar innehaven även över aktier och räntor.
Pension
En nyhet de nyligen lanserade är pensionsförvaltning. Om du sitter i en tjänstepensionslösning som inte är kollektivavtalad kan du enkelt flytta den till en annan förvaltare och när jag kikar på exempelvis konsumenternas jämförelsesajt inser jag att det så klart finns billigare alternativ, om man är beredd att göra det mesta själv och vet vad man vill ha, men det finns också förvånansvärt många alternativ som är svindyra.
Fundler tar 0,74 % för sin lösning och vad jag kan se är det ett pris som ligger i det nedre spannet och om man betänker att de erbjuder rådgivning på pensionskapitalet verkar deras prissättning vara riktigt konkurrenskraftigt och vara ett av de bästa på marknaden.
Tyvärr ligger mitt tjänstepensionskapital nästan uteslutande i kollektivavtalade lösningar där jag själv har väldigt lite flexibilitet men hade jag haft valet hade jag definitivt övervägt den här tjänsten.
Summering
På det hela taget är jag mycket nöjd med erfarenheten och bekantskapen som Fundler inneburit.
Jag har mötts av en snabb och kompetent kundtjänst. Ni som läst de andra inläggen kanske noterade att bolagets VD till och med kommenterade på mitt förra inlägg vilket säger mig att de är aktiva och engagerade och vill hjälpa till och alla i organisationen är beredda att svara på frågor och hjälpa till.
Det är en förhållandevis liten och ny organisation även om personerna bakom har väldigt lång erfarenhet men deras ungdom som organisation innebär att de utvecklas och håller sig på tårna hela tiden. Bara på den korta tid jag har varit kund har de lanserat en ny hemsida och flera nya, roliga funktioner och en rad nya portföljstrategier och produkter som kan tilltala även en ekonominörd som jag själv.
Men till syvende och sist. Fundler är ett enkelt och trevligt sätt att få pengarna att växa utan att det kostar skjortan. Ett smidigt sätt att göra en liten förändring idag till en bekvämare framtid med bara några klick.
Riskinformation: Historisk utveckling är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Hos Fundler investeras dina pengar i fonder som är utvalda med omsorg för att du ska få så hög avkastning som möjligt utan att ta onödiga risker. Om investeringen sker i värdepapper som handlas i annan valuta än svenska kronor tillkommer en valutarisk.
måndag 11 november 2019
Bud på Swedol - 35 % premie
Inlägget innehåller affiliatelänkar
Idag kom så det nästan väntade budet på Swedol. Nordstiernan, som är huvudägare i Swedol, är också huvudägare i Momentum Group vilka äger Tools. Momentum Group lägger ett bud på hela Swedol backat av Nordstiernan.
Budet är uppdelat i två möjligheter. Antingen får man 46,50 kr/aktie i kontanter eller så får man 0,4 aktie i Momentum Group. Premien är ungefär 35 % om man väljer kontanter men bara 21 % om man väljer aktier.
Jag har bara som hastigast kollat på siffrorna i Momentum men jag känner spontant att det man får om man väljer att gå över som aktieägare där är ett sämre bolag än det man redan har. Det är väl också därför man känner att man vill sammanfoga verksamheterna? Det innebär att siffrorna i Momentum kan bli lite bättre för just nu verkar man ha hälften så hög vinst i relation till omsättning som Swedol. Momentum är också aningen dyrare än Swedol och tillväxten ser ut att vara lägre.
Swedol är mitt tredje största innehav med straxt under 5 % portföljvikt och man skulle kunna tro att det här är en positiv nyhet för mig men jag blir inte särdeles glad. Dels är det inte tillräckligt mycket pengar för att dessa 35 % skall ha en materiell effekt eftersom portföljandelen bara är 5 % men detta innebär också att jag förlorar ett bolag ur portföljen jag mycket gärna vill äga.
Jag har inte hunnit bilda mig en uppfattning ännu men det känns sannolikt att det här budet kommer gå igenom och instinktivt lutar jag åt att ta kontanterna och om jag tycker att det vore rimligt att äga Momentum får jag väl köpa den aktien då; när jag väl bestämt mig.
15 % extra pengar, kontant i näven blir ännu mer eftersom Momentum är 17 % dyrare sett endast till P/e multipeln.
Vad skall jag nu göra med de extra tusenlapparna?
lördag 9 november 2019
Bhoga - En glittrande restaurangdröm i ett grått Göteborg
Det händer att jag försöker vara romantisk. Det är inte ofta och jag vet inte hur väl jag lyckas men hustrun har än så länge valt att stanna så något rätt gör jag kanske ändå.
Den här hösten är det 10 år sedan vi förlovade oss så jag försökte sätta ihop en liten överraskning för min fagra hustru.
Jag spenderade någon månad med att skicka hem små överraskningar till henne. Tyvärr kollar hon nästan aldrig brevlådan så jag var tvungen att avslöja mina intentioner redan vecka två men det blev ganska bra ändå.
Tillslut hade jag berättat att jag lyckats få tag i en barnvakt och att jag bokat två platser på en restaurang vi har pratat om sedan innan dottern kom men aldrig hunnit besöka. Nu var det äntligen dags.
Jag var riktigt orolig inför den utvalda kvällen eftersom hela familjen varit rejält förkylda i flera veckor innan. Det är lite poänglöst att gå på fin restaurang om man knarkar mentolnässpray och Vicks Superstrong samtidigt som man kämpar för att inte hosta ut ena lungan. Men vi klarade oss. Den utvalda lördagen var vi tillräckligt friska för att på ett behagligt sätt kunna njuta av upplevelsen och njuta gjorde vi.
Bhoga
Personligen är jag av åsikten att skall man gå ut på restaurang skall man göra det ordentligt. Många människor skulle mycket hellre gå någonstans där man kunde beställa in 300 g oxfilé med bea och en stor stark för 200 kr än gå på en restaurang som råkar ha en stjärna i Michelinguiden och då är det en annan upplevelse än den jag eftersträvar vilket kanske är viktigt att belysa.
Jag tillhör kategorin människor som inte går på restaurang med primärt mål att bli mätt. Jag går på restaurang för upplevelsen av mat och dryck utöver det vanliga.
Det får man på Bhoga.
Jag pratade med en kollega inför besöket som hade varit och ätit deras trerätters och hon var nöjd med upplevelsen men missnöjd med att de inte hade skalat upp portionerna tillräckligt när de sänkte antalet rätter. Det är en upplevelse jag upplevt flera gånger och jag kan ärligt talat inte riktigt förstå varför det skall vara så svårt att ge folk vettiga mängder käk när man själv komponerar menyn, men visst...
När jag ger mig ut för att uppleva en ny restaurang försöker jag få hela upplevelsen så för vår del blev det en 9-rätters meny och var sitt dryckespaket till det. Det slutade då inte i 9 rätter för om inte vi räknade helt fel lyckades vi tillslut klämma i oss 11 rätter (eller kanske 12). Eftersom vi höll på i nära fyra timmar var vi inte proppmätta utan behagligt nöjda.
Som jag nämnt någon gång tidigare är jag både gluten- och laktosintolerant vilket inte påverkar min vardag särdeles mycket eftersom jag jobbat som kock länge och har gott grepp om vad jag kan äta och på de flesta restauranger kan jag välja någonting som ganska säkert inte utgör ett problem.
På den här typen av restaurang har jag inte den möjligheten så jag får alltid hoppas på att kockarna har koll på vad de pysslar med.
Personalen hade för en gångs skull faktiskt läst min bokningsnotis så det fanns förberett även för mig vilket alltid är ett plus. Det är tyvärr inte säkert att restaurangerna bryr sig, ens på den här nivån. Ofta plockar de bara bort de element som inte passar och då förstörs ofta upplevelsen vilket är lite tråkigt men då uppskattar jag de restauranger som i förväg skickar en notis om att jag inte kommer kunna ta del av hela upplevelsen eller försöker, efter bästa förmåga, tillgodose de behov jag har.
Det kanske skall noteras att jag personligen avskyr att laga mat till allergiker och värre än det är de som låtsas vara allergiker för att de inte gillar någonting eller de som osmakligt nog anmäler någon form av diet när de går ut och äter så jag har full respekt för att folk i industrin kan vara trötta på oss men ändå. Det är onekligen trevligt att få möjlighet att uppleva huvuddelen av menyn i ett relativt oförändrat skick.
Upplevelsen
Jag har tagit mig igenom många av stjärnor vi har i Sverige och jag har hittat till en del som ligger utanför vårt rikes gränser också och ibland blir jag positivt överraskad och ibland blir jag negativt överraskad. Bhoga klarade de högt ställda förväntningarna men jag konstaterade att de gör skäl för sin stjärna men i dagsläget är det inte sannolikt att de får en till.
Det är en ganska opretentiös restaurang sett till inredning. Ibland får man en känsla av att man har hamnat i mormors kök för det verkar ibland som om restaurangen köpt upp delar av ett dödsbo när de skulle skaffa skålar, vaser m.m. men i övrigt är det strikt och modernt.
Servicen är bekväm och familjär och mycket rapp. Personalen är kunnig och livlig med ett leende på läpparna vilket alltid är trevligt.
Maten var mycket bra. Det är lite skitnödigt att det har blivit sport att servera mat där man vet vad djuret hette och vilken bonde som plockat grönsakerna men trots detta veritabla uppstoppade kvastskaft höll maten en genomgående utmärkt standard. Man har begränsat sig lite i och med att man endast serverar saker som växer eller lever i närområdet. Från Dalsland i norr till Halland i söder men inte längre än så vilket gör att choklad och tamarind inte finns på menyn (men de serverar kaffe till efterrätten så helt konsekventa är de inte).
Mat och dryck kombinerades enastående och smått lyriska kunde vi, ganska sent på kvällen, sätta oss i vår droska hem.
En rätt förtjänar ett extra omnämnande och det var ankan vi fick till huvudrätt. Om man valde den stora avsmakningsmenyn fick man anka istället för gris till huvudrätt och det var inte ett dåligt byte. Detta perfekt tillagade ankbröst serverades med en bit sotad pumpa, anksky och en puré på pumpa och brynt smör. Det var kärlek vid första ögonkastet och även om det fanns flera rätter som tävlade om vår gunst tyckte vi båda att detta var måltidens höjdpunkt. Kanske är det rimligt men vi brukar ganska ofta tycka att huvudrätten mest är en brygga och de mest framträdande, experimentella smakerna får man i förrätterna eller efterrätterna men just här var det huvudrätten som var bäst i vårt tycke.
En sista rolig liten extra anekdot är att under en av rätterna tyckte kocken att han inte fick den uppmärksamhet han behövde av servicen eftersom servitören just då stod och guidade oss genom dryckespaketet. Kocken valde i den situationen att själv gå ut med maten eftersom han (gissar jag) ansåg att maten skulle serveras i just det ögonblicket för att inte förgås. Den typen av nörderi är relativt sällsynt och brukar endast finnas hos de som sätter sitt namn på restaurangen. Givetvis var det så även denna gång för om inte mina ögon helt bedrog mig var det Gustav Knutsson som kom ut med maten och jag tycker alltid det är trevligt att veta att det faktiskt är handpåläggning av stjärnkocken när jag besöker restaurangen. Det gör upplevelsen ännu lite mera speciell.
Summering
Har du några tusenlappar över som du inte måste spendera på NK rean kan jag innerligt rekommendera en kväll på Bhoga. Anspråkslösa lokaler men med en ganska hemtrevlig atmosfär ramar in en fantastisk kulinarisk upplevelse värd den stjärna de besitter.
Den här hösten är det 10 år sedan vi förlovade oss så jag försökte sätta ihop en liten överraskning för min fagra hustru.
Jag spenderade någon månad med att skicka hem små överraskningar till henne. Tyvärr kollar hon nästan aldrig brevlådan så jag var tvungen att avslöja mina intentioner redan vecka två men det blev ganska bra ändå.
Tillslut hade jag berättat att jag lyckats få tag i en barnvakt och att jag bokat två platser på en restaurang vi har pratat om sedan innan dottern kom men aldrig hunnit besöka. Nu var det äntligen dags.
Jag var riktigt orolig inför den utvalda kvällen eftersom hela familjen varit rejält förkylda i flera veckor innan. Det är lite poänglöst att gå på fin restaurang om man knarkar mentolnässpray och Vicks Superstrong samtidigt som man kämpar för att inte hosta ut ena lungan. Men vi klarade oss. Den utvalda lördagen var vi tillräckligt friska för att på ett behagligt sätt kunna njuta av upplevelsen och njuta gjorde vi.
Bhoga
Personligen är jag av åsikten att skall man gå ut på restaurang skall man göra det ordentligt. Många människor skulle mycket hellre gå någonstans där man kunde beställa in 300 g oxfilé med bea och en stor stark för 200 kr än gå på en restaurang som råkar ha en stjärna i Michelinguiden och då är det en annan upplevelse än den jag eftersträvar vilket kanske är viktigt att belysa.
Jag tillhör kategorin människor som inte går på restaurang med primärt mål att bli mätt. Jag går på restaurang för upplevelsen av mat och dryck utöver det vanliga.
Det får man på Bhoga.
Jag pratade med en kollega inför besöket som hade varit och ätit deras trerätters och hon var nöjd med upplevelsen men missnöjd med att de inte hade skalat upp portionerna tillräckligt när de sänkte antalet rätter. Det är en upplevelse jag upplevt flera gånger och jag kan ärligt talat inte riktigt förstå varför det skall vara så svårt att ge folk vettiga mängder käk när man själv komponerar menyn, men visst...
När jag ger mig ut för att uppleva en ny restaurang försöker jag få hela upplevelsen så för vår del blev det en 9-rätters meny och var sitt dryckespaket till det. Det slutade då inte i 9 rätter för om inte vi räknade helt fel lyckades vi tillslut klämma i oss 11 rätter (eller kanske 12). Eftersom vi höll på i nära fyra timmar var vi inte proppmätta utan behagligt nöjda.
Som jag nämnt någon gång tidigare är jag både gluten- och laktosintolerant vilket inte påverkar min vardag särdeles mycket eftersom jag jobbat som kock länge och har gott grepp om vad jag kan äta och på de flesta restauranger kan jag välja någonting som ganska säkert inte utgör ett problem.
På den här typen av restaurang har jag inte den möjligheten så jag får alltid hoppas på att kockarna har koll på vad de pysslar med.
Personalen hade för en gångs skull faktiskt läst min bokningsnotis så det fanns förberett även för mig vilket alltid är ett plus. Det är tyvärr inte säkert att restaurangerna bryr sig, ens på den här nivån. Ofta plockar de bara bort de element som inte passar och då förstörs ofta upplevelsen vilket är lite tråkigt men då uppskattar jag de restauranger som i förväg skickar en notis om att jag inte kommer kunna ta del av hela upplevelsen eller försöker, efter bästa förmåga, tillgodose de behov jag har.
Det kanske skall noteras att jag personligen avskyr att laga mat till allergiker och värre än det är de som låtsas vara allergiker för att de inte gillar någonting eller de som osmakligt nog anmäler någon form av diet när de går ut och äter så jag har full respekt för att folk i industrin kan vara trötta på oss men ändå. Det är onekligen trevligt att få möjlighet att uppleva huvuddelen av menyn i ett relativt oförändrat skick.
Upplevelsen
Jag har tagit mig igenom många av stjärnor vi har i Sverige och jag har hittat till en del som ligger utanför vårt rikes gränser också och ibland blir jag positivt överraskad och ibland blir jag negativt överraskad. Bhoga klarade de högt ställda förväntningarna men jag konstaterade att de gör skäl för sin stjärna men i dagsläget är det inte sannolikt att de får en till.
Det är en ganska opretentiös restaurang sett till inredning. Ibland får man en känsla av att man har hamnat i mormors kök för det verkar ibland som om restaurangen köpt upp delar av ett dödsbo när de skulle skaffa skålar, vaser m.m. men i övrigt är det strikt och modernt.
Servicen är bekväm och familjär och mycket rapp. Personalen är kunnig och livlig med ett leende på läpparna vilket alltid är trevligt.
Maten var mycket bra. Det är lite skitnödigt att det har blivit sport att servera mat där man vet vad djuret hette och vilken bonde som plockat grönsakerna men trots detta veritabla uppstoppade kvastskaft höll maten en genomgående utmärkt standard. Man har begränsat sig lite i och med att man endast serverar saker som växer eller lever i närområdet. Från Dalsland i norr till Halland i söder men inte längre än så vilket gör att choklad och tamarind inte finns på menyn (men de serverar kaffe till efterrätten så helt konsekventa är de inte).
Mat och dryck kombinerades enastående och smått lyriska kunde vi, ganska sent på kvällen, sätta oss i vår droska hem.
En rätt förtjänar ett extra omnämnande och det var ankan vi fick till huvudrätt. Om man valde den stora avsmakningsmenyn fick man anka istället för gris till huvudrätt och det var inte ett dåligt byte. Detta perfekt tillagade ankbröst serverades med en bit sotad pumpa, anksky och en puré på pumpa och brynt smör. Det var kärlek vid första ögonkastet och även om det fanns flera rätter som tävlade om vår gunst tyckte vi båda att detta var måltidens höjdpunkt. Kanske är det rimligt men vi brukar ganska ofta tycka att huvudrätten mest är en brygga och de mest framträdande, experimentella smakerna får man i förrätterna eller efterrätterna men just här var det huvudrätten som var bäst i vårt tycke.
En sista rolig liten extra anekdot är att under en av rätterna tyckte kocken att han inte fick den uppmärksamhet han behövde av servicen eftersom servitören just då stod och guidade oss genom dryckespaketet. Kocken valde i den situationen att själv gå ut med maten eftersom han (gissar jag) ansåg att maten skulle serveras i just det ögonblicket för att inte förgås. Den typen av nörderi är relativt sällsynt och brukar endast finnas hos de som sätter sitt namn på restaurangen. Givetvis var det så även denna gång för om inte mina ögon helt bedrog mig var det Gustav Knutsson som kom ut med maten och jag tycker alltid det är trevligt att veta att det faktiskt är handpåläggning av stjärnkocken när jag besöker restaurangen. Det gör upplevelsen ännu lite mera speciell.
Summering
Har du några tusenlappar över som du inte måste spendera på NK rean kan jag innerligt rekommendera en kväll på Bhoga. Anspråkslösa lokaler men med en ganska hemtrevlig atmosfär ramar in en fantastisk kulinarisk upplevelse värd den stjärna de besitter.
onsdag 6 november 2019
Vad gör "vanligt" folk för att spendera alla sina pengar?
Ibland funderar jag på vad folk gör med sina pengar. När jag tittar på en normal dag, vecka, månad och år i mitt liv inser jag att det finns gott om ställen där jag hade kunnat prioritera annorlunda och på så sätt få pengarna att rinna genom fingrarna men det finns fortfarande gränser.
En vecka är i regel sju dagar lång. Många går till jobbet måndag till fredag och är där ungefär mellan 8-17 med avbrott för lunch och om man inkluderar restid borde det innebära att den vanlige knegaren är hemma runt sextiden efter att ha hämtat ungarna från förskolan/fritids.
Om vi antar att man behöver en liten stund på morgonen för att göra sig i ordning och samma timme för att lämna ungarna och resa till jobbet borde det innebära att man går upp ungefär sex till halv sju. Skall man få åtta timmars sömn behöver man sova vid 22 ungefär vilket rimligtvis ger fyra timmar per kväll till fritid.
På dessa 4 timmar skall veckans vardag skötas. Det skall handlas, lagas mat, städas, diskas, tränas, barnens aktiviteter skall klaras av och läxor skall läsas. Någonstans där vill man kanske få tid att slapp lite i soffan inför sänggåendet över en god bok.
Det man inte hinner med, eller orkar med på veckans fem första dagar får man ta hand om på helgen. Man kanske inte hinner storstäda och storhandla på vardagarna så det får söndagen användas till. Och det finns alltid någonting som behöver fixas. Bilen behöver tvättas, deklarationen behöver lämnas in, räkningarna behöver betalas, trädäcket behöver oljas in osv.
I bästa fall finner man sig fri och ledig på lördagens senare del om man inte redan är inbokad på dop, födelsedagskalas, avtackning, parmiddag, barnkalas, svärmorsfika, svensexa, bröllop... Listan kan göras lång.
Självklart kan allt detta kosta pengar. Ett flådigt hus kostar pengar. Speciellt om man skall ha två bilar utanför. Man kan köpa dyr mat och hålla sig med massor av olika abonnemang men sen då? Ett träningskort och en årlig semesterresa kostar inte en förmögenhet även om man kan spendera massor av pengar om man bara vill.
Det jag främst ser som problemet i ekvationen är tid. När hinner folk spendera sina pengar?
Ett av mina främsta intressen är att gå på restaurang. Sedan dottern kom kan vi räkna tillfällena då vi inte varit sjuka eller så trötta att vi knappt orkat sitta upp; speciellt om vi försöker kombinera dessa förutsättningar med några timmars ledighet. Utöka detta till att man i regel behöver mer än någon timmes förvarning för att lyckas skaka fram en barnvakt och tillfällena för förströelse blir mycket sällsynta.
Det är inte så att jag inte vill spendera pengar men i de flesta fall har jag inte energi nog att spendera pengar.
Även om vi hade valt att köpa en robotdammsugare (eller städhjälp), matkasse (eller hämtmat inkl lunch varje dag), fler bilar (vad vi nu skulle med dem till, och en större bostad, skulle vi ändå kunna spara pengar. Definitivt inte lika mycket men alla dessa bekvämligheter kostar nu inte så förtvivlat mycket (givet att man väljer bruksbilar och inte köper en herrgård).
Det jag föreställer mig kostar pengar är kanske vissa sporter. Det är inte särdeles billigt med motorsport exempelvis. Att resa till Frankrike över helgen för att prova vin är ganska långt från gratis och en shoppingweekend i Hongkong torde kunna bli ganska dyrt.
Men hur i hela världen skall man orka med det när man har familj och barn och jobb och...
Jag orkade förträffligt väl spendera pengar på krogen eller på resa när jag var 25 år och barnfri men med en 2,5 år gammal dotter orkar inte den här lönnfeta 38-åringen spendera några tusenlappar på en blöt fredagskväll. Jag hade förmodligen klarat av att förslösa några tusenlappar på en bättre sorterad whisky- eller vinbar men definitivt inte varje helg.
Så hur gör folk för att hitta energi nog att spendera alla sina pengar?
Har du några tips?
En vecka är i regel sju dagar lång. Många går till jobbet måndag till fredag och är där ungefär mellan 8-17 med avbrott för lunch och om man inkluderar restid borde det innebära att den vanlige knegaren är hemma runt sextiden efter att ha hämtat ungarna från förskolan/fritids.
Om vi antar att man behöver en liten stund på morgonen för att göra sig i ordning och samma timme för att lämna ungarna och resa till jobbet borde det innebära att man går upp ungefär sex till halv sju. Skall man få åtta timmars sömn behöver man sova vid 22 ungefär vilket rimligtvis ger fyra timmar per kväll till fritid.
På dessa 4 timmar skall veckans vardag skötas. Det skall handlas, lagas mat, städas, diskas, tränas, barnens aktiviteter skall klaras av och läxor skall läsas. Någonstans där vill man kanske få tid att slapp lite i soffan inför sänggåendet över en god bok.
Det man inte hinner med, eller orkar med på veckans fem första dagar får man ta hand om på helgen. Man kanske inte hinner storstäda och storhandla på vardagarna så det får söndagen användas till. Och det finns alltid någonting som behöver fixas. Bilen behöver tvättas, deklarationen behöver lämnas in, räkningarna behöver betalas, trädäcket behöver oljas in osv.
I bästa fall finner man sig fri och ledig på lördagens senare del om man inte redan är inbokad på dop, födelsedagskalas, avtackning, parmiddag, barnkalas, svärmorsfika, svensexa, bröllop... Listan kan göras lång.
Självklart kan allt detta kosta pengar. Ett flådigt hus kostar pengar. Speciellt om man skall ha två bilar utanför. Man kan köpa dyr mat och hålla sig med massor av olika abonnemang men sen då? Ett träningskort och en årlig semesterresa kostar inte en förmögenhet även om man kan spendera massor av pengar om man bara vill.
Det jag främst ser som problemet i ekvationen är tid. När hinner folk spendera sina pengar?
Ett av mina främsta intressen är att gå på restaurang. Sedan dottern kom kan vi räkna tillfällena då vi inte varit sjuka eller så trötta att vi knappt orkat sitta upp; speciellt om vi försöker kombinera dessa förutsättningar med några timmars ledighet. Utöka detta till att man i regel behöver mer än någon timmes förvarning för att lyckas skaka fram en barnvakt och tillfällena för förströelse blir mycket sällsynta.
Det är inte så att jag inte vill spendera pengar men i de flesta fall har jag inte energi nog att spendera pengar.
Även om vi hade valt att köpa en robotdammsugare (eller städhjälp), matkasse (eller hämtmat inkl lunch varje dag), fler bilar (vad vi nu skulle med dem till, och en större bostad, skulle vi ändå kunna spara pengar. Definitivt inte lika mycket men alla dessa bekvämligheter kostar nu inte så förtvivlat mycket (givet att man väljer bruksbilar och inte köper en herrgård).
Det jag föreställer mig kostar pengar är kanske vissa sporter. Det är inte särdeles billigt med motorsport exempelvis. Att resa till Frankrike över helgen för att prova vin är ganska långt från gratis och en shoppingweekend i Hongkong torde kunna bli ganska dyrt.
Men hur i hela världen skall man orka med det när man har familj och barn och jobb och...
Jag orkade förträffligt väl spendera pengar på krogen eller på resa när jag var 25 år och barnfri men med en 2,5 år gammal dotter orkar inte den här lönnfeta 38-åringen spendera några tusenlappar på en blöt fredagskväll. Jag hade förmodligen klarat av att förslösa några tusenlappar på en bättre sorterad whisky- eller vinbar men definitivt inte varje helg.
Så hur gör folk för att hitta energi nog att spendera alla sina pengar?
Har du några tips?
lördag 2 november 2019
Månadsavstämning oktober
Inlägget innehåller affiliatelänkar
Oktober har präglats av ganska mycket stress. På jobbet har vi haft väldigt mycket att göra och en av våra tre ekonomer har varit borta stora delar av månaden. Jag och hustrun har turats om att vabba men tiden jag varit borta har ändå inneburit att det blivit ännu stressigare när jag väl varit på jobbet.
Utöver det har jag haft flera sociala och ideella engagemang som tagit mer tid än jag riktigt känt att jag haft möjlighet att ge och som glasyr på kakan har min redovisningsbyrå krävt lite mer engagemang från mig än en vanlig månad vilket sammantaget innebär att familjen behöver lite lugn och ro i november om vi kan ordna det.
En annan trist sak är att stressen och de återkommande förkylningarna har gjort att jag inte orkat träna särdeles mycket under månaden men jag lyckades få in ett gäng pass de sista veckorna vilket är mycket mer än noll så det löser sig säkert.
Bild: Pixabay.com |
Ekonomi
Det går just nu ganska mycket pengar åt att minska våra skulder och förbereda oss på andra ekonomiska förutsättningar. Tillsammans med att vi båda arbetar 80 % och vabbar ganska mycket så märks det på kontot och på sparkvoten men det går verkligen ingen nöd på oss.
Portföljutveckling
Börsen har varit riktigt snäll mot oss även denna månad. När man läser tidningarna verkar folk skitnervösa och rapporterna var onekligen av blandad kvalitet men så himla farligt tyckte jag inte att det tredje kvartalet var.
Totalt är det egenhopsnickrade AVL-indexet upp 3,17 % (3,79 %) under oktober. YTD är index upp 20,17 % (16,36 %). Det har svängt en hel del under året men det där är ett riktigt hyggligt års resultat.
Portföljen fortsätter att tugga på. Låg volatilitet, relativt låg beta och stark motståndskraft mot nedgångar. Portföljen gick "bara" upp 2,21 % (4,44 %) i oktober. För året är portföljen upp 23,96 % (21,28 %).
Två månader kvar av året. Det skall bli mycket spännande att se var det hela landar.
Sparande
Lite svagare kassaflöde men fortfarande ett bättre resultat på sparandet än föregående månad. Jag tolkar det som att det går fort för oss att rätta mun efter matsäck. Jag sparade 62,44 % (48,78 %) av nettoinkomsten den här månaden.
På helårsbasis har jag sparat totalt 66,8 % (67,16 %). Målet är 60 %.
I den här takten ligger friheten inte så himla långt bort. Jag räknade ut att jag, givet att sparandet kan hålla i sig, ligger ungefär tre år före den långsiktiga planen. Det är riktigt kul att inse.
Utdelning
Oktober brukar vara en hygglig månad. Många bolag delar ut men det är långt ifrån den bästa månaden. I år är dock oktober en riktigt bra månad. Jag har ökat på ganska rejält i några preffar och kvartalsutdelare sedan förra året vilket gett ett rejält avtryck.
Utdelningarna täckte 32,47 % (21,2 %) av en genomsnittsmånads kostnader. Det här täcker exempelvis ett helt års klädinköp inklusive skor för min del. Trevligt att veta att jag inte behöver gå naken om jag inte vill.
Portföljen har täckt totalt 29,60 % (26,89 %) av ett genomsnittligt års kostnader. Målet för året är 25 % och mycket beror på en extra utdelning förra månaden som inte kommer upprepas nästa år men jag klagar inte.
Nedan hittar du en jämförelse över hur utdelningarna fördelar sig över året och hur det sett ut tidigare år.
Bild: AvL
AVL-Portföljen
Det är dags att rationalisera bort det här segmentet av rapporten enligt förklaring i tidigare inlägg. Jag kommer göra separata inlägg om den här portföljen några gånger om året.
Som en sista månadsrapport kan nämnas att portföljen nu är värd 27 396 kr (insatta medel 22 500 kr) vilket innebär att vi fått 4 896 kr (4 373 kr) kr eller 21,76 % (19,88 %) i avkastning på 41 månader.
På 1 år har portföljen gått 23,78 % och på 3 år 30,02 %. Detta kan jämföras med OMXSGI som på samma tidsperioder gått 23,95 % respektive 40,17 %. Det skall bli spännande att se om vi hinner i fatt index på de kommande 15 åren.
Även om jag inledningsvis gnällde lite för att det varit mycket den här månaden har en hel del av det också varit mycket trevligt. Det har varit rejäla sociala balunser med banketter, fester, middagar och små, mysiga hemmakvällar men det har också varit affärsresor med spännande möten, trevliga tillställningar och intressanta utbildningar.
En intressant sak som gick av stapeln den här månaden var att jag höll en utbildning när avdelningen samlades. Jag har aldrig utbildat den mängden människor på samma gång förut så det var spännande. Jag har som tur är omfattande scenvana och har kört 1000-tals presentationer, föreläsningar och träningspass men att hålla en egenkomponerad utbildning för sina, väldigt insatta kollegor, inom ett område där det krävs en hel del förkunskaper; det är ganska speciellt. Här kan man helt plötsligt bli ifrågasatt på ens expertområde vilket skulle kunna påverka självförtroendet för den egna arbetssituationen så det var lite nervöst men det gick bra och kollegorna verkade nöjda.
Eftersom vi redan fått förfrågningar på att hålla den här utbildningen fler gånger både internt men också externt mot andra grupper av intressenter kan det hända att jag precis har kompletterat mina arbetsuppgifter med en ganska intressant delaktivitet.
Hälsa
Jag har fokuserat på att må gött eftersom jag inte kunnat träna riktigt så mycket som jag velat och jag har inte ställt mig på vågen den här månaden så jag har egentligen inget att rapportera.
Däremot kan jag konstatera att det är mentalt lättare att hantera vardagen och sjukdomarna i år än förra året vilket är väldigt positivt. Det är sannolikt en kombination av anledningar till det, inte minst att sömnbristen och jobbstressen inte är lika svår i år även om det just denna månad har varit lite mer än önskvärt på båda fronterna.
Summering
En blandad månad men ändå en lycklig sådan. Ekonomin harvar på. Sparandet blir lite lidande av att vi amorterar någonting hejdlöst men det innebär å andra sidan att vi långsiktigt kommer kunna spara betydligt mer så vi får väl se det positivt även om jag hellre skulle investera mer.
Håll tummarna för att november blir en frisk månad.
//Siffrorna inom parenteserna beskriver situationen föregående månad förutom när det gäller månadens utdelningarna då de beskriver nivån för samma månad året innan.//
Bildkälla: pixabay.com, AvL och Nordnet.se