Jag är definitivt inte motståndare till budgetering men jag har aldrig brytt mig om att göra en själv. Med det sagt kan jag snabbt konstatera att jag fortfarande har god koll på min ekonomi och det beror kanske på att jag gör en mental budget. Jag vet ganska väl hur mycket saker kostar och vad jag har för inkomster och undermedvetet skapas då, om inte annat en likviditetsbudget där jag har koll på hur mycket som kommer in och hur mycket som går ut.
Jag har också fört bok över våra större utgifter under några år för att ha lite koll men det är en tillbakablick och inte en budget även om det kanske är i stort sett samma sak.
Nu kommer jag dock till kärnan. En budget skall skänka klarhet, erbjuda trygghet och lugn för den som har oordning i sin ekonomi. Detta är nog sant.
De senaste månaderna har jag och fru AvL konstaterat att vi kommer vara tvungna att spendera en del pengar framgent och vi har också identifierat saker vi vill spendera pengar på framgent men vi har egentligen aldrig satt oss ned och funderat ut vad vi måste ha, vad vi vill ha och framförallt när vi vill/behöver ha de här prylarna samt vad det skulle kosta.
Detta har skapat en gnagande känsla längst bak i hjärnan för ju närmare det kommer desto större blir orosmolnet eftersom det varit ganska stora utgiftsposter som simmar omkring vid horisonten.
Vi (läs jag) bestämde mig sonika för att skapa, vad jag kallar en konsumtionskalender. Jag skrev upp alla önskemål vi hade och satte ett datum och en kostnad på det och vi kunde konstatera att alla dessa önskade eller tvungna utgifter inte var så farliga när vi bröt ned det.
Nu rör det sig inte om nya bilar, resor till Maldiverna eller några 40-års kalas vi planerar men bilen behövde nya vinterdäck vilket är, eller kan vara en stor kostnad. Vi behöver nya sovarrangemang till Joy när hon växer ur spjälsängen vilket borde ske inom ett halvår ungefär och vi behöver ny säng till föräldrarna också eftersom den säng vi sovit i det senaste decenniet håller på att ge sig på riktigt. Den här sängens fjädrar har nu gått sönder så mycket att det är rejält märkbart och de senaste månaderna har det gradvis försämrat sömnkvaliteten (Hade sängen inneburit att vi inte kunde sova hade jag åkt och köpt en ny, tro inget annat. Just nu är det mer att sängen inte är toppen och då drar vi oss för att forska fram vad som hade passat oss bäst eftersom ingen av oss gillar att shoppa).
Vi har också känt ett behov av mer förvaringsutrymme i vår nya lägenhet. När vi flyttade in konstaterade vi ju ganska snabbt att den här lägenheten, dubbelt så stor som vår gamla, hade långt mindre förvaringsutrymme än den gamla lägenheten och vi vill ändå ha en hel del prylar för att rulla runt vårt liv. Vi är inga minimalister i den aspekten.
Lite högt och lågt helt enkelt men det viktiga i den här ekvationen var att vi ganska snabbt kunde konstatera att vi har ungefär ett år på oss att lösa alla de här delarna och även om vi under det här året planerat att inte tjäna mer pengar än vi absolut måste så räcker också den buffert vi har, med god marginal, till alla dessa utgifter. Det innebär att vi med relativt gott samvete kan ta oss an projektet konsumtion och bara det att ha lite koll är faktiskt en fantastiskt skön känsla.
En positiv bieffekt av att sätta konsumtionen på pränt har varit att jag gått från att känna att jag måste spendera en jädra massa pengar till att känna att jag sparar pengar när jag hittar en pryl vi bestämt att vi skall köpa men till ett bättre pris än det vi budgeterat.
Ganska spännande faktiskt.
Bildkälla: freeimages.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar