Samsung pay - en livräddare

Det är lätt att skriva som överdriver en gnutta och i mitt liv har ännu inte den ovan nämnda betaltjänsten räddat mitt liv men det är en tjänst jag nyligen haft väldigt stor nytta av.

När jag växte upp fanns inga mobiltelefoner. Vi hade inget internet och när man betalade med kort tog kassörskan fram en maskin och ett karbonpapper för att på ett snabbt och smidigt sätt kopiera alla kortuppgifter och därefter fick man skriva under lappen om jag inte minns helt fel och man var givetvis tvungen att legitimera sig.

Jag är inte född på stenåldern. Jag är född i början av 80-talet men det räcker för att veta hur livet såg ut innan slit och släng, dot com eran och Kinaplast.

Men det var väldigt få saker som var bättre förr. En av de sakerna som definitivt inte var bättre förr var möjligheten att kommunicera med sin omgivning. För någon vecka sedan behövde jag ge mig av till ett närbeläget byggvaruhus för att handla inför bostadsrättsföreningens vårstädning och när jag väl gått runt där ett bra tag och plockat åt mig allt jag skulle ha insåg jag till min stora förskräckelse att jag, för första gången på säkert ett decennium, hade glömt plånboken i en annan jacka.

Det faktum att jag är en late adopter när det kommer till teknik hjälpte mig inte heller men jag hade hört talas om Samsung Pay, min telefon är en Samsung men vad hjälpte väl detta?

Jo... Om man ringer hem till sin paniktrötta hustru kan man tvinga henne att leta fram betalkortet och läsa upp alla uppgifter som man då kan lägga in i appen. När detta är gjort kan man hålla upp sin telefon mot kortläsaren och vips är man skuldfri.

Vad hade jag gjort för 20 år sedan? Åkt hem och hämtat plånboken är vad jag hade gjort och frågan är om det hade blivit något köp i det läget eller om jag bara hade gett upp.

Detta hjälper inte mot avsaknaden av körkort när man skall hem så ni må tro att jag körde lugnt och försiktigt men jädrans vad glad jag var att tekniken kunde hjälpa mig lösa detta problem.

Länge leve tekniken