Dubbelt upp i Investor

Inlägget innehåller affiliatelänkar

I november förra året började Investors aktie falla och i ett drygt halvår har kursen pendlat mellan 360 kr och 400 kr per aktie ungefär (A-aktien).

Under den här perioden har också rabatten ökat och legat mellan 25-30 % så jag har försökt passa på att köpa på mig men det har varit svårt. Dels har girigheten varit stor och jag har alltid väntat på att kursen skall dala lite till men anledning två är givetvis att jag inte haft det allra största av kassaflöden det senaste året. Sist men inte minst har det ju funnits andra fina erbjudanden så jag har inte köpt så många aktier jag hade velat men trots detta har jag ökat min position med drygt 45 %.

Rabatten är fortfarande ungefär 25% enligt IBIndex men nu kostar aktien över 400 kr igen och då blir det tungt. Det är lite av en mental spärr att handla här uppe men jag tror nog att jag skall lyckas om kursen ihållande håller sig här uppe och lönen börjar trilla in på kontot igen.

Investor är förövrigt ett av mina favoritbolag men det är så bra och så tråkigt att jag är dålig på att köpa och det gör att positionen inte utgör mer än 3,5 % av portföljen. Nästa gång rabatten närmar sig 30 % eller kursen dalar mot 350 kr skall jag passa på att dubbla tror jag för även om innehaven är industribolag som just nu har toppvinster i slutskedet av en högkonjunktur, är jag övertygad om att aktien kommer ge en hygglig avkastning de kommande decennierna.



Bildkälla: avanza.se

Jag har fått nytt jobb

Här går det fort i svängarna. Jag sa upp mig i mitten av juli och började sakta men säkert söka lite jobb, uppdatera min profil på Linkedin och uppdaterade mitt CV. Det första jag gjorde efter att jag fått mina papper i ordning var att söka ett ledigt jobb på Skatteverket och tydligen finns det saker i mitt CV som är uppskattat för jag behövde inte söka fler arbeten för jag börjar på måndag.

Jobbet är inte väldans glamoröst och det är en fyra månader lång projektanställning men som chefen beskrev det så får myndigheten projektanslag för ett år i taget så de kan inte anställa folk för perioden efter årsskiftet. Det säger också ganska mycket om hur det är att arbeta på en myndighet. Här följer man reglerna. Om man inte kan säga att folk skall få jobba efter nyår så gör man inte det för en anställning är nämligen ett myndighetsbeslut med långtgående juridiska implikationer.

Spännande!

Jag hoppas så klart att jag får vara kvar ett tag för skatteverket verkar roligt. Det finns många uppgifter jag vill göra och den som känner mig vet att jag hade som roligast under skolgången när de skattejuridiska kurserna skulle avverkas. Av någon sjuk anledning tycker jag att skattelagstiftning är kul. Jag ser det också som en möjlighet att få in en fot på myndigheten för jag hade tyckt det var ganska roligt att arbeta som skatterevisor eller kanske handläggare på företagssidan eller något sånt.

En annan sak jag insåg i och med det här jobbet var att jag kommer tjäna tillräckligt under dessa fyra månader för att teoretiskt klara mig hela 2019 trots att lönen är ungefär densamma som den jag är van vid. Med den vetskapen spelar det ju inte så himla stor roll om jag får vara kvar eller inte för jag kommer ha ett helt år på mig att hitta någonting nytt. Det är en ganska skön insikt.

Vad tror du om detta?


Bildkälla: skatteverket.se

Bokrecension: Investera på höjden

För ett tag sedan uppmärksammade jag att Tessin körde en kampanj. Tessin är ett bolag som crowdfundar kapital till fastighetsinvesteringar och nu har dom skrivit en bok om att investera i fastigheter. Den här boken skall dom ha nära tvåhundrakronor för vilket är helt vansinnigt för en bok med 86 sidor men vem har sagt att vi inte har någon inflation här i världen. Dessutom är ju startups hett så det kanske funkar att sälja den här boken. Vem vet.

Investera på höjden

För den som inte vill lägga en tvåhundring (är det inte galet att vi har tvåhundringar nu? Det är så galet att ordet inte ens finns i den digitala ordlistan som rättar mina blogginlägg) finns det givetvis alternativ. Man kan exempelvis erbjuda en annan persons mailadress som betalning för boken så får man den hemskickad som betalning för att man var så snäll och sålde ut en kompis.

Det var alternativet jag valde. Är du vän med mig är det bara att se upp för jag skyr inga medel för gratisgrejer.

Boken då.

Har du inte spenderat lika mycket tid med att lära dig om fastighetsinvesteringar som jag har så är det faktiskt en mycket bra introduktion. Den samlar det mesta på ett och samma ställe och man får en bra överblick på vad som gäller, vad man kan förvänta sig, vad man skall tänka på och vad man har för alternativ.

Välskriven och lätt med motiverande exempel från några av Sveriges största fastighetsprofiler inbakat bland allt annat matnyttigt. Jag är förvånansvärt positiv.

Det är inte en bok som ger ingående beräkningsexempel, SWOT-analyser och finansieringskalkyler för dig som vill köpa en hyresfastighet i Sveg men för nybörjaren är det en bra bok.

Om någon förövrigt känner till en publikation som skulle göra mig mer säker när det kommer till att direktinvestera i fastigheter är det bara att säga till. Jag tror jag kan det mesta men jag vågar ändå inte riktigt förlita mig på mina egna kunskaper.

Boken är helt enkelt bra som nybörjarintroduktion till fastighetsinvesteringar så kan du lägga vantarna på ett gratisex har du inte förslösat din livsenergi i onödan.



Bildkälla: bokus.com

Kostnader och kostnadstäckning i familjen

Det har varit lite av ett tema under sommaren att jag försöker få ett bättre grepp på hur vår ekonomi ser ut. Jag har förmodligen bättre koll än många men att sätta sig ned och räkna på det gör att man blir säkrare. Jag skrev för ett tag sedan ett inlägg om att vi överväger att sänka vårt sparande. Det beror dels på att vi vill konsumera mer men också att det gör förhållandevis liten skillnad att spara 50 % jämfört med 30 % i vår familj och det beror givetvis på att kostnadsbasen i relation till inkomsterna ser ut som de gör.

Läs "Kan det vara dags för oss att sluta spara?"

Hur som helst satte jag mig ned med mitt excelark och plockade fram våra kostnader. En del saker är enkla och en del saker är lite svårare. När det kommer till mat, nöje, drivmedel, hygien m.m. är det riktigt knepigt för vi har ett gemensamt kreditkort där vi betalar det mesta. Det innebär att man antingen får gå in i varje faktura och beräkna varje enskild post eller så får man göra ett överslag och även om man är noggrann kommer man inte få fram vad som är hygien kontra mat eftersom det som kan köpas i en Willysbutik köps i en Willysbutik oavsett om det är dasspapper eller potatis och på kortfakturan står totalsumman. Jag tycker inte det här är tillräckligt roligt för att spara kvittona och få exakta siffror men med uppskattningar kommer jag hyggligt långt även om jag klumpar ihop en del i matkategorin.

Procentuellt är det kanske inte så spännande men det är bara att räkna. Två medelinkomsttagare som klarar av att spara ungefär hälften.

Den uppmärksamme registrerar att det saknas kategorier för amortering och exv nöjen (om inte dessa är inbakade i diverse men det är de inte). Ovanstående är baskostnader jag inte kan justera väldigt mycket. Givetvis kan vi äta billigare men där handlar det främst om att äta mindre snarare än billigare. Studielånet kan man diskutera huruvida det är en kostnad men jag ser det så trots att jag inte ser amortering som en kostnad.

Skall vi lägga till amortering och nöjen där nöjen är av engångskaraktär så som resor, teknikinköp, restaurangbesök osv då får vi nedanstående situation.

Det säger inte så himla mycket mer än att vi amorterar ganska friskt (eller har stora lån) samt att det finns utrymme för nöjen i vår budget. För den där nöjesposten finns egentligen inte utan är i huvudsak det vi funderar på att lägga till när vi sänker vårt sparande. Det kommer läggas till lite kostnader på andra ställen också men på det hela taget kommer det se ut så där.

Våra kostnader inklusive amortering är det vi räknar som vår likviditetsbas. Vi måste få in de pengarna varje månad. Den basen är ungefär 20 % större än baskostnadsbudgeten.

När jag planerar för framtida frihet brukar jag räkna på likviditetsbasen eftersom det i dagsläget skulle ta 27 år innan vi slutar amortera även om amorteringen halveras om en näve år. Mycket kan hända där men jag vill ändå vara säker.

Om man tittar på det statistiska underlaget konsumerar vi ganska lika genomsnittet på vissa områden men inte på andra. Vi spenderar exv inte 37,000 kr på hushållstjänster årligen. Vi spenderar inte 81,000 kr på fritid och kultur och vi bränner inte 47,000 kr på kläder, möbler, inredning m.m.

Ingen av oss nyttjar tobak regelbundet även om jag inte är främmande för att ta en cigarr någon gång ibland. Vi dricker mycket måttligt även om ett stort intresse för mig är whisky. Utemåltider och alkoholfria drycker är i genomsnitt 18.000 kr och även om familjen AvL gärna går ut på restaurang blir det nog inte riktigt så mycket pengar även om jag gärna hade sett att det blev det (här handlar det bara om tid och bekvämlighet som gör att vi sparar).

Kostnadstäckning från portföljen

De där 20 % kostnadstäckning jag har från portföljen är inte helt 20 % på årets kostnader. Vi har varit lite vidlyftiga när det kommer till inredning m.m. och det har gått lite mer pengar i kategorin "trötta föräldrar behöver spendera pengar för att underlätta livet" så på årets nivåer täcker portföljens utdelningar ungefär 18 % av baskostnaderna och kanske 14 % av kostnaderna inkl amorteringar (för en person). För all del är det ganska jämförbart för familjen som helhet men då får man räkna lite annorlunda.

Med denna uträkning kan jag snabbt konstatera att vi har väldigt långt kvar men samtidigt är det ganska upplyftande att se att portföljen täcker bostadskostnaden exkl amortering och ränta. Eller att portföljen kan täcka två tredjedelar av matkostnaderna.

Jag kan ganska enkelt laga mat som räcker för mer än en person på pengarna portföljen genererar. Skulle vi vara tvungna hade vi nog kunnat klämma in hela familjen på de pengarna och det är ju ganska trevligt att veta. Vi behöver inte jobba för att äta oss mätta.

Summering

Jag vet inte om detta bidrar alls till ditt liv när du läser det här men jag får lite bättre koll på mitt liv. En sak jag reflekterar över är att jag eventuellt räknat lite snålt när det kommer till den framtida friheten. Skall portföljen täcka baskostnaderna är det lugnt för de kommer inte öka så himla mycket oavsett hur vi bär oss åt men det finns mycket man kan lägga pengar på om man skulle vilja.

Nu kan jag tycka att skulle portföljen täcka baskostnaderna relativt väl så kan man antingen ta lite av kapitalet för nöje (i och med att vi inte räknar med exv pensioner) eller så kan vi jobba lite för att täcka den delen av kostnaderna. Jag tror att det senare är där vi kommer landa. Utöver det är det också osannolikt att vi kommer sluta tjäna pengar bara för att våra kostnader är täckta vilket i förlängningen innebär att vår portfölj kommer växa och med den även inkomsterna.

På det hela taget kommer vi inte bli fattiga utan frågan är bara hur lång tid det kommer ta att bli fria och hur mycket vi vill konsumera för tills dess.


Bildkälla: freeimages.com och att välja lycka

AvL-portföljen köper Latour för månadspengen

Inlägget innehåller affiliatelänkar

AvL-portföljen startade i början av maj 2016 som ett projekt där syftet var att ni som läsare skulle kunna följa med på resan och se vad som kunde hända med en relativt liten summa pengar (500 kr) varje månad om man bara var långsiktig nog.

Nu två år senare har vi över 17000 kronor i portföljen och det rullar på ganska hyggligt. Den här månaden fyllde jag på i ett av portföljens investmentbolag, Latour. Latour är ett bolag med både en onoterad industridel och ett antal noterade innehav. Man måste gilla Assa Abloy och Tomra om man skall äga Latour och det gör jag även om det givetvis är möjligt att fundera över värderingen.

Det finns andra investmentbolag som är billigare baserat på substansrabatt men dels vill jag sprida portföljen lite och dels passar det just nu att köpa Latour med ett par procents rabatt.

Köp

Den 16/8 köptes 5 st Latour B för 97,50 kr/st vilket totalt landar på 488 kr efter Nordnets avrundningar. Efter köpen ser portföljen ut som bilden visar

I dagsläget har portföljen ett totalt värde på 17143 kr (insatt 15500 kr). 

Bildkälla: att välja lycka

Hur man gör egen dulce de leche

Visst måste man kunna göra egen kolasås?

Det finns några olika sätt att göra kolasås och hur man gör beror egentligen på hur man vill att det skall smaka. En klassisk kolasås är ett hopkok av socker, smör, sirap och grädde. Man kokar det hela en stund tills såsen blir gyllenbrun och får en lite knäckig smak.

Inga konstigheter där. Det tar en kvart att svänga ihop och priset landar väl ungefär på 60 kr/liter vilket är ungefär halva priset jämfört med att köpa i butik.

I slutet av juli firade vi Fru AvLs födelsedag och då gjorde jag ett par olika kakor/tårtor med dulche de leche. Dulche de leche är en mjölkbaserad sås, mycket lik kolasås, vilken härstammar från Latinamerika. Det är ett ganska bra sätt att konservera mjölk på men i dagens samhälle kanske vi egentligen inte behöver ursäkter att trycka i oss fler kalorier än vi redan gör.

Hur som helst finns det, mig veterligen, inte några laktosfria alternativ till den här såsen så om man vill ha det får man göra egen. Det är inte särdeles svårt men det tar en stund och det är inte alldeles självklart eftersom de flesta recept där ute går ut på att du skall köpa en burk sötad kondenserad mjölk och koka konservburken i tre timmar för att få kolasåsen. Det är dumheter eftersom du givetvis kan göra allt från grunden och det tar inte längre tid.

Recept

1 liter standardmjölk
5 dl vispgrädde
5 dl strösocker
1 tsk bikarbonat

Koka upp mjölk och grädde, ta kastrullen från plattan och rör i socker och bikarbonat, sjud blandningen i ca 3 timmar på låg värme tills såsen är gyllenbrun och du har ca 5 dl sås kvar.

Svårare än så är det inte och det funkar utmärkt med både laktosfria och laktosinnehållande alternativ. Du behöver inte stå och titta på såsen annat än precis i början och precis i slutet men det är bra om du håller dig i närheten, går förbi ibland och rör i grytan.

Priset på den här såsen landar på runt 60-80 kr/liter vilket också är ungefär hälften av vad det hade kostat att köpa färdig men fördelen är att du får en produkt du vet vad den innehåller och du har möjlighet att anpassa den efter dina behov.

Bra va?

Bildkälla: mathem.se

Jag är nog bara en ogin jävel

Det är spännande vilka inlägg folk uppskattar här på bloggen. När jag lägger ned tid och kraft på en utbildande text eller (när jag hade tid med det) en bolagsanalys är det sällan någon som kommenterar och det är inte den typen av inlägg som läses mest.

När jag däremot lackar ur på folk som försöker pruta en femtiolapp på en soffa för 300 kr de har hittat på Blocket, då jädrar smäller det till. Det kanske är något med mina rubriksättningar?

Hur som helst konstaterade jag att upplevelserna går isär gällande att sälja begagnat men många är positiva.

Vad jag dock tycker mig utläsa från kommentarerna är dels att många verkar vilja sälja prylar som har ett reellt värde, de bryr sig inte så mycket om tiden de behöver lägga ned, de uppskattar kontakten med människor betydligt mer än jag gör och de verkar helt okänsliga för slutpriset.

Så här tänker jag

Det är inte tänkt att det här skall bli en följetong men några saker vill jag förtydliga eftersom jag kanske verkade lite bitter.

1: Värde. Det jag köper tenderar jag att använda tills det är slut. Tro det eller ej, det är ganska sällsynt att jag har lätt använda Armanikostymer liggandes som jag vill byta ut för att min garderob behöver förnyas och jag lever i illusionen att mina svettfläckiga, trasiga Dressmanskjortor saknar andrahandsvärde varför jag sällan säljer kläder begagnat.

Likadant med möbler, elektronik, utensilier osv. Det mesta är slut när jag bestämmer mig för att det är dags att sluta använda det. Oftast är det till och med så att hustrun bestämt att prylen är slut långt innan jag gör det.

Först konstaterar jag att byxorna går att laga. Sedan går det att laga men det blir så fult eller de är så slitna att jag får använda dem när jag går hemma och skrotar. Ungefär då brukar hustrun tröttna och då har vi ändå kommit väldigt långt men byxorna kan fortfarande bli trasor, lappar att laga andra kläder med, leksaksstoppning eller någonting annat spännande. Jag brukar aldrig komma till steg tre men oavsett kan jag vara helt säker på att ingen kommer köpa byxorna på tradera.

Skulle det utrangeras någonting ur hemmet har det således oftast ett ganska lågt värde. Jag försökte bli av med ett par udda stolar för ett tag sedan. En snabb kik på Facebook säger att man kan få likadana stolar gratis eller för en 50-lapp stycket. Är det då ens värt tiden?

2: Tid. Att sälja en enskild pryl på någon av de här sidorna tar i bästa fall 10 minuter. Jag kan inte påminna mig om att det någonsin gått så smidigt att fota, lägga upp en bra annons, kommunicera med intressenter, packa och sedan skicka (eller mötas upp och överlämna). Det brukar gissningsvis snarare ta en halvtimme med alla som strular och vill pruta.

För mig spelar det inte särdeles stor roll om jag hade kunnat jobba den tiden och tjänat pengar eller inte. Det är inte grunden i att värdesätta min tid. Att ägna mig åt att sälja begagnade prylar är inte någonting jag tycker är roligt varför det kostar mig energi att pyssla med det och då skall ju helst ersättningen väga upp. Att spendera en halvtimme på att sälja två stolar för en hundring är helt enkelt inte värt det.

Visst är 100 kr alltid 100 kr men med tanke på att de flesta inte skulle blinka över kostnaden för en kaffe och en liten macka från pressbyrån på väg till jobbet för att de glömde äta frukost känner jag att vi kan börja jämförelsen där. För mig är det lättare att skippa den där dyra frukosten än det är att sälja skit på Blocket.

3: Pris och kontakt. Det kan vara nu vi kommer till pudelns kärna. Jag är ganska, väldigt introvert. Missförstå mig rätt nu, jag älskar att umgås med familj och vänner men att leta upp nya människor att umgås med är riktigt tungt. Det är inte en aktivitet jag uppskattar. Främlingar är ännu värre.

Eventuellt är det inte alla i min omgivning som skulle kunna peka ut mig som introvert bara så där men då har det mer att göra med att jag varit duktig på att dölja min inställning snarare än ett genuint karaktärsdrag någon annan sett som jag missat.

Jag tenderar dessutom att kunna vara missunnsam mot folk jag inte känner. Jag har för all del aldrig lyckats uppnå den där genuina glädjen folk verkar få av att ge bort saker men det gör mig heller inte så mycket och det är ju kul om folk jag tycker om blir glada. Om det däremot kommer en fullständig främling och knackar på och skall pruta på soffan jag lagt ut på blocket för 300 kr. Då blir jag grinig och missunnsam. Soffan är ju värd minst 1000 kr. Jättebra skick, bara 15 år och nypris var ju 15.000 kr (rent hypotetiskt).

Jag minns en gång för länge sedan när jag skulle gå över från VHS till DVD (tänk stenåldern, innan Netflix, då man samlade på film). Man kunde hitta annonser på allmänna samlingar för någonstans mellan 5-10 kr/film så jag la ut mina 200 filmer för 1000 kr. Under loppet av en vecka fick jag (om minnet inte sviker mig) fem propåer och alla skulle pruta, den ene värre än den andra. Tillslut fick jag ett bud (det bästa på hela veckan) på 200 kr.

Då sa jag ovänligt och bestämt att jag hellre slänger skiten än ger bort den. Då frågade han var jag bodde (förmodligen för att han faktiskt ville komma och rota i soporna).

Det slutade med att jag gav bort filmerna till ett par vänner med mycket dålig ekonomi.

Jag är alltså så småaktig att jag inte bara kan acceptera de där hundralapparna och gå vidare om jag upplever att jag blir lurad eller förlorar på affären när någon annan tjänar på den. Nu råkar jag tro att det är ett ganska vanligt förekommande drag även om det är lite mer framträdande hos mig.

Slutsats

När jag reflekterar över hur tradigt det är att sälja saker begagnat kan det vara bra att veta lite om hur jag fungerar. Om man inte tycker det är jobbigt att sälja mormors guldarmband för 75 kronor utan mest tycker det är gött att få in lite extra stålar - ja då är det förmodligen helt underbart att sälja på Tradera. Om man tycker att det bästa som finns är att bränna en lördagsförmiddag på att prata med gnidna loppishandlare som måste få lov att pruta för att känna sig duktiga - då är Blocket för dig.

Om någon frågade mig vad jag skulle vara beredd att betala för att slippa hade ni förmodligen blivit förvånade över svaret.

Givetvis handlar allt om perspektiv (och jag kanske bara haft otur även om jag ändå tycker att jag har ganska mycket empirisk erfarenhet vid det här laget) men sälja begagnat är inget för mig. Med det sagt kommer jag fortsätta om jag hittar saker i mina gömmor jag vill få pengar för men det är inte mitt främsta helgnöje, den saken är klar.



Bildkälla: pixabay.com

Hur orkar folk sälja prylar på tradera?

Jag vet att alla sparnördars bästa vän är tradera eller möjligtvis blocket. Det kan verka som om alla vi sparbloggare älskar att rensa i förrådet och försöka kränga skit ingen vill ha för småsummor men jag hatar det.

Jag är ganska förtjust i att köpa prylar på det viset om det är någonting jag vill ha. Folk lägger ut all möjlig skit man kan köpa för en bråkdel av summan det hade kostat att köpa det nytt.

Bild: Pixabay.com

Men att sälja saker. Först skall man rensa ut och bestämma sig för att det är dags att göra sig av med skiten. När man väl gjort det skall man då inte åka iväg med prylarna till tippen eller second hand utan man skall förvara skiten ett litet tag till efter att man har fotat alla grejer. Sen skall man väga skräpet för att lista ut vad det kan tänkas kosta att skicka det och när allt det är gjort kan man komponera en annons.

Med Blocket och Facebook får man stå ut med att halva Sverige hör av sig och frågar vad ens bästa pris är och av någon anledning vill de bli kompis med en. På Tradera får man antingen inte sålt skiten eller så säljs det för en krona.

Om man kommer så långt att man faktiskt får sålt prylarna skall man sedan se till att få betalt, packa sakerna, skriva en adress, knata iväg till butiken och köpa porto och sedan skicka det till köparen.

Allt detta jobb för 25 kronor?

För även om det finns de därute som har stenkoll på att deras gamla prylar är värda si och så mycket pengar vid rätt tid på året så är jag ganska säker på att det paret stolar jag lyckades sälja för en månad sedan inte var värda besväret. När jag gjorde en snabb googling på stolarna hittade jag likadana stolar som skänktes bort på ett flertal platser i landet.

Enda anledningen till att jag faktiskt försökte var för att det kostar mig pengar att köra iväg fullt fungerande prylar till hjälporganisationer så vad jag istället har gjort nu under våren är att jag lagt ut en hög med skräp på Facebook. Om någon vill ha det jag erbjuder kräver jag att de skänker en slant till en hjälporganisation och att de utan diskussion kommer och hämtar prylarna på en tid som JAG bestämmer.

På det viset blir jag av med prylarna kvickt till minimal ansträngning och ingen kostnad samtidigt som jag känner att jag bidrar till en god sak och fullt fungerande prylar får ett nytt hem. Det verkar dessutom vara så att folk är villiga att "betala" mer för sakerna om betalningen är en gåva än om det är pengar till mig för de där stolarna som folk skänkte bort fick jag hundra kronor i gåva för. I annonsen hade jag erbjudit att köpa dem för en tjuga eller skänka en hundring och personen som hämtade stolarna skänkte en hundring.

För att det inte skall låta allt för bittert kan jag väl nämna att jag har försökt om och om igen att sälja prylar men böcker jag läst får jag en femma för, möbler går inte att ge bort och prydnadssaker som inte är konstföremål kan du inte bli av med ens på tippen utan du tvingas gå ut i skogen en mörk natt och gräva ned skiten och hoppas att ingen ser dig.

Så alla ni som tillber Blocket som den underbaraste av inkomstbringaren - Vill du köpa ett piano? Jag har tre du kan få för en hundring styck mot att du kommer och hämtar det. Tre trappor upp utan hiss.

Bildkälla: pixabay.com

Bokrecension: Hitta kursvinnare

När jag var på biblioteket för ett tag sedan så kollade jag in den privatekonomiska hyllan och på det pyttelilla bibliotek jag har närmast mig brukar den sektionen inte vara ett hyllplan utan med lite tur så finns det en bok efter brickan som berättar vart böckerna skall stå om de finns. Den här gången fanns det dock en bok så jag tog med den hem i förhoppning om att den skulle skänka glädje och inspiration.

Ack så jag bedrog mig.

Hitta kursvinnare

Jag vet att boktiteln också är namnet på aktiespararnas analysverktyg och jag vet att jag hade kunnat räkna ut med min bakdel vad innehållet i boken skulle vara men jag hade ändå hoppats på mer.

Den här boken är som en instruktionsmanual för datorprogrammet Hitta Kursvinnare. Om du inte har tillgång till den analystjänsten kan du skippa boken för även om de går igenom aktiespararnas gyllene regler och boken berättar om nyckeltal, analysmetoder osv så kan man läsa om det i hur många andra böcker som helst.

Att välja en annan bok har den inneboende fördelen att man slipper sitta och bläddra förbi sida efter sida med exempelbilder från programmet med tillhörande steg för steg guide gällande hur du skall plocka fram de siffror boken anser vara viktiga. Du får alltså inte särdeles vettiga tips på hur du skall göra själv utan grunden är att du skall köpa en tjänst och boken är helt enkelt en instruktionsmanual lite som Excel for dummies.

Boken är lättläst och informativ så inget negativt mot författarna eller om innehållet annat än att det inte är en allmän ekonomibok utan en specifik instruktion för ett verktyg. Har du verktyget och behöver hjälp för att få ut det mesta möjliga då kanske 170 kr är ett vettigt pris för boken men för alla andra är det rent slöseri med pengar och tid att läsa den här boken.

Bildkälla: adlibris.com

Kan det vara dags för oss att sluta spara?

Jag har haft lite tid över den senaste veckan och kikat lite på mina mål, mina investeringar och familjens framtidsförutsättningar och kommit fram till två saker.

Det första jag lyckades lista ut är att det inte spelar så stor roll var pengarna kommer från. Jag följer en utdelningsstrategi men jag blir mer och mer intresserad av andra investeringsobjekt också och det är väl då man skall fråga sig vad som är viktigast. Jag kikade lite extra på 4%-regeln för ett tag sedan och kan konstatera att så länge man tar ut 4 % spelar det ju ingen roll om de där fyra procenten är utdelning eller om det är kurstillväxt även om jag tycker att det känns bäst att slippa sälja aktier så gör det ingen skillnad i realiteten.

Det andra jag filosoferade runt var att nu när vi har kommit en bit i vårt sparande spelar det inte längre så stor roll hur mycket vi sparar.

Det är kanske kontroversiellt att säga så och det är inte helt sant men som jag räknar bör det inte ta mer än 5-7 år innan en av oss kan sluta helt och ytterligare 3-5 år innan vi kan sluta båda två. Vi vet också att fru AvL inte är intresserad av att sluta helt utan kommer fortsätta arbeta en hel del oavsett hur stor hög med pengar vi har vilket gör säkerhetsmarginalen större. Jag kommer sannolikt inte sluta tjäna pengar jag heller men jag har svårt att se att jag kommer jobba heltid hos en traditionell arbetsgivare.

Med under ett decennium av ränta-på-ränta och ett fast mål som skall uppnås spelar det faktiskt inte så stor roll hur mycket vi sparar givet våra förutsättningar. Våra förutsättningar innebär alltså inte att vi har valet att spara mellan 1000 kr/månad och 100000 kr/mån för då hade det givetvis spelat roll givet att vi dessutom siktade på en ganska låg konsumtionsnivå i framtiden. Som det ser ut nu skulle vi kunna spara allt upp till min totala lön ungefär givet att vi kan spara ungefär 50 % av våra inkomster.

Skillnaden mellan att spara 25 % och 50 % av våra inkomster gör enorm skillnad på lång sikt men på 5 år handlar det om att kunna gå, kanske ett halvår tidigare eller sluta med en extra femhundring i avkastning per månad.

Diskussion

Det är nu vi egentligen kommer till pudelns kärna. Det är i första hand jag som behöver friheten som pengarna innebär. Givetvis uppskattar även Fru AvL att inte vara begränsad men som duktig läkare som trivs med jobbet är arbetsmöjligheterna oändliga och anställningstryggheten riktigt hög. Hon har nästan obegränsade möjligheter att arbeta hur mycket/lite hon vill (även om det är avsevärt svårare att arbeta del av dag för henne än det är för många andra) och hon kan arbeta nästan var som helst.

Om vi då antar att det kommer fortsätta sparas när vi har en portfölj som kan försörja mig; ja då spelar det ju inte särdeles stor roll hur lång tid det kommer ta innan portföljen täcker alla våra utgifter.

Det skulle alltså innebära att om vi bestämmer att vi skall spara exv 30 % av våra inkomster skulle min sparhets minska och vårt konsumtionsutrymme skulle öka. Vi sparar idag 50-70 % men det kräver också att vi tänker en hel del på hur vi lever och hur vi konsumerar och det är uppenbart att alla i familjen inte tycker att det är riktigt lika kul som jag tycker att det är.

Än så länge innebär vår sparregim inga direkta begränsningar på våra liv men det finns saker vi kommer vilja lägga pengar på framgent och då är det smidigt om jag är redo för det.

Beräkning

Om vi sparar 50 % av våra inkomster skulle portföljens avkastning räcka till halva familjens kostnadsbas om ungefär 5 år. Sparar vi 25 % skulle det ta drygt 6 år.

Ovanstående förutsätter att man kan ta ut 4 % varje år och att vi fram till uttagsfasen får en genomsnittlig avkastning i paritet med svenska börsens genomsnittliga avkastning de senaste 30 åren. Borde inte vara helt omöjligt.

Som kuriosa kan nämnas att det skulle ta 13 år med 25 % sparkvot för oss att täcka familjens kostnader och med 50 % sparkvot skulle vi vara klara på ungefär 10 år. Det är när man ser den typen av siffror man kan ifrågasätta om det är värt att ligga på gränsen.

Det är alltså nu jag måste ja mig en rejäl funderare på hur viktigt det är för mig att vara fri om fem år kontra om sju år?

Summering

Det är jag som har suttit på min kammare och räknat och det är jag som kommer behöva övertygas om att det är rätt att öka vårt konsumtionsutrymme en gnutta (med det sagt behöver vi inte tvångsmässigt öka vår konsumtion bara för att möjligheterna finns).

Dock tror jag att vi som familj skulle kunna må bra av att ha en lite större konsumtionsbudget och jag skulle förmodligen må bra av att slappna av lite på sparområdet. I dagsläget ser jag det som en tävling mot mig själv att spara så mycket jag kan. Om jag istället sätter en fast procentsats som skall sparas, oavsett nivå, skulle jag förmodligen tvingas se på sparande och konsumtion på ett lite annat sätt och det kanske är bra att bryta mönstret innan det är för sent.

30 % sparkvot kan vi lösa med båda händerna förbundna och det extra konsumtionsutrymmet skulle till en början vara svårt att hantera men vi är inte där riktigt än. Jag kommer definitivt behöva hösten på mig innan jag är helt redo för den här eventuella förändringen men jag lovar mig själv att i alla fall fundera på vilken sparnivå som vore den lämpligaste för vår familj i dagsläget.

Speciellt spännande är det att sitta med den här typen av funderingar samtidigt som man förväntar sig att vara arbetslös under hösten men som den uppmärksamme har noterat har vi kunnat spara nära 50 % av vår inkomst när hustrun arbetat 75 % och jag tagit in motsvarande 30-50 % av en heltidsinkomst. Skulle jag inte få något jobb kommer jag uppbära a-kassa ett tag och skulle det bli riktigt svårt får jag anstränga mig lite mer för att sänka kostnaderna och vi kanske bara kan spara 10 % på hustruns 75 %-are. Hur som helst tror jag inte livet tar slut nu och jag är övertygad om att pengarna kommer fortsätta rulla in.

Vad tror du om att begränsa sitt sparande istället för att öka?


Bildkälla: freeimages.com

Insupa kunskap dubbelt så snabbt?

Idag (läs igår) vaknar jag barnfri eftersom hustrun tagit med dottern till lekplatsen och för att verkligen få ut så mycket som möjligt av denna morgons möjlighet valde min kropp att föda fram en ganska rejäl huvudvärk. Inte riktigt migrän för de dagarna klarar jag inte av att göra någonting men idag lyckades jag släpa mig till köket och äta frukost innan jag däckade i soffan.

Efter en rejäl dos huvudvärkstabletter och mindre kända huskurer för att bota huvudvärk lyckades jag komma så långt att jag fick tråkigt. När jag inte fixar att göra särdeles mycket aktivt men ändå inte vill förslösa tid brukar jag lyssna på böcker eller poddar. Det kräver att huvudvärken dämpat sig lite annars funkar det inte men där var jag i alla fall så en podd gick på i hörlurarna.

Just den här dagen blev det "Radical Personal Finance" dels för att jag gillar podden men också för att Joshua som driver podden har en mjuk, djup röst som är lätt att lyssna på. Jag upplever det närmast meditativt. I det här avsnittet föreslog han att man skulle lyssna på poddar i dubbel hastighet för att kunna konsumera mer material på kortare tid.

Det är ett tips jag hört många gånger och det händer att jag testar det men vet ni vad? För mig är poddar någonting jag konsumerar när jag gör andra saker. Jag kan lyssna på en podd när jag lagar mat, rakar mig, handlar, kör till jobbet eller plockar svamp. Jag lyssnar på poddar när jag inte har 100 % fokus på podden. Jag får fortfarande till mig det som förmedlas men jag gör andra saker samtidigt.

När jag höjer hastigheten kräver det mer fokus från min sida för att kunna ta till mig informationen och redan vid 1,5 ggr hastigheten behöver jag tänka på vad som sägs. På engelska behöver jag oftast kämpa lite för att ta till mig informationen när jag går över 2 ggr hastigheten och även på svenska tycker jag det är svårt vid 2,3-2,6 ggr hastigheten och det är definitivt inte njutbart.

En av anledningarna till att jag konsumerar poddar är att jag då kan känna mig extra produktiv men också för att hjärnan då avleds och får vila lite. I vanliga fall rusar tankarna men när någon eller något pratar med mig fokuseras tankarna. Jag försöker hitta poddar där presentatörerna har röster jag trivs med att lyssna på och där ämnet är intressant men inte allt för utmanande och jag konsumerar poddar som en avslappning.

I dubbel hastighet behöver jag fokusera på budskapet för att ta till mig det och då förtas det mesta av poängen. Jag kan inte göra särdeles mycket annat och jag tycker inte det är njutbart.

Så... Hade jag suttit här på kammaren med inspelade högskoleföreläsningar och syftet var kunskapsbyggande; ja då hade jag nog kört dubbel eller tredubbel hastighet men när jag lyssnar på en podd eller en bok i syfte att konsumera - låt oss kalla det "populärvetenskap", då vill jag ha tid på mig.

Hur tänker du?


Bildkälla: freeimages.com

En cava av det privatare slaget

Det säger en del om mina nuvarande alkoholvanor när det tar mig över två månader från det att jag vinner en flaska cava till det att jag öppnar och dricker den. Det skulle kunna vara så att man som småbarnsförälder inte måste instifta regler om ett alkoholfritt leverne för barnens skull; det kanske sker av sig själv?

Nu har jag i alla fall öppnat och druckit ur flaskan med det intressanta namnet Privat.

Det första som slår mig är att det finns oerhört många som uppskattar bubbligt vin mer än jag gör. Personligen har jag aldrig varit ett stort fan av bubbliga drycker rent generellt och när det kommer till alkohol tenderar jag att välja saker som smakar mycket (med reservation för att torra, vita viner och bitter smakar mycket men är smaker jag inte vanligtvis uppskattar). Jag är helt enkelt en person som dricker mer kraftfulla rödviner och rökiga whiskysorter än bubbligt vitt vin.

Med det sagt följer nu min upplevelse. För 109 kr får man en dryck som kyld passar utmärkt att inmundiga i goda vänners lag. En försiktig strävhet i en fruktig dryck gör att tungan krullar sig, lite som att dricka en riktigt kall, torr cider men med en krispigare och klarare karaktär.

Smakerna är de av friska frukter som gröna äpplen, citron och päron. Hade jag druckit det igen hade jag sannolikt valt att servera någonting till snarare än att dricka det som sällskapsdryck även om just denna cava faktiskt är så diskret att det funkar som sällskapsdryck. Jag tror att detta vin hade kunnat göra sig bra till en skaldjurssallad med lite fänkål och päron i.

På det hela taget var det en angenäm upplevelse även om jag föredrar bubbelviner av det aningen sötare hållet om jag nu skall dricka bubbliga viner men det har sannolikt att göra med att jag inte har särdeles stor erfarenhet av att konsumera den här typen av dryck.

Nästa gång blir det rödtjut jag skriver om för jag har bälgat i mig en flaska efter rekommendation från Utdelningsseglaren.



Bildkälla: systembolaget.se

Månadsavstämning juli

Inlägget innehåller affiliatelänkar

Juli har varit helt fantastisk även om månaden bjudit på en hel del upp- och nedgångar. Jag har sagt upp mig med all den skräckblandade förtjusning som följer av det. Nu skall jag bara hitta någonting annat att sysselsätta mig med.

Jag har badat. Utomhus. Det kanske inte är så speciellt för de flesta men för mig krävs det medelhavsvärme både på land och i vattnet för att jag skall våga mig i och det har vi haft så jag har badat.

Mycket har hänt på kort tid men vi fortsätter njuta av ledigheten vi har och vilar upp oss inför hösten. En månad kvar sedan är vilan över för den här gången givet att allt går som planerat. Med lite tur blir jag tvungen att ta ut några månaders föräldraledighet till men vi får väl se.

Bild: Pixabay.com

Ekonomi

Inkomsterna är inget att skriva hem om. Vi har plockat in en knapp heltidslön men trots detta har vi klarat oss bra. Vi har lyckats hålla våra utgifter små vilket gjort att inkomsterna räckt mer än väl. Jag fick lite oväntat min slutlön från förre arbetsgivaren också men den kommer på nästa månads räkenskaper så förmodligen blir det en ganska bra månad.

Portföljutveckling

Det har roterats en hel del. Jag har fått en hög med Epiroc-aktier som tack för att jag varit ägare i Atlas Copco ett tag. Jag har fått pengar för mina Oscar Properties preferensaktier vilket inneburit att jag sänkt min belåning ytterligare men också att jag köpt en hel del aktier under juli. På det hela taget har jag minskat risken i portföljen en hel del men det har också resulterat i en lägre förväntad direktavkastning även om totalavkastningen nu förväntas bli lite högre så på det hela taget är jag nöjd.

Totalt är det egenhopsnickrade AVL-indexet upp 3,80 % (-2,06 %) under juli. YTD är AvL-index nu upp 3,94 % (0,13 %). Det är som om vi bara förlorade juni men studsade tillbaka direkt när det var klart.

Portföljen har under juli gått starkt men som vanligt hänger vi inte riktigt med i svängarna utan landar på 3,45 % (-0,02 %). YTD är portföljen upp hela 9,13 % (5,49 %). Inte så pjåkigt ändå och fortfarande marginal mot index.

Vi försöker ju hålla portföljernas volatilitet lägre än börsens totala svängningar och det går ganska bra. Portföljens volatilitet ligger på 8,80 % (8,91 %) vilket är betydligt lägre än OMXSGIs volatilitet på 11,90 % (11,90%).

Sparande

Nu är det snart dags att börja tjäna pengar igen. Inte för att vi egentligen behöver det utan för att det förväntas av oss och för att det går fortare att nå vårt slutgiltiga mål om vi plockar in lite mer stålar varje månad. Ett ganska bekvämt i-landsproblem. Om någon sitter därute och drömmer om att få utbilda mig i trading är det bara att hojta till. Det hade kunnat vara kul att se om jag har psyket för det.

Sparkvoten blev ändå ganska rejäl trots den svaga inkomsten. Det handlar för vår del om att en stor del av månaden har spenderats på en lekplats och det kostar inte särdeles mycket att titta på en bäbis som åker rutschkana Den här månaden la vi totalt undan 45,20 % (77,66 %). På helårsbasis har vi sparat totalt 52,08 % (53,17 %). Det vore en dröm att klara 50 % i år.


Utdelning

Det rasslar inte lika mycket i portföljens sparbössa på sommaren och hösten som det gör under årets första månader men nog är det trevligt att se pengarna flöda in oavsett summor. Utdelningarna täckte 15,20 % (19,85 %) av en genomsnittsmånads kostnader. Det räcker till månadens transporter ungefär.

Målsättningen att på helåret lyckas täcka 23 % av utgifterna med passiva inkomster var redan från början ett mycket utmanande mål och nu kan jag se att det inte kommer gå att nå. Portföljen har än så länge täckt 13,73 % (12,46 %) av ett genomsnittligt års kostnader så drygt halvvägs mot målet i alla fall. Att jag inte kommer nå hela vägen fram är bland annat att jag inte längre har några SAS preferensaktier i portföljen och nu inte heller några Oscar Properties Preff vilket så klart gör sitt. Men allt är inte utdelningar (om jag tillåts svära lite i utdelningskyrkan).

En sak jag började med förra året var att jämföra årets utdelningsnivå med tidigare perioder och i grafform ser det ut som nedan.

Jag mottog 22,33 % mer pengar i utdelning den här månaden jämfört med samma månad 2017 det skall förhoppningsvis fortsätta så nu att det blir lite bättre siffror varje månad.

AVL-Portföljen

Det här lilla sparprojektet tuggar på i maklig takt. I juli köptes det in 1 st Kinnevik B för 302,20 kr/st och 8 st Swedol för 29,90 kr/st vilket totalt landade på 541 kr. Kontot som nedan.

I dagsläget är portföljen inkl likvider värd 16597 kr (insatta medel 15000 kr) vilket innebär att vi fått 1597 kr (1125 kr) kr eller 10,65 % (7,76 %) i avkastning på 27 månader.

Livskvalitet

Mycket bra har hänt. Vi har firat Fru AvLs 30-års dag även om den formellt inträffar om en vecka. Jag har firat 4:e juli tillsammans med goda vänner. Det har blivit mycket sol, mycket avkoppling och nu har vi (peppar, peppar) en dotter som inte är sjuk längre och hon håller inte på att få tänder vilket gör att vi sover aningen bättre och slipper bära hörselskydd under dygnets vakna timmar. Man får vara glad för det lilla.

Hälsa

Jag summerar det med - Fuck It. Jag kan engagera mig i min feta lekamen igen när jag jobbar för då är livet ändå ganska trist. Nu skall jag ha fett och socker. Träning kan ogifta människor som bryr sig, hålla på med. Till hösten lovar jag att äta morötter och chiafrön igen.

Summering

Portföljen avkastar, i årstakt, tillräckligt för att täcka mina totala levnadsomkostnader. Solen lyser, fisken nappar, jag blir inte sjuk av att röka cigarr, whiskyn fuktar strupen precis lika väl som förr och choklad är gott. Behöver jag säga mer? Vem behöver en resa till Kreta när man kan laga moussaka hemma, vädret är jämförbart och man egentligen inte är så förtjust i anissprit?


Bildkälla: pixabay.com, att välja lycka och nordnet.se