Är det värt jobbet - gräsnörderi igen

Den uppmärksamme har noterat att jag snöat in lite på min pyttelilla gräsmatta och hur man bäst sköter den.

Först vill jag rätta mig själv.

På ett inlägg i maj kommenterade Carl Fabian att jag inte skulle samla upp gräsklippet utan låta det ligga kvar som näring. Mitt svar blev kortfattat att det inte var möjligt för gräset växer så mycket att det skulle kväva kräset om jag lät det ligga kvar.

Så här i efterhand kan jag säga att det är en sanning med modifikation. 

Jag testade att klippa gräset varje dag i en dryg vecka utan att samla upp gräset och då gick det hyggligt för mattan att ta tillvara på klippet. Allt annat än klippning varje dag gör att gräsklippet samlas i så stora mängder att det inte blir kul att använda gräsmattan. 

Har det varit värt jobbet då?

Därom tviste de lärde men jag roade mig en dag i början av augusti med att sätta mig på huk hemma hos ett par kompisar och ta en bild. Samma dag tog jag en bild hemma.

Det är min uppfattning att de sköter sin gräsmatta ungefär som man kan förvänta sig. De klipper den någon gång i veckan under sommaren och barnen springer på den så mycket de bara orkar.

Värt att nämna är att detta är en dag då det regnat kraftigt ett par dagar innan så mattorna är lite extra gröna.

Min matta är den till vänster om det inte gick att gissa sig till.

Det gödslas med någon månads mellanrum. Gräsklipparen går slaviskt varannan dag. Under torra perioder håller jag gräset på drygt 5 cm höjd.

Jag har stödsått, mossbekämpat, luftat, krattat, dressat och plockat ogräs.

Men mina barn är minst lika aktiva på mattan som kompisarnas och jag får i alla fall känslan av att min matta ser lite finare ut.

Och den är himla skön att gå på.

Jag ägnade lite tid att gå barfota på båda mattorna den dagen och det går faktiskt inte att jämföra. Det var en helt annan upplevelse att promenera runt på min mjuka, lena matta.

Är det värt allt jobb?

Fråga mig igen nästa säsong för jag är inte lika säker på att jag kommer tycka det då men den här säsongen har det helt klart varit värt besväret.