Ge bort ett körkort

Min ålder börjar komma ikapp mig och helt plötsligt är jag åter igen där då alla i min omgivning skaffar barn. Det hände när jag var i 20-års åldern också även om det inte var riktigt lika många då även om man kanske kan tycka att det är rimligare att skaffa barn när man är 20 snarare än 10-15 år senare men nu är det som det är.

Detta gör att det helt plötsligt börjar bli vanligt att det dimper ned en inbjudan till ett dop eller till ett barnkalas och skall man bevista en sådan tillställning är det kutym att medföra någon typ av gåva.

Till ett dop skall man ha med sig en fotoram i nysilver eller en silverpläterad spargris föreställande en nallebjörn. Till ett födelsedagskalas skall man ta med sig en ursöt och extremt opraktisk klädedräkt föräldrarna aldrig kommer orka ta på sin avkomma eller så skall man bidra med ytterligare en plastbil eller docka till det enorma berget av skit som ungarna omgärdas av.

Min första tanke när jag får en inbjudan som jag överväger att tacka ja till brukar vara att jag vill ge bort någon hundring eller tre till ett långsiktigt sparande. Jag vill kunna ge bort ett presentkort på en globalfond men jag har i många år efterfrågat en lösning på detta men det finns inte och det verkar inte vara aktuellt heller för tydligen är jag ganska ensam om att tänka så här. Givetvis kan man begära av sin bank att flytta över ett värdepapper till barnets depå men det kräver att föräldrarna är så intresserade att barnet har ett eget sparande och det är inte särdeles vanligt i min bekantskapskrets. Så där står jag.

Det är dessutom så att pengar anses vara en tråkig present att få och det handlar nog mycket om att det för de flesta är tråkigt att ge pengar (det kanske indikerar att man inte har ansträngt sig för att hitta på en bra present) och för att pengar inte ger någonting fysiskt som mottagaren kan använda för att minnas gåvan och givarens generositet. Det finns säkert mängder av andra anledningar men låt oss fundera på det här en aning.

Ekonomi

Jag har i vår en fyra-fem liknande tillställningar att gå på och jag tror att det kommer bli sparande i ett av fallen men inte mer. Men i det fallet kanske det kan bli en femhundring jag bidrar med.

Jag gissar mig till att vi kommer bli inbjudna till mängder av födelsedagskalas i framtiden också vilket skulle kunna innebära att den här tråkiga farbrodern varje år levererar en femhundring in på ett konto där det köps en svensk indexfond.

Om man tar hjälp av sparkalkylatorn på z2036 kommer man fram till att en femhundring om året, inflationsjusterat blir ungefär 18.000 kr. Nu råkar det bli aningen mindre om pengarna kommer en gång om året än om de dyker upp månadsvis men det är inte en stor skillnad så vi låter beräkningen stå.

När jag googlar runt på körskolorna i stan verkar det inte vara så svårt att skaka fram en utbildning bestående av 20-30 lektioner, halka, teori och uppkörning för mellan 16.000-20.000 kr. Det verkar vara därikring det landar. Det kostade ungefär lika mycket när jag skulle ta körkort för 20 år sedan så inflationen verkar inte vara så stark just på detta område för jag har för mig att mamma räknade på runt 20.000 kr när hon började spara åt mig när jag var liten och jag har svårt att tro att hon tog aktiv höjd för inflation varför det sannolikt har varit liknande prisbild i branschen ganska länge.

Jag vet att jag blev ganska glad för de där pengarna när jag skulle ta mitt körkort. Givetvis kan det vara så att man inte ens behöver körkort om 20 år för att bilarna kör sig själva men då kan man använda pengarna till att möblera den första lägenheten eller någonting liknande. Vad jag vill få sagt är att jag upplevde en extremt mycket högre grad av lycka över 20.000 kr än jag föreställer mig att jag någonsin upplevt av den där fotoramen med bäbisbilder i nysilver som stod i en hylla hemma.

Jag tror att mamma har upplevt en hel del lycka av mina bäbisbilder men gåvan är väl ändå främst till mottagaren, barnet och inte föräldrarna, eller?

Bildkälla: freeimages.com och z2036.blogspot.se