Upp till Östra sjukhuset bar det för en utförlig samling tester och rigorösa kontroller av olika slag. Mjölken skall förvaras i plastburkar i frysen och nu börjar vår frys bli lite full så det var dags för Herr AvL att ta sin plåthäst och köra iväg den samlade mjölken till avlämningscentralen. Hustrun läste den tryckta instruktionsmanualen och jag läste på hemsidan att det fanns flera olika inlämningscentraler varav en vårdcentral låg på väg till och från jobbet.
Lysande!
När jag kom dit var förvirringen total. Jag blev slussad mellan en handfull olika enheter och träffade på fem minuter mer vårdpersonal än jag gör per decennium i vanliga fall. Till slut står jag tillsammans med tre barnmorskor och tittar på en frys full med glass och annat personalrelaterat och dessa tre konstaterar att det förmodligen inte var så att man skulle lämna in mjölk hos dem.
Perfekt!
Hemsidan med information uppdaterades för mindre än en månad sedan så någon skicklig kommunikatör på landstinget borde få sparken. Tro fan att det är brist och att folk inte orkar hjälpa till om den ganska enkla informationstekniska funktionen, att berätta hur och vart man behöver ta sig för att hjälpa till, inte fungerar.
Hustrun har lovat att ringa dem i nästa vecka för vi bestämde gemensamt att det vore direkt olämpligt om jag ringde. Mitt humör efter besöket på vårdcentralen borgade inte för ett konstruktivt samtal med just den här vårdfunktionens ansvariga tjänsteman men det riskerar att bli en följetong här på bloggen efter att hustrun har fått reda på vad som faktiskt gäller.
Bildkälla: SCB.se
Jag tror tvärtom att det hade varit lämpligt om du hade ringt, gärna direkt och i affekt. Värdelösa klantskallar (och deras chefer) borde få höra att de är värdelösa klantskallar. Utan att veta något om din hustru mer än att hon är kvinna gissar jag att den informationen blivit tydligare än vad den nu kommer att bli.
SvaraRaderaFör övrigt har jag hört blodgivarhistorier i ungefär samma stil. Landstinget behöver blod, folk är villiga att ge dem det - känns som en rimligt bra förutsättning, men inte tillräckligt.
Eftersom hustrun kan organisationen kan det faktiskt vara rätt att hon tar den initiala kontakten. Om det inte leder någonstans kan det tänkas bli en lite rakare kommunikationsform senare. Det enda som skiljer oss åt när det kommer till dne här typen av kontakter är att jag har ett betydligt mer hetsigt humör och det är faktiskt sällan en fördel :-)
RaderaDet är just det hetsigare humöret, troligen förorsakat av testosteron, jag ser som en fördel. Även om kunskaper kring organisationen också kan vara det.
RaderaJag kan bara gå till mig själv. Om någon ringer och skriker på mig går jag in i försvarsställning och samtalet blir inte så konstruktivt. Efter samtalet kommer jag sitta i lunchrummet och reflektera över att det var en idiot som ringde mig - inte att jag kanske gjort något fel från början...
RaderaOm någon istället ringer och på ett sakligt sätt berättar för mig att jag gjort fel och hur mycket det påverkade negativt - då blir det mycket jobbigare...
Jag menar inte att du hade behövt ringa och skrika hysteriskt, en skärpt ton behöver inte ens innebära en höjd röst och definitivt inte osaklighet.
RaderaAh... Då kanske jag var otydlig i min beskrivning av det humör jag var på när jag kom hem när jag skrev
Radera"Mitt humör efter besöket på vårdcentralen borgade inte för ett konstruktivt samtal med just den här vårdfunktionens ansvariga tjänsteman"
Jag har stundom ett ganska (läs väldigt) hetsigt humör och jag var riktigt arg när jag kom hem. I det läget ÄR det bättre att jag inte tar tag i problemet utan överlåter det på hustrun. Men får jag lite tid på mig att hantera mig själv så kan visst jag ringa och ifrågasätta och det kommer jag göra om lösningen inte visar sig efter att hustrun ringt. :-)
Det hela framstår som ett praktexempel på varför helt politiskt styrd vård skulle haverera omgående. Precis som med allt annat, så misslyckas dessa klantskallar ständigt. Vilken "otur" de har när de tänker?
SvaraRaderaNågon som minns när Maud Olofsson slog samman posten med den danska posten (Miljarder i förluster följde)? Som om det inte räckte med att hon även saboterade Svenska Vattenfall via styrelsen?
Detta Centerparti... Mvh http://investera-pengar.blogspot.se/
Hade herr AvL ringt omgående hade mottagaren av samtalet visserligen förstått att han var upprörd, men de specifika detaljerna angående exakt vem och vad som felat hade troligen drunknat i affekten.
SvaraRaderaFru AvL är synnerligen kapabel att uttrycka sitt missnöje på ett sätt som inte lämnar något som helst tvivel om exakt vem och vad hon är missnöjd med, samt vad som bör göras för att förbättra situationen.
Det låter nästan som om du känner oss ;-)
RaderaDet har kanske hänt att jag träffat på er en eller annan gång, ja... :-D
Radera:-)
RaderaTråkig historia men föga förvånande, landstinget är en senil relik som organisation som endast hålls uppe av en massa anställdas goda vilja, inte på grund av stabilt ledarskap. Har i mitt yrke som IT-konsult flera gånger kommit i kontakt med landstinget, och bara det att det i vårat landsting inte finns en central chef för IT gör att initiativ och brister får tas upp av respektive avdelningschef. Hur vore det med lite samsyn och helikopterperspektiv? Att jobba mot privata företag var en dröm jämfört med hur det var att jobba med landstinget (som vi inte gör längre då det tog för mycket tid och att svaret flera gånger efter månader av möten och prototypande blev: "tyvärr, vi har ingen budget att fortsätta", och då hade vi i säljande syfte gjort mycket jobb gratis i rent good-will, för många av våra anställda inklusive chefen vill verkligen hjälpa till att förbättra landstingets bedrövliga IT-miljö.
SvaraRaderaDet där är ju nästan en tristare historia. Jag hoppas att vi så småningom kommer se en positiv upplösning på båda sagorna.
Radera