Syftet med den portföljen är att den skall ge en stabil avkastning i alla lägen. Lägen som exempelvis inflation, deflation, marknadstillväxt eller kontraktion.
Man brukar säga att på lång sikt följer guldets prisutveckling inflationen. Dvs köper du en guldtacka idag kommer du ha samma köpkraft för den guldtackan om 100 år som du har idag. Det gäller inte om du lägger 100-tusen kronor i madrassen. Även om du om hundra år kan växla in dina kronor så skulle du, tack vara inflationen, ha en mycket lägre köpkraft för de där pengarna än du har idag.
Därför skulle det alltså kunna vara värdefullt att ha en liten del guld i portföljen för att skydda mot hög inflation eller liknande. Skall man skydda sig mot katastrofer behöver man ju ha faktiskt, fysiskt guld men det är en annan saga.
Men... Det är nu jag kommer till mina tankar i ämnet.
Behöver jag verkligen inflationsskydda min portfölj? Vad skulle bli bättre av det?
Först och främst kan vi konstatera att jag inte kommer handla guld. Jag kommer alltså inte köpa när jag tror det är billigt och sälja när det är dyrt. Jag månadssparar eller köper ordentligt och sen spar jag det på lång sikt. Det ligger där i en byrålåda och skyddar mig mot förlorad köpkraft.
Gör inte min bostadsrätt samma sak?
Det är nu jag försöker öppna upp för att titta på hela min ekonomi. Jag är delägare i en bostadsrätt tillsammans med min fru. Vi har ett rejält lån på den bostaden. Varje månad amorterar vi en slant, betalar lite ränta och varje månad urholkas värdet på lånet av inflation.
Min teori är således att eftersom jag har ett rejält bolån vilket vida överstiger en eventuell portföljandel guld i storlek, är jag redan rejält inflationsskyddad i min ekonomi.
Om vi nu antar att man har en miljon i lån eller en miljon i guld och samhällets inflationstakt är 2 % vad händer då?
Har vi lånet borde det innebära att jag om ett år har ett lån som är värt 2 % mindre dvs 20 000 kr. Om bostadens värde bibehålls har jag således en inflationssäkrad tillgång.
Samma sak fast omvänt gäller för guldet. Mitt guld skulle år två vara värt 20 000 kr mer vilket realt skulle innebära 1 miljon i köpkraft om man justerar för inflationen.
Ränta
Jag betalar givetvis ränta för att hålla mitt bostadslån men det får vi bortse från i den här diskussionen för det är inte så att det är antingen eller här. Det är inte så att jag kommer lösa mitt bostadslån och köpa guld för lika mycket som lånets värde. Lånet kommer jag att fortsätta ha ett bra tag.
Så diskussionen gäller huruvida det inte går att se som samma sak. Att ha ett rejält lån som minskar i värde i takt med inflationen kontra en portion guld vilken stiger i värde i takt med inflationen.
Jag tror att det är samma sak och du får gärna berätta för mig om jag har fel.
Men tills dess att jag får reda på att jag tänker fel kommer jag inte se poängen med att köpa guld (annat än som katastrofskydd och jag är inte på den nivån än).
Summering
Har du god koll på inflation? Jag tycker jag har rimlig förståelse för hur det borde fungera men det var ett tag sedan jag pluggade det här nu så jag kanske går i någon logisk fälla.
Hjälp mig om du vet att jag har fel eller applådera min genialiska slutledning om jag har rätt.
Idén är väl också lite grann att guld är exponerat mot oro i banksystemet. Så att fastigheter (dessutom belånade sådana) skulle vara en inflationssäkring stämmer väl i bra tider, men då kan du lika gärna ha aktier.
SvaraRaderaDessutom är både börs och fastigheter exponerad mot billig kredit (negativ ränta t.o.m.) vilket definitivt inte hör till vanligheterna. Sannolikt kommer denna stimulans av billiga krediter förr eller senare orsaka en baksmälla då massvis med billiga pengar investerats i branscher som blivit ineffektiva efter många år av nästan gränslöst med nya investeringar (tänk byggsektorn i Sverige).
Ingen lånar pengar till att köpa guld idag så guldets pris har inte tryckts upp av de billiga krediterna. Om det blir en ny kreditkollaps likt den som orsakade 2008-kraschen så borde finans, börsen i stort och fastigheter alla påverkas mycket negativt medan guldet sannolikt kommer att öka i pris.
Därav är guld bra som en riskspridare.
Hej Anton
RaderaJag håller med dig i allt du skriver men jag vill ändå påpeka två saker.
1: Det är inte fastighetsinvesteringar jag föreslår som alternativ till guld som inflationsskydd. Det är lånet jag diskuterar.
Jag är fullt medveten om att bostaden i sig mycket väl kan vara en mycket osäker tillgång men lånet kommer inte vara det. Så länge vi inte blir tvungna att lösa lånet i förtid vet vi alltid värdet på lånet. Det kommer inte fluktuera. Det enda som kommer påverka lånet är inflationen och amorteringar.
Räntekostnaden och bostadsmarknadens utveckling är andra aspekter av det hela men är egentligen inte del av den här diskussionen. Hade jag kunnat ta ett bolån helt frånkopplat bostadsmarknaden och med fast ränta hade det varit ett bättre investeringsinstrument men som ett teoretiskt koncept borde det jag beskriver ovan stämma.
Eller?
2: Jag håller med om att guld sannolikt är en hedge mot oro men det är på kort till medellång sikt. På lång sikt, historiskt, förefaller priset på guld korrelera ganska väl med inflationen och eftersom jag ovan jämför två långsiktiga investeringar borde väl inte guldets kortsiktiga skydd mot oro vara relevant på lång sikt?
Jag är inte helt med på ditt resonemang om att amorteringen inflationsskyddar dig för att du då (med samma fastighetsvärde) får mer låneutrymme i framtiden... eller tänker jag fel?
RaderaTänker du att lånet skyddar mot inflation genom att du tillskansat dig er bostad med det och att den ökar i värde medan lånet minskar?
Är inte helt med...
Hur som helst, om du är ute efter att skydda din köpkraft skulle jag hitta någonting som är stabilare än bolån och inte överhettat bland investerare (som svenska bomarknaden vart).
Banken kan också kräva tvångsamortering i händelse av att bostadens värde sjunker för mycket. Ett bra exempel är att kolla på guldprisets utveckling kontra fastighetsmarknaden och kronans utveckling internationellt.
Guldpriset är på all time high (i kronor) och fastigheter är nere på samma nivåer som 2016-2017 nånstans.
Köpkraft och inflation går att mäta på många olika sätt också. Men jag håller nog ändå fast vid att säga att vid bra tider kan fastigheter skydda mot inflation och det är även fördelaktigt att ha lån vid hög inflation.
Men när saker sker snabbt i världsekonomin är det farligt att vara belånad och investerad i samma tillgångar som alla andra :)
Jag är osäker på var du läser men jag är också osäker på om jag på ett vettigt sätt kan representera mig själv i den här diskussionen i skriftligt media. Det hade varit ballt att slänga med dig och Hagman på en fika och diskutera frågan över en kaffe för det är lättare att reda ut. Just nu tror jag inte att jag förklarar så bra vad jag tänker.
RaderaJag får helt enkelt fundera lite till när det kommer till guld och bolån.
När det kommer till fastigheten och min utsatthet är jag helt säker på att jag håller en hög risk i min ekonomi men givet att vi inte får både en fastighetskris och en kris på aktiemarknaden samtidigt så borde det vara ganska lugnt och även då har jag uppfattningen att jag sitter i en hyggligt god ställning men det kan vara självbedrägeri.
Jag hoppas att det bara kommer en krasch i taget och att jag får behålla jobbet i några år till...
Jag tycker väl Anton har mycket rätt i sitt resonemang. Guld är väl mest en oroshedge, som jag ser det. Om man nu tror det finns en sannolikhet för att skiten träffar fläkten igen.
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.com/
Hej
SvaraRaderaJag tycker att det blir konstigt att jämföra en skuld mot en investering. Det är varandras motsatser. Om man t.ex. vill öka sitt inflationsskydd så kan man köpa guld men man kan inte köpa mera belåning. Belåningen ökar bara ens kostnader i form av ränteutgifter. Att belåna huset och ha pengarna i madrassen ger inget inflationsskydd. Efter flera år kommer lånet fortfarande att vara lika stort som värdet på pengarna i madrassen men du har betalt ränta under tiden. Om man ska få ett inflationsskydd så krävs det att pengarna placeras i något som bevarar eller ännu hellre ökar sitt värde sitt värde vid inflation.
Belåning gör att man får hävstång på sina placeringar och om dessa placeringar sjunker i värde vid hög inflation så har man inte fått något skydd mot inflationen. Jag anser att belåning ökar både risken och potentialen men är egentligen inget bra skydd mot inflation. Skyddet måste man ordna genom att investera i något som står sig bra i värde över tiden som t.ex. guld, fastigheter, skog m.m.
Ditt resonemang stämmer däremot om man anser att fastigheten är en inflationssäker investering men då skulle man lika gärna kunna köpa guld som att köpa en fastighet. Då krävs det att värdeförändringen på det man köpt för sina lånade pengar överstiger kostnaden för ränteutgiften.
Jag inser att man måste behålla köpkraften på de pengar man lånar för att det skall vara direkt jämförbart med en investering och jag kan (i min specifika situation) lösa det genom en fast ränta på lånet och pengar insatta hos en nischbank. Då blir jag kompenserad för den realränteförlust jag gör på lånet.
RaderaMed det sagt vill jag nog ändå försöka hävda att lånet kan anses som en del i portföljen även om vi sannolikt måste tänka på det som en negativ investering (om man kan hävda någonting sådant). Om vi antar att jag lånar ut pengar istället och gör det till 1 % ränta. Vid 2 % inflation förlorar jag real köpkraft. Om jag istället tar ett lån på samma villkor vinner ju jag köpkraft med 1 % om man isolerar lånet som en separat händelse.
Jag köper dina argument att man inte kan se lånet som en investering om man vid upptagandeögonblicket relaterar belåningen till tillgången man köper och då hävdar att belåningen skulle vara en tillgång för då måste man ta hänsyn till alternativkostnader och alternativa investeringar.
Men om jag nu har den här bostaden och det här lånet i min totala portfölj och lånet tappar real köpkraft (för det gör det även inklusive ränteutbetalning) då skulle ju en tilläggsinvestering idag kunna vara att köpa guld, amortera på lånet eller köpa någon annan tillgång.
Om jag jämför att köpa guld och att amortera på lånet och att köpa tillgångar som har ett högre väntevärde (exv aktier) tycker i alla fall jag att det verkar som att amortering skulle vara det sämsta alternativet eftersom jag förlorar köpkraft, guld skulle vara näst bäst som gör att jag behåller köpkraft och andra tillgångar kan vara det bästa alternativet.
Är det då fel av mig att göra härledningen att, eftersom lånets villkor är sådana att jag betalar en negativ realränta är det fördelaktigt för mig att hålla lånet och om det i dagsläget inte finns en reell möjlighet att byta den underliggande tillgången så borde jag kunna se lånet som en deprecierande tillgångs motsats?
Jag inser att det här specifika fallet är ganska unikt. Det hör inte till vanligheten att man tjänar en realränta på belåning men borde inte de förutsättningarna i sig innebära ett inflationsskydd?
Jag förstår hur du tänker och håller helt med dig i det du skriver. Om målsättningen är att ha så hög avkastningen som möjligt på det egna kapitalet så är amortering utan tvekan det sämsta alternativet medan aktier är det bästa alternativet. Samtidigt så är amortering en helt riskfri investering medan guld och aktier har en högre risk. Så vad man väljer handlar till stor del om hur hög avkastning och risk man vill ha i sin ekonomi.
RaderaJag har normalt inga investeringar i guld men just nu har jag 5% i guld som en försäkring mot en börskrasch. Om börsen skulle rasa så har jag tänkt att sälja av guldet för att fyndköpa aktier. Om det inte blir någon krasch så får jag hoppas att guldet ökar i värde. Vid en eventuell krasch kommer jag troligen att börja köpa alldeles för tidigt medan raset fortfarande håller på.
Jag tänker faktiskt precis så och skrev idag om att höja min amortering lite som ett skydd mot sämre tider (istället för att ta in guld i portföljen :-) )
RaderaJag kan dessutom tycka att vi mäter inflation på ett felaktigt sätt. T.ex. räknar man att priset på elektronik hela tiden sjunker då man räknar pris / prestanda. Jag anser att man snarare ska redovisa pris / pryl. I ena fallet har iPhonen blivit klart billigare för varje år medan i det andra fallet så har priset snarare ökat något. Det är det högre priset som vi konsumenter betalar = inflation. Ur mitt perspektiv så blir mobiltelefoner dyrare för varje år som går och inte billigare som beräkningarna säger. Tittar man på andra varugrupper som t.ex. livsmedel & snabbmat så har även de ökat kraftigt i pris de senaste åren. Det mesta som jag handlar i dag är mycket dyrare än vad motsvarande varor kostade för 5-10 år sedan. Jag vill påstå att inflationen hela tiden har legat långt över 2% och att de som mäter inflationen gör det på ett felaktigt sätt.
SvaraRaderaDär kan jag bara hålla med dig. Jag väljer att rätta in mig i ledet när jag räknar men jag håller med om att det finns brister i måtten vi räknar med.
Radera