onsdag 1 juni 2022

Negativ sparkvot i nedåtgående marknad

Jag har blivit ganska bra på att acceptera börsens svängningar men jag har fortfarande lite svårt att hantera fluktuerande ekonomiska förutsättningar i familjen.

Kanske för att det sker mer sällan.

Det senaste året har varit ganska turbulent ekonomiskt. Vi gick från två ganska anständiga löner till en föräldrapenning och en ganska okej lön till en ganska okej lön till en halv lön och en halv föräldrapenning.


Detta samtidigt som vi hade mycket stora önskemål avseende prylar till det nya boendet.

Det funkade bra att nolla sparandet under hösten och ta inköpen på det löpande kassaflödet (stämmer inte helt för vi har alltid ett litet långsiktigt sparande i linje med de långsiktiga målen men det är mycket litet jämfört med våra egentliga förutsättningar). Men under våren har det varit svårare att klara av de extra inköpen på lönerna och därför har vi också nallat en del på bufferten.

Det är ett jädra I-landsproblem att ha. Jag vet. Och det är ju därför vi sparat i alla dessa år. För att kunna skita i att gå till jobbet när det inte passar att gå till jobbet eller för att kunna köpa saker vi vill ha. 

Ekonomisk flexibilitet helt enkelt.

Jag räknade häromdagen ut att vi har haft en negativ sparkvot om 14 % i år men jag konstaterade också att det inte är så himla farligt i kronor och ören eftersom inkomsterna har varit väldigt mycket lägre än de brukar vara och det är så klart det som påverkar procentsatsen.

Med det sagt tycker jag det är skittrist att inte kunna peta in extrapengar i sparandet nu när börsen är ganska svag.

Jag tycker att det finns en hel del köplägen långsiktigt och visst gör jag justeringar i mängden räntesparande till fördel för aktier men det är inte riktigt samma sak som att pressa in en månadslön i extra sparande.

Livet är fullt av prioriteringar och jag är övertygad om att vi prioriterat rätt i att prioritera familjen här och nu framför våra framtida jag under en period. Det kommer dessutom börja rassla till i kassan igen efter semestrarna så givet att börsen inte får glädjefnatt under semestern skall nog det här hinna lösa sig också men jag noterar att det här är någonting jag kommer behöva arbeta på.

Hur skall jag annars kunna gå från avlönad till exv student utan lån och bidrag när ekonomin så tillåter? Om jag har svårt att mentalt hantera att ta från portföljen?

Det är ju det portföljen är till för...

Hur gör du? Har du lärt dig att hantera de här tankarna?


5 kommentarer:

  1. Kommer garanterat ha svårt för att ta ut pengar från portföljen och planerar därför inga uttag förrän pensionen vid 65-70 år (eller vad nu gränsen ligger på om cirka 35-40 år). Har liknande problem i andra aspekter (t.ex. RPG-spel eller efter mycket noggrann städning) - när mycket tid och möda lagts ned tar det emot att börja förstöra det :P
    /Arbetsplanen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja nu när du säger det så kan det vara en korrelation där mellan nedlagd tid och svårighet att backa på resultatet.

      Radera
    2. Precis! Tror det är lite vanligare med kläder/skor, folk som har plagg de typ aldrig använder för att de är dyra och fina (för att de inte ska bli förstörda). Bakom kläderna/skorna finns mycket möda i form av arbetad tid för lön och kanske en speciell historia bakom inköpet.
      När det gäller portföljen handlar det nog om att förluster "känns mer" än vinster, och tas det ut pengar från portföljen känns det som en förlust.
      /Arbetsplanen

      Radera
  2. Jag har inga problem med det. Jag drar ned på utgifterna så att de passar intäkter och inflation. Det går alltid planera och prioritera om i någon mån. Senast plockade jag tex bort en utgift på 4000 kr per år för försäkringar. Detta utan att det stör livets möjligheter i övrigt. Gäller bara att utmana invanda mönster.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att dra ned på kostnader är nu inte där problemet ligger. Problemet är ju känslan avseende att röra portföljen. Men annars så.

      Radera