Kollektiva nyttigheter är inte gratis

Varning för negativt budskap

Kollektiva nyttigheter är beteckningen på en vara eller tjänst som är praktiskt omöjlig att stänga ute folk från att konsumera och som inte påverkas av hur många som konsumerar den. Typiskt sett är en kollektiv nytta gatljus, isbrytning eller varför inte den centrala administrationen även om man kan ställa sig frågande till hur stor nytta vi faktiskt har av regeringskansliet och alla myndigheter och verk vi har.

En kollektiv nytta är också en sådan vara eller tjänst som är svår eller omöjlig att få individer att betala för och det kollektiva kräver då tvångsåtgärder för att betala för dessa nyttigheter - dvs beskattning.

Men bara för att du inte behöver lägga i ett par kronor i en automat för att ha tända gatlyktor när du skall promenera hem genom den mörka parken på kvällen betyder inte det att systemet är gratis.

Jag blir ganska frustrerad när mina folk i min omgivning, i bloggsfären eller än värre någon skräpig journalist på en kvällsblaska konstaterar att de har utnyttjat någonting och det var gratis. Eller när jag ser en lista på spartips där grunden är att se till att någon annan skall betala för din konsumtion.

För det kanske inte handlar om en kollektiv nytta i dess rätta bemärkelse men nog tusan är det någon som betalar för konsumtionen och det är ju inte helt ovanligt att det är du och dina grannar som gör det.

Det kan handla om att "spara" genom att tvätta i tvättstugan och passa på att sno med sig toapapper från toaletten i tvättstugan. Vem tror man betalar för det?

Eller varför inte spartipset att sno med sig tvål från hotellrummet eller att ta kontorsvaror från jobbet. Detta är i bästa fall korkat eftersom det kommer landa på din faktura på något vis och i värsta fall är det olagligt.

Ett annat ganska vanligt fenomen jag ställer mig frågande till är de som klagar på tv-avgiften för att i nästa andetag hävda att man kan ta del av alla program gratis på SVT Play. Njaä, du parasiterar på resten av samhället - det är vad du gör. Jag störde mig på tv-avgiften så mycket att det resulterade i att jag kopplade bort mig från nätet och kan sedan ett tiotal år inte nyttja public service annat än när jag råkar sitta i bilen och lyssna på radion men då väljer jag alltid en reklamradiokanal framför det statliga alternativet.

Jag är många gånger kritisk till vad våra skatter används till eller vilka kostnader som bakas in i hyran/avgiften. Jag har suttit i ett flertal bostadsrättsstyrelser och politiska nämnder och jag skulle gissa mig till att en ganska stor anledning till att jag nu är flintskallig beror på alla gånger jag slitit mitt hår i desperation över alla dumma beslut som fattats.

Jag tycker det är tröttsamt att behöva betala för att folk klottrar på husväggarna eller förstör busskurer men jag är samtidigt nöjd över att någon annan tar hand om att beställa klottersanering och jag är ganska nöjd över att vi på de flesta ställen har en ganska hygglig kollektivtrafik men jag vet också att det kostar och att det i slutändan är jag som betalar för det. Därför har jag inte som fredagsnöje att slå sönder glasrutorna i busskuren och skulle Joy växa upp till klottrare kommer jag göra allt jag kan för att tvinga henne att städa upp sin egen skit.

Att inte arbeta

Det förekommer också diskussioner om att den som sparar ihop en massa pengar och slutar arbeta och istället lever på sina besparingar tillhör kollektivet som utnyttjar systemet och får mer än de ger. Till det säger jag - Så Fan heller.

Kapital beskattas och för att jag skall kunna skaka fram alla de där pengarna måste jag ha en inkomst som jag kan spara av och den beskattas. Ju högre inkomst desto lättare är det att spara och ju mer betalar man i skatt. På det hela taget är det högst sannolikt att den som efter ett par decennier börjar leva på sitt kapital och den som arbetar tills pension bidrar ungefär lika mycket givet lite olika faktorer. För den intresserade rekommenderar jag FruEfficientBadass på ämnet.

De som däremot parasiterar är de som väljer att inte arbeta men kräver att bli försörjda av staten. Eller de som lever i den svarta ekonomin. Eller de som okynnesutnyttjar kollektiva nyttigheter för att sprida sin egen konsumtion på andra. Det finns ganska gott om människor som på ett eller annat vis, medvetet försöker tillskansa sig så stora fördelar som möjligt från det kollektiva utan att bidra själva och det stör mig.

Jag betalar givetvis inte mer skatt än jag behöver och jag går inte tillbaka till tandläkaren med pennan jag råkade få med mig när jag tankspritt stoppade den i fickan efter att signerat kvittot men jag betalar den skatt jag förväntas betala och jag försöker låta bli att okynnesduscha i timmar där hemma för jag vet att det antagligen är jag som får betala kalaset på ett eller annat vis.

Så, kan vi sluta låtsas att saker är gratis bara för att någon annan betalar?

Bildkälla: freeimages.com