Alla har vi olika hobbys

Hustrun sitter och gör silversmycken med sötvattenspärlor på sin fritid och själv läser jag bolagsrapporter och uppdaterar min portföljdokumentation, och så bloggar jag lite. Vi har en mängd andra fritidsintressen och vi försöker hinna med så mycket vi kan för att fylla våra liv med mer glädje och mindre vardag.

Tänk om vi inte var begränsade i vår vardag till ett inkomstbringande heltidsarbete. Tänk om vår hobby kunde vara vårt arbete, eller ännu hellre, att det inte spelade någon roll om det vi gjorde för att vi tyckte det var kul just för stunden, inbringade en inkomst eller inte.

Ett av mina mål är att en dag kunna ha den ekonomiska friheten att välja. Jag strävar inte nödvändigtvis efter att bli helt ekonomiskt oberoende, för jag tror och tycker att det kan vara inspirerande och givande att arbeta och kommer förmodligen fortsätta med det oavsett min ekonomiska situation. Det skänker mening och sammanhang men jag vill ha valet att välja arbete och jag vill ha valet gällande hur mycket av min tid jag skall allokera åt sagda arbete. Nu är det till stor del min arbetsgivare som väljer eftersom jag är beroende av min månatliga inkomst precis som de allra flesta är.

Hur når man då sina mål?

Jag tycker att det är bäst att göra beräkningarna utifrån den konsumtionsnivå vi förväntar oss och inte baserat på upplevt inkomstbehov. Tittar man i statistiska centralbyråns databas hittar man att sammanboende utan barn, dvs familjen Att Välja Lycka, konsumerar för i genomsnitt 340.510 kr per år totalt. Det blir 170.255 kr per person.

Om vi vidare antar att vi vill kunna arbeta deltid, exempelvis 80 % och fortfarande kunna konsumera på samma nivå vad behöver vi då uppnå med vårt sparande*? Avkastningen från sparandet behöver alltså täcka drygt 34.000 kr och med en beräknad direktavkastning på 5 % årligen skulle det innebära att vi behöver en portfölj i storleksordningen 681.000 kr. Detta är om vi bara vill använda räntan och alltså inte ta av de sparade pengarna.

För enkelhets skull ignorerar vi inflation men vi tar hjälp av bloggkollegan Stefan Thelenius sparkalkylator för att göra beräkningarna. Som ni kan se om ni klickar på länken räcker det med 1000 kr i månaden, en relativt rimlig genomsnittsavkastning för Stockholmsbörsen och en sparhorisont på 20 år för att få ihop pengarna för att kunna gå ner i arbetstid.

20 år kan verka vara eoner av tid. Låt oss anta att du kan lägga på en 500-ing i sparande varje månad, då är du framme fyra år tidigare.

16 år för att kunna vara ledig var enda fredag i resten av ditt liv.

Tar man återigen hjälp av SCB ser vi att medelinkomsten (total kontant bruttolön) per arbetare mellan 20-64 år var 304.300 kr/år vilket grovt räknat borde innebära en nettolön på 19.000 kr. Utgifterna ovan kokar ner till 14.200 kr per månad vilket ger en teoretisk sparmöjlighet på 4.800 kr per månad vilket borde göra 1.500 kr överkomligt. Beräknar vi på två medelinkomsttagare med två barn blir den enskildes sparförutsättningar istället 1.500 kr jämnt varför även barnfamiljer i teorin borde kunna ge sig själva den här möjligheten.

Hur gör jag?

Om allt går vägen kommer hemmet fyllas av barnjollrande inom ett par år men fram till dess lever jag så snålt jag kan men fortfarande behålla en hög levnadsstandard. Vi väljer att bo relativt litet och inte direkt centralt. Bilen står för det mesta stilla och krogbesöken är väldigt sällsynta. Min inkomst kan jag inte göra så mycket åt utan den är ganska låg så länge jag pluggar men utgifterna kan jag kontrollera och det gör att jag kan spara nära 50 % av min inkomst.

Vi fortsätter med siffrorna ovan och konstaterar att en medelinkomsttagare skulle kunna spara ungefär 9.500 kr per månad. Det innebär att på bara 5 år skulle man kunna ha en portfölj vilken vida överstiger det värde vi siktade på och således kunna leva mer fritt i större delen av sitt liv efter detta.

För mig är 3 helgdagar definitivt värt att skippa några rejäla krogrundor och att behöva ta bussen en kvart för att komma till stan.

Vad skulle det vara värt för dig med frihet?



*Jag tar inte i beaktande det bortfall i sociala förmåner det innebär att sänka sin arbetstid och sin inkomst. Beräkningarna är inte exakta utan tänkta som inspiration.

Bildkälla: Att Välja Lycka