Kontanter i kris

Det är ganska vanligt att man (jag) hör att det kan vara bra att ha kontanter liggandes i händelse av kris. Jag har nu stött på några olika scenarion i mitt liv som skulle kunna betecknas som kris där kontanter har varit helt värdelösa.

Ett av de tillfällena är när elen går ned i närområdet. Det är svårt att gå till en butik med kontanter när elen är temporärt borta för lagen är ganska tydlig avseende att en näringsidkare skall redovisa kontanttransaktioner samma dag. Det låter sig inte göras om alla system ligger nere. Det viktigaste ordet här är temporärt.

Jag förutsätter att det hade uppstått en marknad ganska kvickt om elberoende system försvinner under en längre tid men man kan inte tanka om pumparna inte fungerar oavsett hur mycket kontanter man har och de flesta butiker kommer pausa sin verksamhet tills elen är tillbaka.

En annan situation är krig.

I helgen träffade jag ett par från Ukraina vilka var inkvarterade hos ett par vänner. De hade förberett sig direkt när det började bli oroligt och de hade gott om kontanter tillgängliga när kriget bröt ut. Vad hjälpte det när inte en enda penningväxlare i väst tar emot pengarna. De sa att de hade hittat en liten växlare i Ungern som erbjöd sig att växla men att växelkursen var helt horribel. Alla andra hade blankt vägrat.

Det är ganska lätt att föreställa sig hur man skall bygga upp ett system för sig själv och kanske även sina närmaste så att man i teorin skall klara sig ur en kris. Problemet är att det mycket sällan blir som man tänkt sig.

Därför är det min erfarenhet att det bästa skyddet man har i en kris är utbildning. Ju mer vana, utbildning och erfarenhet man har av att hantera en kris desto lättare blir det att manövrera sig igenom nästa man stöter på.

Det är därför försvaret , sjukvårdspersonalen, polisen mfl övar hela tiden. Det kan man göra själv också. 

Visst är det rätt och rimligt att ha några tusenlappar liggandes tillgängliga. Kanske lite smycken och varför inte några lådor ammunition om man får lov att ha det. Det är också lämpligt att ha ett litet lager av konserver och torrvaror. En vattendunk eller två och en vevradio.

Men minst lika viktigt är det att gå ut i skogen och bygga ett vindskydd, samla ihop så mycket torrt material man kan som isolering och försöka klara av en natt ute i det fria med mycket knappa resurser. Så länge man gör det under kontrollerade former så klart och gärna någonstans där man ganska kvickt kan komma undan från elementen om det skulle behövas.

Det är också nyttigt att öva på att fiska, äta saker man kanske inte vill äta och att lära sig identifiera vad som går att äta. Att kunna göra ett vattenfilter av en gammal ölburk, lite sand och grus och lite mossa kan också vara värdefullt och att träna upp sig så att man klarar av att promenera några mil med ett barn på axlarna.

Om man måste fly måste man vara beredd att göra det utan sitt vildmarkskök, sitt jättefina tält och sin välplanerade bugg out bag (även om det är bättre att ha en sådan än att inte ha det). 

Inget går upp mot kunskap och erfarenhet. 

Älskar att dammsuga

Jag har ju gnällt en del om min rygg det senaste. Det verkar vara någonting som går bland bloggarna just nu det där med ryggont men jag tror inte anledningen är att vi sitter och tittar på depån som en läsare angav som troligt skäl.

Det är synd att påstå att jag är helt återställd för det har blivit mer och mer tydligt att det jag har är ett relativt påverkande diskbråck. Men med ganska intensiv rehab är jag nu relativt smärtfri och idag kunde jag dammsuga nedervåningen.

Det innebär att pappa återigen kan göra det han älskar... Städa.

Inte helt sant att jag älskar att städa men jag har tagit på mig uppgiften att hålla det någorlunda städat här hemma. I alla fall så länge jag arbetar hemifrån och med fyra personer i hushållet är det inte överdrivet att dra snabeldraken över golven minst varannan dag.

Det gick så långt här i vintras att Joy påpekade för en av grannarna att pappa älskar att städa. Han gör det varje dag. För henne var det otänkbart att någon skulle göra någonting så ofta bara för att det behövs utan pappa måste verkligen älska att städa...

En annan positiv sak är att det allmänna humöret blivit bättre. Om det beror på börsens uppstuds, att våren börjat sätta sig här i Västsverige eller att det faktum att restriktionerna har släppts innebär att Joy kan vara på förskolan nästan hela tiden; det vet jag inte men glad är jag.

Häromdagen lyste solen lite extra och jag gick ut i det inglasade uterummet och konstaterade att det var lite varmt. Värmeljusen som stod där ute var flytande vilket enligt mina efterforskningar borde ske runt 60 grader :-)

Det var ljuvligt att kunna gå ut och sätta sig i en bastu i några minuter på lunchen men jag får försöka lista ut ett sätt att kunna vädra i sommar utan att för den sakens skull bli uppäten av alla mygg och knott.

Om du råkar ha tips på myggutrotningsmakapärer som fungerar så tar jag tacksamt emot dem.

Nu skall jag se om jag kan hitta några köpvärda aktier för lönen närmar sig och den skall sättas i arbete. 

Ha en go dag

Uppgraderad kaffebryggare

För ett drygt år sedan började jag testa att mala hela kaffebönor till morgonkaffet och med viss besvikelse konstaterade jag att det ju gjorde en värld av skillnad jämfört med de flesta färdigmalda sorter jag testat.

Några månader senare skrev jag om det och fick massor av bra tips från er. Både avseende beredning där ni föreslog att jag skulle köpa en handjagad kaffekvarn och att jag behövde en aeropress. Jag fick också bra tips på kaffesorter varav ett tips faktiskt kom från en läsare och vän som senare lämnade över ett smakprov vilket jag fastnade för. Tyvärr verkar inte den sorten säljas här i stan så jag är numera tvungen att köpa mitt kaffe på nätet som värsta snobben.

Men det är inte det som är dagens ämne utan det faktum att den förste som kommenterade på det inlägget konstaterade att det var här det började krypa in livsstilsinflation.

Och så klart att det är så. Nu råkar jag vara funtad på ett sådant sätt att det oftast sker med ganska mycket eftertanke. Dock fick jag en skarp order inför årets jul att jag skulle plita ned några saker på en önskelista för tydligen är det inte kul att jag hävdar att jag har allt jag behöver och om någon vill ge mig en julklapp kan de få ge mig ett par hundra att köpa en Investoraktie för eller ett paket nya strumpor.

Tydligen flyger inte det som lista till tomten.

Efter mycket gnidande konstaterade jag att jag ju hade utvärderat färskmalet kaffe det senaste året och konstaterat att det var en härlig grej och det finns numera kaffebryggare för bara straxt över en tusenlapp där maskinen maler själv och man kan ställa in en herrans massa saker. En sådan önskade jag mig och tror ni inte på tusan att jag fick en.

Jag måste ha varit snäll.

Och en sak blir det till att konstatera och det är att kaffet blir kalasgott. Det är ju så klart skitenkelt och lättjefullt att låta en maskin göra allt jobbet men eftersom man får allt det där med att det luktar nymalet kaffe i hela köket, kaffet får en helt annan arom och det är en vardagslyx att få ett riktigt gott kaffe varje morgon.

Kommer jag om något år uppgradera till en espressomaskin?

Nej det skall nog mycket till för det.

Dels för att det aldrig riktigt har vunnit över mig och dels för att det än så länge är en maskin som är ganska dyr och ganska stor och otymplig så det får nog även i fortsättningen bli så att skulle jag vakna kallsvettig efter en dröm om espresso så blir det till att ge sig ned på stan och inhandla en kopp.

Rengöra vitvaror

Jag kan inte påstå att jag tidigare har brytt mig särdeles. Jag har frostat av frysen någon enstaka gång men oftast har vi haft skåp som inte frostat igen.

Diskmaskin och tvättmaskin har hållit sig fräscha i alla år och kylskåp har bara behövt torkas ur någon gång ibland.

Men sedan vi flyttade verkar allt gå emot oss. Diskmaskinens filter kloggar igen var tredje vecka och lämnar disken tämligen oren efter en diskning. Tvättmaskinen har börjat lukta gammalt avlopp och jag har redan frostat av frysen en gång i år och det är inte helt omöjligt att det kan behövas en gång till innan sommaren.

Mest förvånad är jag över de två första. I den förra lägenheten tror jag att jag rengjorde diskmaskinsfiltret en gång på fem år. Vad jag kan utröna är det samma modell av diskmaskin i det nuvarande boendet men var annan, var tredje vecka är jag nu tvungen att rengöra filtret för att det slemmar igen. Vad är det frågan om?

Tvättmaskinen likadant. Jag visste inte om att vår förra tvättmaskin hade en avloppspump som kunde sätta igen. och när jag googlar lite får jag reda på att man rekommenderas tömma ut vattnet ur tvättmaskinen var tredje månad och rengöra. Det har jag aldrig behövt göra tidigare men den sprillans nya maskinen började efter ett kvartal att lukta och alla de här huskurerna med att tvätta med ättika m.m. löser bara uppgiften temporärt.

Vet någon av er om det här är vanligt och jag bara haft tur tidigare eller om det kan vara någonting som förändrats?

Jag kan inte påminna mig att vi ändrat någonting i våra rutiner. Samma disk/tvättmedel, liknande smutsighetsgrad och frekvens på användningen av maskinerna. Det enda vi förändrat är ju platsen där maskinerna står till ett annat vattenklimat.

Vet du saker jag inte vet får du gärna dela dem med mig.

Tens

Det finns mycket kunskap jag inte trodde att jag behövde när jag var yngre. Sen fanns det en hel del kunskap jag inte ens visste om.

Transkutan elektrisk nervstimulering tillhör den senare kategorin.

Jag gick ju nyligen och lyfte sönder ryggen och smärta gör konstiga saker med huvudet. Trötthet är inte heller så bra.

När jag hade spenderat tre till fyra dagar med att sova sittandes någon timme i stöten, totalt tre till fyra timmar per natt var jag ganska påverkad.

Det tog förövrigt fyra dagar innan jag fick medicin utskrivet som var tillräckligt stark för att jag skulle kunna sova men det är ganska mycket mitt eget fel eftersom jag kontaktade min vårdcentral istället för att åka till akuten. Nu råkar jag ha god kännedom av vården och jag hörde inte hemma på akuten egentligen men man hade kunnat önska att vårdcentralsläkaren inte skulle vara så restriktiv.

Nå ja... I detta dimmiga tillstånd letade jag efter andra sätt att lindra smärta på och ett av sätten vilket ändå verkar aningen mer vedertaget än många andra är just Tens. Man behöver en liten apparat med sladdar och geleiga plattor. Plattorna fästs ungefär där man har ont och sen skickar maskinen elektriska stötar in i kroppen med viss regelbundenhet.

Som så mycket annat finns de här apparaterna i en miljon olika varianter och prisklasser men jag får vara ännu tröttare än jag var innan jag betalar en månadslön för att ge mig själv elstötar. Vad jag däremot är villig att göra är att åka förbi Clas Ohlson och köpa deras billigaste för en knapp femhundring.

Sagt och gjort och jag tror nog ändå att det gjorde skillnad.

Det är inte smärtlindring i nivå med de där små pillren jag tillslut fick men det är definitivt inte verkningslöst heller och allt är bättre än inget när man är på den plats jag var. Det är lite som att slå sig själv på tummen när man precis har sparkat stortån i ett stolsben. Delad smärta är mindre smärta... Typ.

En av de främsta anledningarna till att jag var skeptisk från början var att det här verkar vara ungefär samma sak som TV-Shop krängde för 20-30 år sedan som en mirakelmaskin för att få justa magrutor. Släng på lite el över magen samtidigt som du käkar ostbågar och tittar på TV och en månad senare ser du ut som han på TV som går till gymmet varje dag och inte äter annat än äggvita. Jo visst.

Det kanske funkar så om jag kör på den här prylen på en styrka som bränner varenda synaps jag har i kroppen men det är inte någonting jag ämnar testa riktigt ännu. För tillfället räcker det med att den hjälpte mig när jag hade ont.

Ryggskott och massagepistol

Nu ligger jag här. Vardagsrummet är ganska hårt och obekvämt men fortfarande bättre än alla andra platser jag testat.

Det är tredje gången i år jag ligger här med ryggskottet från h#¤%vetet.

De flesta hade nog påstått att det är samma episod och det är det nog men i början av året lyfte jag sönder ryggen och det skapar en svaghet och instabilitet i ryggpelaren som kräver lite tid innan det är bra igen. Man behöver vila och träna men jag har istället slängt omkring en 10 månaders bäbis så fort det gjort bara lite mindre ont.

Precis efter nyår hade jag så ont att jag knappt kunde andas så då gick jag till en kotknackare men eftersom det är för jädra dyrt går jag inte tillbaka förrän det är absolut nödvändigt.

Däremot är jag lite extra tacksam för min julklapp till hustrun.

Jag köpte nämligen en massagepistol eftersom fru AvL klagat lite på ryggont det senaste.

Klart att jag kan massera med handkraft men den där maskinen är långt mer effektiv på att snabbt skapa lindring, blodgenomströmning och allt annat som massage ger. Så varför inte göra både och.

Nu när jag haft mina egna problem kan jag konstatera att man kan använda den på sig själv och mycket av vad ett ryggskott innebär är muskler som krampar. Att massera dem så att de slappnar av är ett snabbt sätt att komma tillbaka till funktion igen så det har jag gjort.

Ett par-tre gånger om dagen ligger jag och gnider en massagepistol över ryggslutet. Man hade kunnat tro att jag gör någonting helt annat så som det surrar men faktum kvarstår att den där mackapären har sparat in massor av pengar i behandlingar redan och är ett fantastiskt smärtlindringsredskap.

Har du några kronor över kan jag klart rekommendera det. Massagepistol alltså. Inte ryggskott.

Att vara arbetsgivarens representant

Jag har varit mellanchef ganska många gånger och nu är jag åter där närmast personalen. I väldigt många situationer är det ett väldigt trevligt jobb. Det är givande och utmanande samtidigt. Man får träffa folk, lära sig massor osv.

Det finns så klart situationer som är svåra. Konflikter i arbetsgruppen, privat lidande eller omstruktureringar är alla situationer där chefen tar på sig en hatt och hen kan antingen göra situationen riktigt mycket sämre eller bättre beroende på agerande. Men ofta kan man komma ganska långt med empati och tydlighet.

Den situation jag tycker suger hårdast är lönerevisionen.

Som personalansvarig chef är man ansvarig att utvärdera personalens måluppfyllnad och använda det som grund för lönerevisionen. På pappret är man också ansvarig för lönesättningen.

Det svåra i situationen är, enligt mig, att man blir påtalad att man har ensamt ansvarig för lönesättningen. Man får reda på att HR är en stödfunktion som kan erbjuda stöd, statistik och kunskap om tidigare förhandlingar och andra erfarenheter.

Så är det så klart inte.

Det finns nästan alltid en chef över dig som har budgetansvaret över dig och tilldelar dig en kostnadsram du skall förhålla dig till. Det finns alltid ekonomiska mål som skall hållas och i min verksamhet är den väldigt tydlig.

Som mellanchef är man således ansvarig för att fördela en mycket tight "pott" som HR, ekonomi och högre chefer har spenderat en stund med att bestämma sig för.

Den här tiden på året skall jag alltså sitta i timmeslånga möten med den ena efter den andra i min personalstyrka och gå igenom prestationen avseende det senaste året. Min personal är kollektivt exceptionella. Jag har ingen som underpresterar. Alla i min personalgrupp överpresterar men olika mycket.

I den situationen låtsas mina chefer och HR att jag är ansvarig för lönesättningen men skulle jag ge personalen den lön jag anser att de är värda får jag sparken på fläcken. Det enda jag kan göra är att sitta där och vara väldigt transparent och hoppas på att de minns alla de gånger där jag funnits där för dem i alla andra situationer.

I vanliga fall hade jag inte klagat över den här, högst självvalda situationen för i vanliga fall får man betalt för att axla det ansvaret men inte nu. Därför ser jag väldigt mycket fram mot mitt eget lönesamtal i år. Det är sannolikt det som definierar mina arbetsuppgifter framöver.