Living on one dollar

Det här med Netflix är farligt. Jag har sett flera program i månaden i flera månader. Jag har inte sett så här mycket på TV på flera år. Jag lyckades skaka fram ett abonnemang på prov och kan väl egentligen inte säga att jag kommer sakna det om jag mister det men så länge jag har tillgången kommer jag nyttja det när jag råkar ha alldeles för mycket tid över. Det är nu inte så ofta jag har alldeles för mycket tid heller men det händer och då kan ju en dokumentär vara trevlig.

Så jag såg en dokumentär som heter "Living on one dollar" vilket är en lättillgänglig dokumentär gjord av ett gäng killar som bland annat studerade utvecklingsekonomi. De här fyra grabbarna åkte till Guatemala och levde på en dollar per dag men de simulerade också förhållandena med att inte veta när pengarna skulle dyka upp då de flesta som lever så arbetar som dagavlönade och de vet sällan i förväg när de kommer få jobba.

Pojkarna går igenom svältupplevelsen, sjukdomar och får uppleva gemenskapen i byn de bosätter sig i. En viktig diskussion de tar upp är den ekonomiska utvecklingen, hur man går vidare och betydelsen av att erbjuda möjlighet till självhjälp snarare än bidrag.

Bland de budskap som förmedlas är bland annat möjligheten till utbildning framstående. Utbildning är en viktig språngbräda ur fattigdom. Detta kan med fördel kombineras med ekonomiska möjligheter att förverkliga idéer. Det som tas upp är mikrolåneorganisationer. Dessa organisationer lånade ut ganska små summor pengar men med mindre formella krav än vanliga banklån vilket gjorde det möjligt för dessa människor att låna. En annan viktig faktor var att dessa organisationer erbjöd användarna (eller ibland krävde av användarna) att de skulle spara pengar också. Sparande var grunden för större investeringar vilket gjorde det möjligt för dessa människor att lyfta sig upp ur den totala fattigdomen och utvecklas.

Den viktigaste lärdomen för mig var ödmjukheten som erbjöds. Visst hade det varit näst intill omöjligt att överleva på 8 kr/dag i Sverige men det finns gott om nejsägare på våra sociala nätverk som anser att en människa som sparar och "snålar" och lever på 10.000-15.000 kr/månad är vansinnig och om vi snålsparare dessutom överväger att leva resten av våra liv på liknande summor är vi ju bara sjuka i huvudet och då tycker jag nog att de hade mått bra av att se den här filmen för att få lite perspektiv.

Guldkant på tillvaron behöver inte betyda en tredje resa till mallis det här året och det behöver verkligen inte betyda en ny mobil och en ny bil varje år.

Att få vara frisk, umgås med nära och kära, att kunna äta sig mätt och att erbjudas någon form av mål och mening kan vara fullt tillräckligt och det behöver inte kosta särdeles mycket. Guldkant på min tillvaro är att sitta uppkrupen i en fåtölj med en kopp te och en god bok och med bibliotekskort behöver den upplevelsen inte kosta mer än någon krona. En annan guldkant är en grillad korv i en skogsglänta en solig vårdag och det löser man för ett par kronor. Det svåraste att få till i det senare exemplet är solen och då spelar pengarna faktiskt ingen roll alls.

Trevlig helg och filosofera nu över hur mycket pengar du hade behövt för att täcka dina absolut mest grundläggande behov.


Bildkälla: amazon.com