tisdag 21 juni 2016

Tacka inte nej till pengar

Jag tror att de flesta läsare av denna blogg vid det här laget har förstått att jag avklarar en hel del promenadmil i min vardag och dessa mil avklaras oftast i en urban miljö. Under större delen av mitt liv har jag varit tveksamt inställd till att gå omkring och rota i soptunnorna jag går förbi efter burkar att panta och har egentligen tyckt att pantburkar i närmiljön kan få ligga kvar tills det kommer någon med större behov än jag.
pixbay.com

Jag kommer förmodligen aldrig anse att det är lämpligt för mig att gå omkring och aktivt leta pantburkar och gräva efter guld i stadens soptunnor men jag har bestämt mig för att ha med mig en påse när jag promenerar och skulle det ligga en pantburk eller flaska som inte kräver omvägar eller besvär så plockar jag upp den och pantar den. Jag kommer inte bli rik på detta men jag har hållit på i någon månad och det går sällan en hel dag utan att jag går på minst en burk som jag stoppar i påsen och en femtiolapp extra är en femtiolapp extra och så länge den femtiolappen inte kräver någonting mer än att jag böjer mig ned mot marken kan jag inte tycka att det är fel.

Jag skrev ett inlägg i början av bloggens liv om varför jag valde "Att välja lycka" som titel på bloggen och att jag hade varit på en inspirationsföreläsning med Lyxfällan Charlie och en av de saker som fastnade var en analogi mellan finansiella möjligheter och svampletning. Han sa att om du går ut i skogen under svampsäsongen kan du gå i flera dagar utan att se en enda svamp men när du bestämmer dig för att leta efter svamp, och framför allt efter att du hittar den första svampen, kommer du helt plötsligt se alla svampar som finns runt dig. Människor sållar bland intrycken men blivande föräldrar kommer helt plötsligt att uppmärksamma alla barnvagnar i sin omgivning, bostadsletare kommer börja se alla bostadsannonser och folk som är missnöjda på jobbet kommer helt plötsligt översköljas av jobbannonser.

Jag diskuterade detta med min hustru för ett tag sedan och konstaterade att hon aldrig ser burkar när vi är ute och går men jag ser en eller ett par varje promenad. Jag uppmärksammar också varumärken som Atlas Copco, Castellum och ABB, någonting jag aldrig tidigare gjort.

Det är spännande hur hjärnan fungerar men en sak är säker och det är att jag har kommit ett litet steg längre och nu inte längre tackar nej till enkla pengar när de erbjuds.

Bildkälla: pixabay.com

4 kommentarer:

  1. Så gör du ju en miljöinsats också. Aluminium är ett elände i naturen och lätt att återvinna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där har du helt rätt. Jag tänkte inte på det men det känns nog ändå som att min miljöinsats är lite blek eftersom det känns som om jag snor pengar från alla dessa människor som går runt och faktiskt letar efter dessa burkar och de skulle ju göra samma miljöarbete som jag gör :-)

      Radera
    2. Om det faktiskt är någon annan som plockar dem. Jag kan inte ens minnas senast jag såg någon samla burkar. Jo, på typ Stockholms central, men aldrig annars.

      Radera
    3. Här syns de regelbundet. Både på spårvagnar och i centrala soptunnor men även en gnutta mer ocentralt. Här om dagen gick jag förbi en burk men kände inte att jag ville plocka upp den då, för jag hade ingen påse med mig men på vägen hem gick jag förbi igen och då, 20 minuter senare, var den borta och det var inte nödvändigtvis på världens mest trafikerade promenadstråk så jag är ganska säker på att jag inte är ensam :-)

      Radera