Finns ingen anledning att ha en buffert

Efter förra veckans inlägg tänkte jag ta tillfället i akt och svära lite i sparkyrkan och konstatera att man inte behöver någon buffert.

Buffert, som jag definierade det, är en hög med lättillgängliga pengar man kan använda om någonting oförutsett händer.

Här följer så en hel rad med förbehåll för mitt första påstående. 

De flesta skall nämligen visst ha en buffert. En samling kontanter eller kontantekvivalenter (exv lite pengar i en korträntefond eller liknande) som kan finnas tillgänglig ifall man behöver pengar snabbt och inte har tillräckligt för att täcka kostnaden med lönen.

Men

De flesta som läser det här (om jag alls förstår läsarstatistiken rätt) har välordnad ekonomi, relativt höga löner, ett över normalt intresse för privatekonomi och om jag får spekulera en gnutta har du en rad andra egenskaper och förutsättningar som gör att din finansiella trygghet placerar dig en bra bit över medelsvensson.

Om detta stämmer på dig vill jag i alla fall belysa möjligheten att det kanske är onödigt att ha 3-12 månader i kontanter liggandes på ett sparkonto för den händelse att "jorden skulle gå under".

För vilken typ av kris är det som bufferten behövs till?

3 månaders kostnader brukar vara ett riktmärke för buffert. Varför då?

Arbetslöshet? Pannan kraschar? Bilen rasar? En oväntad graviditet?

Nå ja... De flesta av de där sakerna är så klart jobbiga men är det verkligen värt kostnaden av att förvara 50 000 - 100 000 kr på ett sparkonto utan ränta?

Det finns en annan lösning men den kräver en del fingertoppskänsla och det är väl nu hälften av er kommer skrika i panik och slänga er på era tangentbord för att berätta för mig att jag är dum i huvudet men vad sägs om kreditkort?

Att skaka fram ett eller flera kreditkort med en maxgräns på ca 50 000 kr/st är inte svårt för ett hushåll med ordnad ekonomi och skapliga inkomster. Många kort har ingen årsavgift och om man har svårt att hantera kreditkort i allmänhet kan man ansöka om korten och sedan frysa in dem i ett block is i frysen tills den dag krisen kommer.

Anledningen till att jag tar upp det är för att jag läste en artikel av en stor ekonomibloggare och sen läste jag en artikel av Charles B. Hatcher. Om du inte har någonting emot artiklar på engelska kan jag innerligt rekommendera "Should Households Establish Emergency Funds?". Annars går det bra att googla kreditkort som buffert eller någonting liknande så kommer du hitta en svensk översättning.

En av poängerna som författaren framställer är att, givet att man antar att man sätter buffertpengarna i någonting som förväntas överavkasta sparkontot är det oftast mer lönsamt att låna om krisen kommer än att hålla en buffert.

Om man exempelvis tror att man kan få 8 % högre avkastning på sina pengar någon annanstans än på sparkontot och alternativet till buffert skulle vara att dra pengar från kreditkortet och betala 20 % ränta på pengarna så skulle "krisen" behöva inträffa med lite drygt 1,5-års intervaller för att det skulle vara mer ekonomiskt fördelaktigt för dig att hålla pengarna på ett sparkonto. 

Det är inte så sannolikt att man behöver bufferten så ofta.

Så för den som är ekonomiskt stabil och vet med sig att bufferten bara skall användas vid riktiga kriser så kan det vara aktuellt att fundera på att välja andra alternativ än sparkontot.

Personligen använder jag en blandning. Vår familj har en mindre hög pengar på konto med viss ränta som en buffert. Det känns skönt att ha och det känns tryggt. Men vi har också tillgång till en ganska rejäl summa pengar i form av olika kreditlinor ifall det skulle behövas och jag är helt säker på att vi är kapabla att endast använda det senare alternativet som en temporär krislösning om den dagen skulle komma då det behövs.

Hur gör du?