Hur kan Mediamarkt fortfarande finnas?

För ett par helger sedan var jag "tvungen" att bege mig till ett köpcentrum nära vår bostad i syfte att förslösa vår lördagsförmiddag.

Vi hade verkliga ärenden. Det är verkligen inte vår familjehobby att planlöst åka runt och shoppa upp vår lön bara för att vi kan. Herr AvL behövde strumpor och det köper man enklast på JYSK. Hustrun önskade en ny duk till köksbordet vilken man kunde hitta på Hemtex reaavdelning och dottern önskade sig en ny rosa pulka eftersom snön precis dykt upp och alla vet att en sådan köper man billigast på Bauhaus.

Skönt att alla de butiker finns på samma ställe. Utöver det hade jobbet skickat mig med ett fakturaunderlag till Mediamarkt i syfte att rekvirera teknik jag behövde och vilken man inte kunde få tillsänt sig via det statliga avtalet med Atea.

Där stod jag med en låda i händerna och en tjej som inte såg ut att vara en dag över 16 år som försökte hjälpa mig komma därifrån utan att jag skulle behöva spendera egna pengar. Det var när jag stod och väntade på skiftchefen tillsammans med den här tjejen som jag reflekterade över det faktum att jag aldrig haft en genomgående positiv kundupplevelse på Mediamarkt.

Efter tio minuter fick vi reda på att det inte var den chefens uppgift att hantera fakturor utan det gjordes i kassan. Låt oss gissa oss till att hon inte hade en aning om hur man gjorde och det lättaste sättet att bli av med oss var att säga att det inte var hennes uppgift.

Vi gick till kassan och de vi fick prata med blev yngre och yngre. Den kassa chefen, eller skrev jag fel nu? Personen som var chef över personerna som arbetade i kassan berättade att det behövde vara företagets befattningshavare som var på plats för att de skulle kunna ställa ut en faktura.

När jag så lugnt jag klarade av efter att ha vandrat igenom den där jävla teknikladan tre gånger , förklarade att min arbetsgivare är en statlig myndighet och att vi många gånger tidigare varit på plats och att personalen då hade kunnat hjälpa oss, fick jag till svars att det behövde vara en av företagets befattningshavare som var på plats för att de skulle kunna ställa ut en faktura.

Det var då jag nämnde att det inte var rimligt att kräva att den av regeringen utsedda generaldirektören för denna statliga myndighet skulle flyga ned till Göteborg för att hämta ut ett par hörlurar till deras nyaste anställde. Som svar fick jag veta att det behövde vara en av företagets befattningshavare som var på plats för att de skulle kunna ställa ut en faktura

Jag tyckte mig känna igen svaret vid det laget och även om de sannolikt hade trott mig om jag bara sa att jag var befattningshavare för företaget eftersom ingen av dem verkade förstå vad det innebar; valde jag istället att hinka upp kortet, betala och gå.

Det var dagen jag svor på att aldrig sätta min fot på Mediamarkt frivilligt igen. 

Jag har full förståelse för att de måste ha ett regelverk att följa och att det är svårt att ta egna initiativ när man har fått sitt första ALU-jobb som utbildningslös 17-åring. Jag kan till och med förstå att det är lite spännande att vara i en position av makt där man får möjlighet att trycka till dryga, lönnfeta, medelålders män som tror att de vet allting.

Men hade det inte varit aningen mer fördelaktigt för kedjan om personalen i alla fall försökte motivera sin ovilja att hjälpa till?

- Jag förstår att det här är frustrerande och att ni sannolikt har kunnat hantera det här smidigare tidigare men sedan årsskiftet har vi nya interna regler vilka förhindrar oss att ställa ut fakturor.

Det hade kunnat vara en lögn aldrig så mycket. Jag hade aldrig skrivit det här inlägget och jag hade eventuellt övervägt att gå tillbaka igen. Ett leende, någon gång under mina 45 minuter i butiken hade inte skadat men jag är inte så rabiat att det skall få lov att definiera min upplevelse.


/Jag vet att det här inte är ett särdeles positivt och lyckligt inlägg men jag kände ett tvingande behov att försöka hjälpa mina medmänniskor i deras vardag. Välj att gå någon annanstans/