Fortsatt promenad på stegen mot ekonomisk frihet

För nästan precis två år sedan skrev jag ett inlägg om de sju (eller kanske åtta) stegen till ekonomisk frihet. Har du inte läst det inlägget kan det vara en bra början för att få koll på vilka de olika stegen är enligt mig och flera andra. Du hittar inlägget här.

Då konstaterade jag att vi befann oss på nivå tre. Det är nivån när man har nog för att försörja sig och sin familj, man har en buffert och man har arbetat av alla konsumtionslån. Det skall också finnas en plan för alla andra lån som exv bostadslånet.

Då var det fortfarande väldigt långt kvar innan jag med självsäkerhet kunde hävda att jag kände mig ekonomiskt trygg. Inkomsterna var fortfarande inte särdeles spektakulära, tillgångarna var relativt begränsade och vi hade fortfarande både billån, bostadslån och CSN-lån. Vi hade dock valt billån och CSN-lån eftersom räntorna var väldigt låga vilket gjorde att vi istället valde att investera de pengarna.

Två år senare har vi kommit lite längre. Vi valde att öka amorteringen av billånet under 2019 och var klara i januari 2020. Detta eftersom räntan började krypa uppåt och vi egentligen inte behövde lånet.

Vi behåller CSN-lånen eftersom vi kan få bättre ränta på sparkonto än kostnaden för det lånet och så länge det är så finns det absolut ingen anledning att betala av det i förtid.

Bostadslånet var den stora grejen då men det är också ett lån med mycket låg ränta och räknar man på den teoretiska värdetillväxten i bostaden har vi i genomsnitt tjänat 1,5 % per år på det totala inköpspriset av lägenheten efter att skatter, räntor och mäklararvoden är betalda. Det kanske inte låter så mycket men om man betänker värdetillväxten på det egna kapitalet istället motsvarar det lite drygt12,8 % om året. Det är en bra värdeökning och bostadslån är en av de få lånen som är acceptabla i vårt samhälle så vi behåller det så gott det går.

Skillnaden då jämfört med nu är att bostadslånet är valfritt för nu har vi amorterat tillräckligt länge i kombination med ett rejält sparande så nu hade vi kunnat välja att lösa bostadslånet om vi skulle önska och det ger en enorm frihetskänsla.

Våra tillgångar är inte riktigt så stora att vi kan hävda att vi kommit till nivå fyra ännu för vi kan vara täcka en knapp tredjedel av vår nuvarande livsstil. Även om vår nuvarande livsstil inkluderar en väldig massa mer än bara basal överlevnad hade vi ändå behövt närmare dubbelt det vi har nu för att med någon form av trygghet skulle kunna hävda att vi kan överleva på portföljens avkastning långsiktigt.

Summering

Formellt är vi således fortfarande kvar på tredje nivån på stegen mot frihet men eftersom det är jättekliv på den där trappan känns det inte så farligt eftersom det är extremt tydligt att det gått väldigt fort framåt för oss de senaste åren samtidigt som vi kunnat ägna oss åt viss livsstilsinflation utan att det skadat våra förutsättningar nämnvärt.

Hur långt har du kommit på din klättring?