Lägenheten är äntligen såld

Det tog inte mer än ett par veckor för att få kontraktet påskrivet när vi hade stylat och tagit nya bilder. Antalet visningsbesökare fyrdubblades och i den skaran hittade vi tillslut någon som ville betala all de här pengarna vi önskade för bostaden.

Tyvärr blev det inte budgivning men jisses vad skönt det är att vara klar. Nu skall det bara flyttstädas, de sista grejerna skall flyttas och nycklarna skall lämnas men sedan är vi klara.

Tillslut fick vi också den sjukt överoptimistiska mäklaren att erkänna att det inte bara var vår lägenhet som var lite svårare att sälja utan att de kunde känna av en viss dämpning på marknaden. Om man också tar i beaktande att vår bostad var aningen för stor och aningen för liten så blev antalet spekulanter färre.

Men vad sjukt ändå att det gör så stor skillnad på styling och egna ansträngningar. I våras trodde jag verkligen att det vi gjort var bra men stylingen var så mycket mer och det visade sig ju.

För visst skulle man kunna spekulera i att det fanns en tidsmässig effekt. Att folk inte vill gå på visning mitt i sommaren (början/mitten av juni) men vi gav inte upp förrän en god bit efter semestrarna men det var ändå en markant skillnad i söktryck, klick på Hemnet och deltagare på visningarna.

Nu vill jag inte på något vis stå bakom någonting så onödigt som professionell styling. Speciellt som det inte var särdeles länge sedan jag dissade konceptet helt och hållet men just idag känner jag att mitt motstånd är aningen svagare.

På precis samma sätt som jag inte riktigt tycker att det är rimligt att man betalar alla de pengar en mäklare skall ha för sina tjänster men så här i efterhand är det ganska skönt att inte behövt hantera försäljningen själv. Att ta ledigt en halvdag för att åka 6 mil enkel resa, visa lägenheten och sen åka hem igen. Och sen göra om det ett par dagar senare. Om och om igen i ett par månader.

Efter fyra månader av försäljningsförsök var familjen AvL dessutom ganska benägna att sänka priset så vi hade accepterat ganska många försök till prutning och andra dumheter så om man tar det i beaktande har vår mäklare betalat sitt eget arvode för hade inte han stått på vår sida hade vi accepterat erbjudande om mycket lägre pris.

Jaja. Jag ville mest berätta att nu är vi glada att lägenheten är såld och att vi snart kan påbörja vårt monobostadsliv på allvar igen.

Slowcooker - ytterligare ett steg mot hipsterdrömmen

För något halvår sedan frågade svärmor om jag ville ha deras slowcooker. Efter många år konstaterade hon att hon inte använder den särdeles mycket och de har egentligen inte plats.

Jag tackade ja men jag ville inte ha den innan vi flyttade så som en liten inflyttningspresent fick vi nyligen alla de saker jag tackat ja till varav slowcookern var en av dem.

Nu skall jag ärligt säga att i det rådande flyttkaoset har jag inte hunnit packa upp den och se vilket märke det är och vilka funktioner den skulle kunna tänkas ha men det är höst och skördetid. Kött i stora klumpar och rotfrukter i säckvis går just nu att köpa för nästan ingenting och av dessa vet i alla fall jag att man kan göra skapliga grytor.

Fläsklägg med rotmos eller en juste kalops är en höstdröm som bara väntar på att ske men jag har förövrigt ganska låg inspiration just nu.

Så jag gör som jag brukar - jag frågar.

Använder du slowcooker? Vad tillagar du i den?

Och även om du inte använder en sådan makapär får du ändå gärna bidra med dina favoritrecept för en småkylig, färgsprakande, mulen hösteftermiddag.

Överös mig med recept och länkar.

Från 80 % till 0 % i sparkvot över natt

Under pandemin har jag jobbat för mycket och gjort väldigt lite som kostar pengar. Det är ganska många som haft det så även om en och annan varit permitterad och byggt en altan. Jag har hört att altaner nästan bygger sig själva och kostar gratis om man bara blinkar lite åt gubben på brädgården.

Men för vår del betyder ekvationen att vi sparat ohemula mängder pengar under ett drygt år. Mer än normalt och med vårt normalläge är det ganska vansinnigt.

Så gick vi och skrev på ett kontrakt på ett radhus och då vändes ekonomin helt upp och ner. Varenda krona skulle ut från börsen och det skulle betalas handpenningar, pantbrev och lagfarter. 

Obs! Inte vårt hem

Och inte nog med det. Vi flyttade från en ganska rymlig trea till sex rum och kök med altan och inglasat uterum. Vi har helt plötsligt möjlighet till hemmakontor, två allrum och en matsal. Men vi har inte möblemanget för att komma i närheten.

Därför började den stora inredningsshoppingen under sommaren och under hösten har den kulminerat till en eufori av knapptryckningar på möbelbutikernas köpknappar.

Det har gått så långt att jag sitter och letar rabattkoder och erbjudanden och konstaterar att jag förmodligen sparat en låg månadslön på alla erbjudanden jag snokat fram men det betyder ju i förlängningen att det är ganska mycket mer än en månadslön som shoppats upp.

Just nu sitter jag här som vilken medelsvensson som helst och inser att jag har intecknat lönen för det kommande halvåret. Soffan och köksbordet är köpt på faktura där fakturan inte skrivs innan leverans vilket gör att pengarna skall ut straxt innan jul.

Byråer och stolar är också köpta på faktura och de intecknar novemberlönen. September och oktober får dels gå till att hjälpa de ovan nämnda men ett snyggt loungeset gick ju att köpa på sensommarrean och i augusti var jag "tvungen" att köpa gräsklippare, trimmer och en del andra trädgårdsprylar för nu äger vi helt plötsligt 50 kvm gräsmatta. 

Det är för mycket för att klippa med sax även om jag de första veckorna trimmade kanterna med sax innan jag gav upp, åkte till Jula och köpte en batteridriven trimmer för en femhundring. Den fungerar för de typ 120 meter kant vi kan skaka fram totalt och eftersom behovet inte är större handlar jag efter det.

Men gissa om detta vansinniga spenderande skapar en viss ångest hos herr AvL. Jag har sparat varenda överbliven krona i ett drygt decennium och nu inser jag att sparande inte kommer ligga högst upp på familjens önskelista innan årsskiftet. 

Men en vis kvinna sa en gång - You Only Live Once. 

Jag sitter här i lotusställning och gungar fram YOLO om och om igen i ett försök att KBTa bort den värsta smärtan i min sparsjäl. Jag tröstar mig med att det blir himla mysigt här hemma.

Vi föll för styling tillslut

Vem hade kunnat tro att det skulle vara så svårt att kränga en lägenhet halvcentralt i Göteborg. Våra vänner i grannhuset lyckades tillslut få sålt sin lägenhet mitt i industrisemestern efter ca 15 visningar och minst en skock besökare.

Efter vår fjärde visning valde vi tillslut att falla för mäklarens envisa insisterande på professionell styling. Klart att vi på ett ekonomiskt plan hade kunnat avvakta ytterligare men man skall ju ta i beaktande alla andra kostnader och om vi räknar in alternativkostnaden på kapitalet så snackar vi att kostnaden för stylingen är återvunnen på en månad.

Ovan: Fam AvL, Under: Proffsstyling

I förra inlägget hade jag med en bild på vårt kök. Det är den översta bilden. Den undre bilden är efter stylingen. Köket är inte det rum där den största förändringen skedde men det talar ett ganska tydligt språk.

Jag skulle nästan vilja påstå att stylingen gjorde att lägenheten såg ut som en plats jag hade kunnat tänka mig att bo i. Kanske bortsett från alla krusiduller som är omöjliga att ha i ett hem. Lägenheten blev skitsnygg.

Nya bilder är tagna och annonsen är ute igen. Det här riskerar att bli ett av de få objekten som mäklaren faktiskt får förtjäna sin lön på men nu tycker jag det är dags för skiten att bli såld för jag vill bli klar.

Att ha dubbla boenden ofrivilligt tär betydligt mer än jag trodde och för mig så är det värre än alla de finansiella kriser jag varit med om på börsen. De har jag hanterat långt bättre.

Men var det värt att styla lägenheten?

Det vet jag inte ännu men timkostnaden var inte särdeles hög när jag räknar på nedlagd tid för tjejen som gjorde det och jisses vilken skillnad det blev. Om inte lyan blir såld nu så kan vi vara säkra på att marknaden är på väg att svalna av.

Köpa porto av posten - Nej tack

Jag anser att det är ganska smidigt att kunna beställa hem saker. Jag tror inte jag är ensam om det.

Som företagare och chef på distans använder jag ändå en del porto i min vardag och postens web shop har fraktfri leverans om man beställer för över 280 kr. 3 kartor frimärken och så är det löst. Inga konstigheter där men att det tar ungefär en vecka att få frimärkena är inte imponerande.

Men då finns det ju givetvis en annan lösning som Postnord tillhandahåller och det är tjänsten Skicka lätt. Med den kan man köpa ett "digitalt frimärke" som innebär att man får en kod att skriva på kuvertet. När koden är på plats är det bara att lägga brevet på lådan och sen är allt frid och fröjd.

Bra kan man tycka och många gör nog det men jag reagerar på att det fysiska frimärket kostar 12 kr (i sig enormt mycket men det kanske bara är jag som börjar bli gammal) men ett digitalt frimärke kostar 13 kr.

En krona är väl inget att orda om?

Jo eftersom det är en kostnadsökning på drygt 8 % och använder man några hundra frimärken om året blir det pengar det också. Men för posten är det ju smidigt så klart. Mer pengar in för en tjänst som rimligtvis kostar dem mindre att tillhandahålla än fysiska frimärken.

Smart.

Men visst skulle jag också kunna tänka mig att betala 8 % extra om det underlättar mitt liv men då kommer det sista av de små kruxen. 

Var är närmaste brevlåda?

När vi bodde kvar i Göteborg fanns det en brevlåda vid varje butik och det fanns faktiskt en brevlåda i ett bostadsområde mellan oss och den lite större Coopbutiken som låg en kilometer bort vilket gjorde att den brevlådan var marginellt närmare än de andra om ens enda ärende var att posta ett brev.

Här på vår nya adress är närmaste brevlåda vid ICA några hundra meter från ytterdörren. Och vad är problemet då?

För mig är det inte värt 8 % extra om jag ändå måste gå till stället som säljer frimärken för att lämna brevet. Då kan jag lika gärna köpa märket där jag lämnar brevet. Andra tänker säkert annorlunda men för mig känns det som pengar i sjön.

Allt man behöver i ett hus

Vi köpte ett inflyttningsbart hus där vi (herr AvL) var säker på att inget behövde fixas. Det var bara att flytta in, komplettera med lite möbler och sen skulle småstadslivet börja.

Än så länge stämmer det ganska hyggligt men jag fick snabbt reda på att vi kommer behöva putsa lite på ytskikten ganska snart och det skulle ju inte vara fel med ett nytt kök och ett nytt badrum. Hurmpf... Vi får väl se... Inte just nu...

Med det sagt så finns det alltid saker tydligen. Vem kunde ana att det första jag behövde var trallskruv för att kompletteringsskruva lite på altanen?

Eller en nyckel till vattenutkastaren för det hade förra ägaren tagit med sig.

Och ett nytt gångjärn för en toadörr och ett handtag för en annan av innerdörrarna och mer elkabel för att kunna sätta upp alla lampor nu när vi har väldigt mycket mer att belysa. Och så vidare.

Även om man tror att inget behöver göras så finns det tydligen alltid några småsaker att pilla med. Det ovan nämnda är bara några hundringar men jag räknar kallt med att det kommer mer. Inget av det är ju roliga inköp heller. 

Tacka vet jag när jag får lov att köpa min första vettiga grill eller den nya vardagsrumssoffan vi har spanat på.

Jaja... Tills dess kommer jag spontanshoppa lite dynor för utemöbeln som står på balkongen på andra våning. Där tänkte jag njuta en cigarr under helgen som kommer för att fira att det äntligen känns som om vi är på plats.

Och med en nyckel till en vattenutkastare känner man sig som en riktig karl :-)