Fyll livet med saker

Jag har en tendens att samla på saker. Köper eller får jag någonting så kommer den leva med mig tills den är slut. 

Minimalisterna brukar filosofera om att sakerna styr våra liv och således är man alltså mer fri ju mindre saker man äger.

Jag är benägen att hålla med men trots det är jag en trygghetsknarkande snåljåp som inte klarar av att göra mig av med saker.

Det senaste året har jag köpt en hel del prylar vilka gör mig mer övertygad om att minimalisterna har rätt samtidigt som jag köpt dem för att underlätta i livet.

Inte herr AvL även om frisyren är den samma

Det är egentligen väldigt nära definitionen av galenskap att köpa prylar för att kunna förvara, vårda och hantera andra prylar.

Att köpa en skruvdragare när man redan äger en samling skruvmejslar måste vara vansinne?

Speciellt som jag känner en hel rad lägenhetsboende stadsbor som aldrig ägt ett verktyg.

Men jag måste säga att en hel del av de vardagslyxprylarna jag köpt på senaste förändrat mitt sätt att se på vissa delar av mitt liv.

Jo det är skittrist när en pryl går sönder. Då styr den ens liv och man måste ta sig till affären som sålde den och försöka byta den. Jag har provat några gånger.

Men samtidigt som det är ett riktigt aber har den gasoldrivna myggjagaren gjort att vi kunnat njuta av vår tomt i sommar.

Skruvdragaren gör många uppgifter enklare. Allt från att meka med familjens cyklar till att skruva ihop möbler, barnsäkra köket och sätta upp lampor.

Ett av mina senaste spontanköp var en elektrisk häcksax för den lilla tujahäcken vi har på baksidan. Förra året slet jag i dagar för att klippa den med en vanlig häcksax. I år började jag på ena sidan men efter att ha svettats till och från i flera timmar och bara kommit igenom den enkla sidan fick det vara nog.

När jag lämnade in bilen för ett garantiärende cyklade jag förbi Clas Ohlsson och köpte den billigaste häcksaxen de hade och en halvtimme efter att jag kommit hem var häcken klar.

Sen tog den ytterligare en kvart att städa upp 50-60 liter klipp som skall komposteras.

De där timmarna jag sparade kunde jag istället ägna åt barnen och åt att hinna färdigt med en kunds bokföring och vips var barnen lyckligare och jag hade fakturerat långt mer än häcksaxens pris.

Vissa saker jag köpt kommer säkert visa sig poänglösa i det långa loppet men en del av dem kommer säkert förenkla livet så länge vi sitter här i huset vi valt som bostad. 

Hade vi valt ett annat liv hade vi behövt andra, och kanske färre prylar.

Är det värt jobbet - gräsnörderi igen

Den uppmärksamme har noterat att jag snöat in lite på min pyttelilla gräsmatta och hur man bäst sköter den.

Först vill jag rätta mig själv.

På ett inlägg i maj kommenterade Carl Fabian att jag inte skulle samla upp gräsklippet utan låta det ligga kvar som näring. Mitt svar blev kortfattat att det inte var möjligt för gräset växer så mycket att det skulle kväva kräset om jag lät det ligga kvar.

Så här i efterhand kan jag säga att det är en sanning med modifikation. 

Jag testade att klippa gräset varje dag i en dryg vecka utan att samla upp gräset och då gick det hyggligt för mattan att ta tillvara på klippet. Allt annat än klippning varje dag gör att gräsklippet samlas i så stora mängder att det inte blir kul att använda gräsmattan. 

Har det varit värt jobbet då?

Därom tviste de lärde men jag roade mig en dag i början av augusti med att sätta mig på huk hemma hos ett par kompisar och ta en bild. Samma dag tog jag en bild hemma.

Det är min uppfattning att de sköter sin gräsmatta ungefär som man kan förvänta sig. De klipper den någon gång i veckan under sommaren och barnen springer på den så mycket de bara orkar.

Värt att nämna är att detta är en dag då det regnat kraftigt ett par dagar innan så mattorna är lite extra gröna.

Min matta är den till vänster om det inte gick att gissa sig till.

Det gödslas med någon månads mellanrum. Gräsklipparen går slaviskt varannan dag. Under torra perioder håller jag gräset på drygt 5 cm höjd.

Jag har stödsått, mossbekämpat, luftat, krattat, dressat och plockat ogräs.

Men mina barn är minst lika aktiva på mattan som kompisarnas och jag får i alla fall känslan av att min matta ser lite finare ut.

Och den är himla skön att gå på.

Jag ägnade lite tid att gå barfota på båda mattorna den dagen och det går faktiskt inte att jämföra. Det var en helt annan upplevelse att promenera runt på min mjuka, lena matta.

Är det värt allt jobb?

Fråga mig igen nästa säsong för jag är inte lika säker på att jag kommer tycka det då men den här säsongen har det helt klart varit värt besväret.

Starta om smaklökarna

Jag vet inte om detta är allmänt känt men jag vet att jag har nämnt det i en rad olika sammanhang. 

Det fenomen som kallas hedonistisk adaption, dvs att vi vänjer oss vid nya förutsättningar väldigt fort. 

Dvs om du börjar med kall havregrynsgröt till frukost varje morgon känns det som en lyx att få den värmd men mycket snart har du vant dig vid lyxen och kommer vilja ha sylt på gröten. När du har vant dig vid det kanske du vill ha juice till och efter ett tag kommer du vilja ha kokta ägg och förr eller senare kommer du sitta där med din champagne, dina jordgubbar och din ryska kaviar och undra varför livet är så vardagligt och tråkigt.

Man kan givetvis motverka det här genom att backa bandet för vi vänjer oss nästan lika fort när någonting vi uppfattar som negativt inträffar.

Gå tillbaka till din varma, lättsaltade havregrynsgröt ett tag och se vad lyxigt det kommer kännas när du sedan har lite mjölk på.

Starta om smaklökarnaSamma sak gäller det mesta men en sak jag tycker är så fascinerande är att man kan använda det här fenomenet (eller om det är någon biologisk företeelse jag inte läst om ännu) för att kunna uppleva smaker och dofter på nya sätt.

Smak- och luktsinnet förändras löpande hos människor och dessutom påverkas vi av det vi upplever regelbundet.

Tänk exempelvis på en stark parfym eller lukten i en ladugård. Folk som utsätts för den starka doften vänjer sig så att de tillslut inte känner den.

Då kan det vara bra att sluta använda parfym ett tag för att åter igen få möjlighet att njuta av doften.

Jag brukar använda detta knep på alkoholhaltiga drycker.

Den vane läsaren vet att jag är ganska förtjust i både rödvin men också av whisky.

Problemet för mig är att min upplevelse av samma dryck kommer förändras från en dag till en annan. Det är naturligt eftersom vi påverkas mycket av vad vi ätit och druckit tidigare den dagen. Vilka dofter vi har utsatts för. Hur vi mår och hur omgivningen ter sig för tillfället och mycket mer.

Men väldigt mycket kan man förändra genom att pausa konsumtionen någon vecka eller två och det gäller så klart inte bara alkohol även om det är extra bra även av hälsoskäl att pausa drickandet i ett par veckor med jämna mellanrum om man, likt jag, finner ett stort nöje i att uppleva de ädlare dryckerna.

Fördelen rent gastronomiskt är att man (empiriskt testat på en person så jag borde skriva jag) på ett sätt startar om smak- och luktsinnet genom att göra så.

När man nästa gång stoppar näsan i ett glas rökig whisky kommer man få en chock. Även om det är en sort man inte tyckte var så intensiv senast man testade den.

Man kommer också ha en större förmåga att uppleva smakerna och dofterna mer nyanserat och finstämt så att all kola, all vanilj, all frukt, alla örter och allt annat roligt man kan uppleva i dryckernas värld, framträder tydligare.

Så för att summera.

För att kunna njuta tillfullo av det du helst vill lyxa till ditt liv med skall du förvägra dig sagda njutning så ofta du kan för att sedan hänge dig under en kortare period.

Hugo - en myntadrink med fläder

Lite tidigare i somras skrev jag ett recept på mojito och jag efterfrågade dessutom dina idéer på vad jag skall göra av med all mynta jag har odlat.

Jag fick massor av förslag via Facebooksidan och lite senare fick jag ett förslag i form av en drink av en kompis som var på besök. Drinken var en Hugo vilket var någonting jag aldrig druckit förut.

Förslag på Hugorecept

I all sin enkelhet är det mynta, lime, flädersaft och ett bubbligt vitt vin.

Det kniviga i den här drinken tycker jag är att få till balansen. Dels anser jag att man gör bäst i att pressa lime separat och mäta upp saften för drinken. Om man gör som recepten säger och bara pressar ett par klyftor har man ingen aning om hur mycket syra man tillför drinken.

Ett annat otyg är måttenheten några myntablad per drink. Man kan dekorera med limeklyftor och myntakvistar så kan gästen själv justera balansen efter eget tycke men när man blandar drinken skall man ha koll på vad slutresultatet blir.

Mitt förslag är att man förbereder sig genom att låta ett par myntakvistar dra i flädersaft tills man får den myntasmak man känner är lämplig för drinken. Det tar lite längre tid och man får själv gå och smaka av saften med jämna mellanrum men när det väl är gjort blir det mycket enklare att få till en välbalanserad och smakrik drink.

Lycka till

39 % lägre elförbrukning

Nu har vi bott ett helt år i det nya huset, Tänk vad tiden går fort.

En av de första sakerna som hände var att vi beställde en luft-luftvärmepump. Huset är eluppvärmt och det kändes inte optimalt.

När vi flyttade in fick vi reda på att den förväntade förbrukningen var 15000 kWh och den siffran stämde ganska väl överens med vad grannarna uppger också.

Under året har vi förbrukat 9172 kWh vilket är 39 % lägre är de förväntade 15000.

Hur mycket av det som kan tillskrivas skillnader i vår livsstil kontra omgivningens och vad som kan tillskrivas värmepumpen det vet jag inte. Däremot kan jag konstatera att det blev en drastisk skillnad när jag optimerade vår uppvärmning i vintras så visst kan min nördighet spela roll men jag hade inte kunnat göra det utan pumpen.

Låt mig för ett ögonblick anta att att värmepumpen kan tillskrivas 25 % besparing.

Det skulle innebära ungefär 37500 kWh.

När jag kollar vad jag totalt betalat för elen det senaste året inkl nätavgifter m.m. konstaterar jag att vi betalat i genomsnitt 2,2 kr/kWh.

Värmepumpen skall alltså i teorin ha sparat in 8250 kr första året och då har den inte ens varit installerad hela året.

Eftersom luftvärmepumpen kostade oss lite drygt 20000 kr  kan jag konstatera att 41% av kostnaden har återbetalats i form av lägre kostnader redan första året.

Skulle detta hålla i sig kan jag räkna med en återbetalningstakt på investeringen på knappt 2,5 år. Det blir en genomsnittlig avkastning på ca 34 % per år.

Hade jag kunnat göra sådana investeringar på mer storskalig basis hade jag skrattat hela vägen till banken.

Man kan laga mat

Det är inte helt ovanligt att jag noterar att min omgivning (eller jag för den delen) har vant sig vid att köpa en produkt så till den milda grad att man tror att det är omöjligt att göra själv.

Jag tror att de flesta förstår att man kan göra köttbullar själv. Man måste inte köpa färdiga.

Och vissa produkter är så svåra att göra själv att man antingen får köpa dem eller avstå. Min erfarenhet är att det finns ett flertal glutenfria produkter som är så knepiga att göra själv att jag glatt köper dem för oavsett hur jag försöker får jag inte samma kvalitet.

Men så finns det ett helt gäng mellanprodukter som är svårbedömda.

Såser är en sådan sak. Kryddblandningar. Bakverk.

Jag stod själv för ett tag sedan i affären och hörde en kvinna bredvid mig säga att hon inte visste att man kunde göra egen bearnaisesås. 

Jag skall inte klanka ned på folk här men ägg, smör och lite kryddor så har man en enkel bea.

Men jag själv gjorde nyligen samma sak. Jag hade fått för mig att det var svårt att göra kolasås så jag köpte när det var dags att plocka fram glass.

En enkel kolasås görs av lika delar grädde, socker och ljus sirap som kokas i fem minuter. Smakar inte väldigt långt ifrån det som köps och det är synd att påstå att det är svårt.

Det finns helt enkelt en mängd produkter där livsmedelsindustrin har lyckats indoktrinera oss att tro att de måste ha tusen ingredienser och att det är så svårt att göra själv att det inte går och att det bara är att köpa.

Jag skulle vilja slå ett slag för att våga försöka. Googla fram ett recept och avgör för dig själv om det kan tänkas vara rimligt att försöka själv.

Bra karl reder sig själv - tack vare mamma

I våras köpte vi en gasoldriven myggdödare för att försöka göra sommarkvällarna uthärdliga och den har verkligen gjort ett bra jobb med att hålla nere beståndet.

I höstas när vi flyttade hit fick vi gå in vid fyrasnåret för att molnen med knott var så stora och myggorna drev oss till vansinne.

I år har vi haft igång den där myggjägaren sedan mars/april och även efter sommarregnen är bestånden av mygg och knott mycket begränsade.

Men så en dag slutade maskinen att fungera och det var inte som vanligt för att gasolen tog slut.

Mycket besviken såg jag framför mig hur jag skulle vara tvungen att åka in till den stora staden igen och byta maskinen. Förhoppningsvis skulle de acceptera reklamationen. (Jag avskyr att gå i butiker och ännu värre är det om jag måste köa för att be kundtjänst hantera en reklamation)

Kvällen innan jag skulle åka in och lämna den plockade jag ihop maskinen och då upptäckte jag ett mycket fint snitt i kabeln som jag missat tidigare. Koppatråden var nästan helt av men sladden hängde fortfarande ihop fint i höljet.

Låt mig misstänka att jag trots min försiktighet lyckats gå på den med gräsklipparen för trimmern är osannolik då snittet var så skarpt.

Det är i sådana här lägen jag är glad att min mor var ensamstående.

Min mamma löste allt själv när jag var yngre och det gav mig kunskaper och självförtroende. Det kan mycket väl vara så att jag lärde mig lite saker på någon tekniklektion i skolan också och pappa kanske visade ett och annat de helger jag var där men det mesta av värde från min barndom tackar jag min mor för.

I det här fallet gäller det kunskapen att pilla med el.

Nu var inte det här mer avancerat än att skala ett par kablar och sätta ihop dem igen och därefter tejpa ihop kabeln igen (jag hade ingen krympslang hemma). Men jag har gott om människor i min omgivning som inte skulle få för sig att skarva en kabel eller dra fram ett nytt eluttag men tack vare min mamma kan jag göra ganska många såna där småsaker själv utan att behöva ringa en elektriker i tid och otid.

Dessutom slapp jag nu en resa till en stor butik med begränsade personalresurser.

Happy me

Semestern är alldeles för kort

Då var de här 4 veckorna redan till ända. På måndag börjar jobbet igen och i år är det med en hel del måndasångest jag avslutar semestern.

I år har vi gjort massor av roliga dagsutflykter och varvat det med vänner, vila och bad.

Samtidigt som det har varit väldigt trevligt har det inte varit så vilsamt.

Jag vet inte om det är tillåtet att tänka så men personligen har jag svårt att jämställa semester med två barn under fem med vila. Det är bara jobb på annat sätt.

Det enda jag varit ledig från är de där timmarna varje dag jag får vara ifred och instängd på mitt kontor i välsignad tystnad.

Men det är ju oerhört skönt att inte också behöva jobba utan att bara kunna fokusera på ett av alla jobb. Dock konstaterar jag att jag har tre veckor till att ta ut och det är min plan att ta ut dem under hösten för att kunna arbeta i mitt egna företag.

På det viset kan jag lämna barnen på förskolan och jag kan jobba med någonting jag vill och behöver. Jag kan dessutom göra det jobbet i lugn och ro eftersom ingen annan än jag sätter krav på mig där.

Mina kunder har i regel fastprisavtal så hur mycket tid jag lägger på uppgifterna spelar ingen roll så jag kan unna mig extra långa lunchpromenader och extra långa fikaraster. Det skall bli skönt.

Men med den här semestern bakom sig har jag fått förnyad sparglöd för jag känner verkligen inget behov av att arbeta hela livet om jag inte måste. Sparhösten kommer bli spännande.

Vad har du gjort på semestern?

När barnen vill bygga saker

Sommarlov på SVT har småkrypstema och i ett av programmen visades ett insektshotell som fastnade på dotterns näthinna.

Hon har blivit mycket mer intresserad av att bygga saker, skruva och hamra och att göra saker som pappa gör.

Självklart skulle vi göra ett bihotell då men att bara ta en träbit, borra några hål och sätta den under ett tak var inte aktuellt. Det får pappa göra själv när han faktiskt vill hjälpa bina och inte bara skapa någonting som ser trevligt ut.

Så dottern byggde ett insektshotell vilket ni ser på bilden ovan.

Eller ja. Pappa frågade grannen om han kunde få ta av skräpet bakom skjulet och det gick bra. Av det spillvirket byggdes ram och bakplatta och pappa fick hålla i sågen. En del spikar kunde Joy få i men när hon tröttnade fick pappa ta över.

Den förre ägaren av vårt hus lämnade en ganska ansenlig hög gamla blompinnar i bambu vilka inte längre fungerar särdeles bra som blompinnar. Pappa sågade förtjänstfullt upp dessa i längder tillsammans med några pinnar gammal ved medan dottern plockade kottar i skogen.

När det skulle borras hål i veden tröttnade Joy efter 2-3 hål men nätets spikar för att hålla inne kottarna de bankade hon i allihopa en dag hon verkligen fick feeling.

Slutresultatet blev relativt estetiskt tilltalande kan jag tycka och den totala kostnaden för projektet uppgick till ungefär en meter ståltråd och en handfull spik och skruv från min "pappalåda".

Alltid kul att kunna underhålla barnen samtidigt som man undervisar och dessutom kan göra det näst intill gratis.